Ja, bäbisen inuti den stora och runda, varma magen. Mamma och pappa tycker att det är dags för dig att komma ut nu. Speciellt pappa längtar efter att stora magen ska försvinna och att du ska vara här ute i stället för därinne. Det har han ju rätt i förstås, att det blir mysigare när du är här hos oss. Då får vi äntligen krama och pussa på dig, titta på dig och lära känna dig. 

Andreas, jag älskar dig.


Bilden på mig och J i förra inlägget är taget innan jag var och klippte mig, alltså inte på nya frillan.

I morse satt jag och skrev en ´´att göra lista´´ för varje vecka. Det är många småsaker som måste fixas nu innan bebisen kommer ut. I dag köpte jag en overall, två små mössor och ett litet fårskinn att ha i vagnen. Köpte förresten en tröja och en bok till mig själv också.
Vagnen finns redan på babyproffsen, så vi kan hämta ut den när vi vill. Jag tänkte att vi skulle göra det en vecka innan beräknad förlossning om bebisen inte redan kommit då. Ska köpa med regn/vindskydd på en gång. Det kommer nog att bli en slaskig vinter, som det ser ut nu i allafall. Den här veckan ska jag ringa till socialen också, för att komma dit så Andreas kan bekräfta faderskapet (någonting som alla ogifta par får göra) Man kan välja att göra det när bebisen kommit, men jag har det hellre klart innan.

Och så har jag ju klippt mig idag. Så här korthårig har jag ALDRIG varit, haha. Två små mini tofsar på sidorna. Hon tunnade ur håret jättemycket också, så nu har jag inget hår kvar. Färgen blev superfin i allafall, röd/moccabrun. Jag vänjer mig nog vid det här också tids nog.

I morgonbitti MVC besök igen, vanlig kontroll. Sedan ska jag träffa Josefine och Jimena!

Bilder på mina inköp kommer sen.

I dag har vi tjatat hål i huvudet på varandra, minsann. Jag och Josefine har nog vänt in och ut på varende känsla, haha. Jimena hänger med och kollar med sina stora ögon när vi pratar ´tjejsnack´. Om bebisen i min mage är en pojke kommer han att få vara med på många tjata-hål-i-huvudet stunder med massa tjejsnack. Fast det är kanske bra, så kommer han att förstå sig på oss komplicerade tjejer bättre.
Vi var nere vid Karlsäng (högstadieskolan vi gick på) och pratade med världens bästa studievägledare, Bengt. Han ska hjälpa mig och Josefine med att fixa bästa möjliga förutsättning till gymnasiet och kommer att fungera som en mellanhand nu när jag ska krångla och byta skola och vara ledig längre osv. Känns väldigt skönt att ha honom som kan och vet bäst, så jag kan få hjälp.
.. jag har glömt att skriva att Astrid Lindgren faktiskt firade 100 år den 14 november 07. Tänkte att det kunde vara kul för bebisen att veta när han/hon sitter och läser det här om ett par år. Antagligen kommer DU att ha sett massvis med Astrid filmer och jag är säker på att du kommer att älska dem. Jag ska samla på mig och ge till dig nu, så du har och kan titta på när du blir lite större.

Jag har alltid älskat Astrids filmer och böcker. På ullared fanns det cdböcker där hon själv berättar sina historier. Jag ska köpa några sådana när vi åker dit i vår.

Passar på att ställa en fråga också.
Vilken Astrid Lindgren film är/har varit eran favorit?

Jag har ÄLSKAR alla, men i olika perioder. Ronja Rövardotter är bra härlig tycker jag.










/Jasmine

Mamma:
Livmodern kan kännas ungefär 15 cm ovanför naveln och livmodern är ungefär 35 cm lång. Du har antagligen ökat mellan 11 till 13 kg nu i vikt. Bebisen trycker överallt. Du kan ha svårt att sova och sitta. Du kan känna dig irriterad. Försök hitta en sovställning som passar dig. Till exempel kan du ha en kudde mellan benen när du sover, ända från knät ner till fötterna, då hålls bäckenet parallellt. Du kan även be din partner bulla upp bakom din rygg. Tack vare graviditetshormonet relaxin och tyngden från barnet, vidgar sig nu bäckenet inför förlossningen. Kanske får du ont i bäckenet. 

Jag mår väldigt bra faktiskt. Självklart har jag känningar i ryggen och tunga ben, men det är absolut ingen fara. Jag sover oftast hela nätterna igenom och behöver inte gå upp och kissa (väldigt ovanligt tror jag) och vanligvis sover jag skönt också. Hemma hos Andreas delar vi på en 105 centimeters säng och även det går bra. Jag sover djupt & skönt.

När jag tänker på förlossningen känns det bara spännande och mysigt. Jag känner ingen rädsla eller oro, det är otroligt skönt. På föräldragruppen är det många mammor som känner sig livrädda och som haft riktig ångest över förlossningen hela graviditeten. Jag är glad att jag sluppit det och istället kunnat fokusera på det positiva och njuta.

I dag ska jag in på morgonen och ha en mattlektion. Bussen går kvart över åtta, så jag ska snart gå och göra mig klar. Sedan ska jag hem och städa min garderob, det är på tiden nu. Jag får inte in mina rena kläder där, längre. I kväll kanske jag ska träffa en gammal kompis och prata. Det vore skitskoj! Har inte träffat honom på hur länge som helst.

v.35+2 i dag, kom ut snart bebisen.

I dag har jag varit på unga mammor & pappors öppna verksamhet. Tyvärr var det väldigt få föräldrar och barn där i dag men det var bra ändå för jag fick veta lite mer om vad man gör på öppna verksamheten. Dom arrangerar och gör en massa roliga saker! I december är det tex. julbord, då hjälps alla åt att laga julmat. Så har dom en föräldrakväll en gång i månaden då bara föräldrarna träffas. Nu i december ska alla föräldrar/blivande föräldrar baka julgodis. I oktober hade dom varit och provat på dykning på gusthavsvik. Jag är jätteglad att vi valde just unga mammor och pappor.

Nu är jag hemma igen. Har lagat mat, diskat och varit nere i tvättstugan.

.. och, pratat med en vän som heter Amanda. Hon bor i Stockholm och i dag berättade hon att hon väntar bebis! Så spännande och så kul. Grattis älskade vännen < 3

I natt kom Mormor och Morfar hem, så nu ska jag be att få låna kameran och fotografera.

Hallå

Den här dagen har varit en riktig slappardag, jag och Andreas har sovit middag och bara slöat, men det är skönt det med. Joanna och Dennis åkte till Enköping idag och hälsade på Astrid, sedan åkte dom till Arlanda och nu är dom förmodligen i Amsterdam.

Jag och Andreas har bakat snoddas, som vi ska äta när vi kollar på film.. Antingen blir det taking lives som går på tv 3 i kväll, eller Chuck and Larry. Vi tycker inte samma sak, så vi får se vems vilja som är starkast.
.. det blir bara ett kort inlägg ikväll och ett längre i morgon för jag måste gå och äta, är vrålhungrig som vanlig. Hoppas att ni haft en bra helg, kära läsare.

B e b i s e n, mamma och pappa längtar efter dig.

Jag längtar så mycket efter julen.. Har stor lust att springa till konsum, köpa pepparkaksdeg, sätta på julmusik, tända ljus och baka en massa hjärtan och gubbar och gummor. Andreas brukar få ett pepparkakshjärta med glasyr på att hänga upp i sitt fönster. Innan han åkte till Dalarna, den första julen vi var tillsammans, fick han ett hjärta.. det tog han inte ner förrän det ramlade ner utav sig själv sent på våren. Jag tror att Stina var med mig och bakade det.

I år ska vi självklart baka peppishjärtan, men Andreas får nog inget eget eftersom att han i princip ska bo här. Den här julen ska vi fira både hos Andreas och här hemma. Om det inte kommit någon bebis än sover vi nog hemma hos Andreas på julaftonskvällen. Annars åker vi hem hit och sover, det blir enklast så. På dagen är vi här hemma och hemma hos mormor och morfar. Fast allt beror sig ju på hur jag mår. Är jag gravid fortfarande kanske jag behöver ligga och vila en del. Har vi precis kommit hem med en bebis blir det nog en väldigt stillsam jul. Spännande..

Och en fråga till er läsare,
tycker ni om julen? och isånafall vad tycker ni är bäst med den?

Hejsan..
Jag vaknade & gick upp med Andreas i dag. Nu har han åkt iväg till skolan och jag sitter i sängen och skriver här på bloggen. Har hunnit vara nere i tvättstugan och ätit en jättebit från min butterkaka också. Den var suverängod!

Vi måste verkligen lämna in kameran på lagning nu, så den hinner bli lagad innnan bebis kommer. Jag har iallafall laddat med engångskameror i fall det på något sätt skulle bli så att vi inte får med oss våran digital. Mormor har en som är bättre än våran så vi kan ju låna med oss den annars. 

Jag börjar verkligen känna att det närmar sig nu. Snart är det dags att packa förlossnings och BB  väskan, skriva ett förlossningsbrev, tvätta bebiskläder, sy till bebiskorgen, köpa overall, ja.. det finns saker som behöver fixas. Förut när jag skrev att det inte var långt kvar kändes det inte alls på samma sätt som det gör nu. Då kändes det mer nära, tills det verkligen inte var så långt kvar. Nu däremot, känns det helt annorlunda. Jag känner verkligen att snart är det dags. Jag ska bli mamma, Andreas ska bli pappa. Bebisen därinne i magen ska komma ut. Jag tycker att allt känns så overkligt! Ni kanske förstår, Josefine förstår, Andreas säger att han förstår men jag förstår inte. Jag, mamma? om ca. 6 veckor. Nej, det går inte att tänka så.
.. jag längtar så mycket efter det ögonblicket då jag får se honom/henne för första gången. Jag undrar så mycket hur du ser ut, du där inne. Det ska bli så spännande, så stort, så overkligt och underbart. Det är nog därför jag inte känner mig rädd för smärtan. Jag ser lixom förbi allt det där onda och ser i stället första mötet med mitt barn, våran bebis. Jag förnekar inte smärtan, men jag fokuserar inte på den heller. Är väldigt glad över att slippa vara rädd och ha ångest över förlossningen, det skulle förstöra så mycket utav graviditeten.

Godmorgon,
Kul att det var så många som svarade på om tiden gått fort. Det är alltid roligt med bra respons.. : )
Det är inte så ofta jag skriver så personligt som i förra inlägget. Jag brukar tänka att jag inte ska skriva för mycket om Andreas eller om vårat förhållande. Det här är ju min blogg och den ska ju handla om mig, Andreas har ju inte valt att berätta om sitt liv på ett sådant sätt som jag gör. Men i bland är jag spontan och bara skriver vad jag känner, jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Just nu mår jag väldigt dåligt, känner mig ensam, orolig.. ja, det känns jobbigt. Men jag ska försöka vara stark, om inte annat för barnets skull. Han/hon kan ju komma närsomhelst och det känns förjäkligt att jag inte ska kunna må bra och glädjas åt barnet fullt ut, bara fär att Andreas strular.

I kväll ska jag försöka hitta på något kul och pigga upp mig lite!

Det känns som att du vill göra mig illa, vill såra, vill trampa, vill förstöra.

Om jag ber dig att finnas lite extra, försvinner du. Och om jag ber dig att

lyssna, stänger du av. Varför?

Du kanske inte älskar mig längre, men varför kan du inte säga det då?

Kanske har kärleken försvunnit någonstans på vägen men varför varför

varför kan du inte vara ärlig? Ärlighet är ju allt i förhållandet, eller hur..?

Jag älskar dig Andreas.
Oavsett vad, föralltid!

Ja, i dag har jag varit hur trött som helst. Hade förvärkar igårkväll och inatt, men det avstannade på morgonen så jag fick inte sova så mycket. Åkte hur som helst i väg till skolan i morse, datakunskap men när jag kom hem lade jag mig och sov. Tyvärr ingen djup sömn, jag vaknade var 5:e minut. Hoppas att detta inte håller i sig, jag tycker att jag klarat mig så bra hittills och hoppas att det fortsätter så.

Har varit hemma hos Mormor & Morfar hela eftermiddagen. I morgon åker dom till Teneriffa och firar mormor 60års dag. Skönt för dem att få komma i väg till värmen!
I dag har vi spelat När&fjärran spelet, som vi äntligen packade upp, efter att det stått oöppnat i flera år. Det var riktigt roligt men jag insåg verkligen hur kass jag är på geografi, huvudstäder och flaggor. Religion, historia och samhällskunskap går bra men just geografi är jag inge vidare på. I kväll ska jag nog bara vara hemma (ovanligt att jag skriver så på fredagar och lördagar.. haha) men det finns inte så mycket annat att göra. Ingen ´bjuder´ med mig på nått heller. De flesta tror nog att gravid är lika med trött och tråkig men det är tvärtom för mig iallafall. Jag vill göra massa saker och ha kul, då går tiden snabbare! Andreas skulle på någon fest i Örebro, honom kan man inte räkna med. Så jag hade tänkt att ringa Tommie, en klasskompis från högstadiet, men så blev det inte så heller. Får se vad jag hittar på i morgon, något kul hoppas jag i allafall.

Hoppade över kören i kväll för jag kände mig alldeles för trött.

Och så hittade jag några bilder på mormors dator som jag tänkte sätta in, 

Jag och Josefine på skolavslutningen. (Jag är i v.11-12, magen syns inte med den klänningen)

Jag, mamma och mormor. (Jag, gravid i v.8-9)



Magbild tagen den 15 september,



Jag och Andreas hemma hos Mormor, som ni ser är jag gravid. Tycker personligen att den här bilden är jättefin, men magen är väldigt liten. När vi precis tagit bilden och jag kollade på den tyckte jag att magen var jättestor.

I går hade jag så fullt upp med att svara på era frågor, så jag orkade inte skriva ett ´vanligt´ inlägg. Men som vanligt på tisdagar var jag på föräldragrupp på unga mammor & pappor. I går pratade vi smärtlindring vid förlossningen. EDA och lustgas verkar vara det vanligaste. Jag har inte funderat så mycket på det där, tänkte ta det som det kommer när jag väl är på förlossningen. Så jag känner inte att jag behöver ha något ´brev´ till barnmorskan utan vill prata igenom vad jag vill/tycker/känner med Andreas i stället. 
Efteråt fikade vi och åt mackor. Jag vräkte i mig och var vrålhungrig, men var dock inte ensam om det. När vi fikar pratar vi mycket om allt möjligt. Någon var rädd att bebisen skulle ploppa ut i toaletten och någon annan var jätterädd för att inte veta när det var dags att åka till förlossningen. Skönt för mig att jag varken känner mig rädd eller nervös. Jag hetsar inte upp mig för saker eller föreställer mig marsdrömsliknande scener. Jag kan ju ändå inte veta hur det blir när det är dags, så det är lika bra att ta det lungt.

Det var någon som undrade om jag solar solarium som gravid men det gör jag absolut inte. Var väldigt lång tid sedan jag solade sist. Har väldigt lätt för att bli en pepparkaka på sommaren men förut solade jag ändå och vad alltid brun. Har lagt ner det nu, det är alldeles för obekvämt och tråkigt.

MVC i morgon kl. 10:00

Hur ska du göra med skolan?
Jag ska börja gymnasiet med alla 92:or i augusti och gå mina tre år på sam.

Hur var du innan du fick veta att du skulle få barn, festade du mkt, rökte du?
Nej, jag drack aldrig alkohol, eftersom jag tycker att det är helt onödigt, man kan ha roligt utan. Och jag rökte inte! Är inte alls någonting för partylivet utan sitter hellre hemma och umgås. Det kan visst vara kul någon gång ibland, men isånafall utan alkohol och med folk håller sig nyktra.

när är bebisen beräknad att komma?

Den 23/12. 

Tror du att det kommer bli en flicka eller pojke?
Jag vet faktiskt inte. Har trott en flicka från första stund men nu känns det som att det lika gärna kan bli en pojke (och det kan det ju lika gärna bli, haha..) Låg och kollade på ultraljudsbilderna igår och på en bild tror jag att jag ser en snopp. 

Hur många barn tror du att du vill ha?

Fyra eller fem stycken, en big family. 

Har du förlorat några kompisar när du avslöjade att du var gravid? 
Både ja och nej.. Fast andledningen är nog inte att jag är gravid, utan på att både jag och dem varit dåliga på att höra av oss till varandra. Vissa personer saknar jag, men det är bara att jag tar kontakt med dem om jag vill att vi träffas, så det är nog mer att det inte blir av. 

Kollar du Emelies blogg varje dag, eller så ofta du kan? Är hon liksom en förebild för dig? 
Ja, jag läser Emelies blogg och tycker att den är jättebra. Hon är en jättestark person! Alla mammor är mina förebilder fast på olika sätt. Inte så att jag vill härma efter utan mer att jag beundrar deras arbete som mammor - hur dom orkar och kämpar (gäller ju alla pappor som kämpar också, såklart) 

Finns det någonting du har blivit beroende av att äta massor av under graviditeten, förutom mandariner? 
Nej, faktiskt inte. Men jag har blivit lite beroende av att lukta på nyhängd tvätt nere i tvättstugan. 

Oj, oj, oj vad jag har svarat. Nu orkar jag inte mer ikväll!

Och två äldre bilder på mig tillängade Isabelle och Linn i min klass. Dom ville se hur jag såg ut förut, efter att dom sett ett gammalt kort på mig och Andreas i min plånbok. Så, nu vet ni!
Förresten så var det kvällen efter att dom här bilderna togs som jag träffade Andreas.. <3




 

Jag undrar vem Jimenas föräldrar är?
Jimenas föräldrar heter Josefine och Simon. Josefine och jag blev vänner genom våra graviditeter och stöttade varandra jättemycket när det blev jobbigt. I dag är hon min bästa vän. Jimena är född den 13/9.

Hur ser din framtidsplan åren framöver?
Jag försöker att fånga varje dag och göra det bästa möjliga utav alla situationer. Men visst finns det en ´plan´. Först och främst ska jag läsa klart gymnasiet, sam. Sedan vill jag flytta till Växjö och plugga vidare bla. juridik och språk. Efter det vill jag jobba något/några år och sedan söka polishögskolan. Min dröm är och har länge varit att bli polis. Men numera känns det inte som en dröm utan som något jag ska - och bli!

Kommer barnet få syskon, när isf?
Självklart vill jag någon gång få fler barn, men man kan ju aldrig riktigt veta när eller hur många eller ens med vem. Jag älskar Andreas och vill leva med honom men det finns inga garantier för livslång kärlek! Det enda jag kan garantera är att jag verkligen ska kämpa för oss. Men jag har ändå en liten plan på när jag vill ha mina kommande barn och i den ´planen´ är Andreas självklart pappan. Något år efter gymnasiet (innan jag börjar plugga igen) vill jag skaffa ett eller två barn, ganska tätt. Sedan vill jag fokusera på utbildning och jobb i ganska många år. När jag känner för en ´paus´ igen vill jag adoptera två barn. Andledningarna till det är väldigt många men en utav dem är att adoption verkar vara en så stark och häftig upplevelse. Jag skulle känna mig mer ´hel´ om jag fått prova både adoption och att vara gravid och föda.

Hur har du själv mått och upplevt tiden som gravid?
Jag har över lag mått väldigt bra fysiskt. Däremot har jag tidvis haft det väldigt jobbigt psykiskt. Har haft en del ångest och gråtit, varit rädd för att bli lämnad. De första 18 veckorna var jag ju i princip själv - Andreas och jag var inte två om graviditeten. Mamma och Josefine gav mig mycket stöd som tur var. De första veckorna var jag säker på att jag skulle bli ensamstående mamma, men sedan vande sig Andreas vid tanken och i dag känns det mycket, mycket bättre. I bland har jag tvivlat på mig själv och funderat på om jag verkligen kommer att bli en bra mamma, om jag kommer att kunna ta hand om barnet lika bra som ´alla andra´. I själva verket vet jag att jag kommer att bli en bra mamma och jag kommer defenetift att fixa det, men med så många negativa runtomkring är det inte alltid lätt att lita på sig själv.

Vilka namn är tänkta åt bebisen?
Det där med att komma på ett eller två namn till förlossningen har jag lagt ner. Jag har hur många bra och fina förslag som helst. Flera långa listor. Så nu har jag bestämt att jag ska bestämma mig när jag ser bebisen och se vad han/hon passar att heta! Därför blir det en överraskning både för mig och Andreas och för alla er läsare vad lillen kommer att få för namn.

Varför har ni valt ett inte ta reda på könet?
Andreas ville inte veta utan ville att det skulle bli en överraskning. Jag respekterade det och därför valde vi att inte kolla könet. Nu tycker jag att det är jättespännande att inte veta, så jag är glad att han stod på sig och inte lät sig övertalas av min nyfikenhet.

Om en annan tonåring fantiserar och drömmer om att skaffa barn nu i tidig ålder, skulle du rekommendera henne att göra det nu eller vänta lite?
Jag skulle rekommendera henne att följa sitt hjärta. (Vet att det låter oerhört klyschigt, men det är helt sant..) Det finns ingen annan är Du själv som vet vad som är bäst.
Känns allting bra och det är vad man vill - varför inte? Det finns ingen regel om i vilken ordning man ska göra saker. Det vanligaste är att man pluggar först, jobbar sen och flyttar till en bra bostad - sedan skaffar man barn. Men att göra det i en annorlunda ordning behöver absolut inte vara fel. Jag gör ju det och hittills känns allt jättebra.

Jag fortsätter svara när jag kommer hem,
sitter i skolan och väntar på att föräldragruppen ska börja snart.

Jag passar på att skriva ett inlägg nu medan Casper sover middag. Han var övertrött i ca tvåochenhalv timme innan han ´gav´ sig och somnade. Han var jätteduktig i natt, vaknade inte en enda gång. I morse klockan kvar över 6 satt han i sängen och jollrade, då gick vi ut och gjorde iordning välling. Sedan sov han till klockan åtta, jätteskönt.

Casper och jag har varit på affären i dag också. Handlade en massa mat till middagen i kväll och Casper köpte lite lördagsgodis. Nyss var vi ute på dagens tredje promenad och äntligen somnade han. Skönt för hans egen skull eftersom att han ramlar och slår sig jämt när han blir trött.

Justja, Casper har badat i dag. Han fick inviga bebisens badbalja.