En spännande Intervju med läsare.
Det är inte så lungt, tryggt och harmoniskt som jag skulle önska. Just nu är det lite kaos. Jag försöker att hitta en balans i det liv som inte alls blev som jag hade trott och planerat. Jag är sådan som person - att jag behöver en stabil tillvaro där det flyter och fungerar, för att jag ska fungera inuti. Att inte veta hur morgondagen ser ut och att sakna en "ettårsplan" gör så att jag känner mig väldigt rotlös och otrygg.
Vad är det som inte blivit som du planerat och velat?
Det var när jag separerade från Jolines pappa som allting började. Jag både tappade bort mig själv och hittade mig igen. Det tog tid att hinna den där tjejen bakom alla fasader och jag kämpar fortfarande med att komma på vem jag är och vem jag vill vara, utan honom bredvid mig. Jag har lärt mig otroligt mycket om livet och om mig själv - som att jag har ett extremt kontrollbehov över livet just nu och framtiden. Jag vill veta och känna att jag har kontroll, fast i själva verket kan vi aldrig kontrollera livet.
Varför tror du att du har ett sådant kontrollbehov?
Det kan vara för att personer har "kommit och gått" i mitt liv lite som de själva velat. Tex. så har jag ingen kontakt med min pappa och det är ingenting jag lider av eller känner att jag tagit skada av, men kanske har jag påverkats utan att jag själv kan identifiera det.
När hittade du "dig själv" och din plats i livet?
När jag fick reda på att jag väntade Joline kände jag "Äntligen". Helt plötsligt kändes allting så väldigt rätt och jag är så otroligt tacksam att hon flyttade in i min mage, precis vid det tillfället. Det blev perfekt. Jag trivs bra i mammarollen, det är min grej, även om jag tappade bort Jasmine ett tag.
Hur är du då, som mamma?
Jag är kärleksfull och kramas, pussas och bär runt mycket på Joline. Hon har blivit ganska bortskämd med att få komma upp när hon vill (om man nu kan bli bortskämd med närhet?). Ibland kommer hon och sträcker upp armarna och vill tanka energi, när jag stressar med maten, då tar jag alltid upp henne och så får hon sitta på höften. Så har det varit ända sedan hon föddes.
Jag är inte överambitiös utan väldigt enkel i min mammaroll. Jag försöker att vara lyhörd hela tiden så att hon känner sig bekräftad och älskad. Jag tar med Joline överallt så hon är van att anpassa sig. Det är inte riktigt min mammagrej att sitta och leka på golvet i flera timmar, min tid kommer snarare när vi kan leka konstruktivt. Nu gör vi många "vuxengrejer" så Joline kan många roliga, annorlunda saker för att vara 2 år. Jag tycker att vi har en mamma-dotter symbios som funkar för oss.
Vad tar du med dig från din egen uppväxt?
Min mamma har alltid haft en ärlig och öppen kommunikation med mig. Jag har fått svar på mina frågor vilket har resulterat i att jag känt mig trygg. Jag har litat på mamma och känt att jag kan prata med henne - som en bästa vän. Det är en sådan relation som jag vill att jag och Joline ska ha.
Det är viktigt att minnas att vi inte äger våra barn, vi har dem till låns. Vi har inte rätt att beröva dem deras frihet - de har rätt att ta sina egna beslut och välja sina egna vägar att gå. Respekt ska förtjänas och om vi bemöter våra barn med respekt, får vi samma tillbaka. Jag tycker att en bra förälder ska våga vara förälder och sätta tydliga gränser men samtidigt uppmuntra barnet att vara sig själv och våga gå sin egen väg!
Detta är ett utdrag från Intervjun.. ♥
Ett hjärtligt tack!
Ett stort hjärta till alla fina lärare och människor på IV/komvux
som fortsätter att tro på mig och hjälpa mig att hitta min väg genom
gymnasiet. Ni är guld! Jag trivs så oerhört bra här att till och med
matten känns rolig (?) ♥
Time to study, again!
Dags för komvux. Matte. Jag är så jävla lycklig.
Krigarinna.
Den här dagen har varit lugn och skön. Joline fick pröva att baka peppisar,
och tyckte att det var roligt. Speciellt när hon såg att även Pippi Långstrump
bakade pepparkakor. Pippi är den nya favvisen!
Vi lagade lövbit, pommes och persiljesmör till middag och hade sedan soffmys
med Emma Tvärtemot, Ludde och Nalle Puh som godnattsagor. När Joline somnade
började jag att titta på Troja och frossa i räkor och Jokk Bärdryck. Härlig kombo va?
I morgon ska jag blogga lite mer om Joline och hur hon har utvecklats, vad hon kan
och vilka ord hon kan säga mm. :-)
En obekväm sanning.
Februari 2009.
November 2009.
Det här vädret gör mig till världens tråkigaste morsa.
Ja, nu tänker jag vara en riktig bitterfitta och gnälla ordentligt över det värdelösa vädret. Jag är så förbannat trött på regn, regn och mera regn. Jag hatar allt det gråa, bruna och trista. Jag vill inte gå utanför dörren när det bara är kallt och blåsigt, blött och lerigt. Sveriges värdelösa höst/vinterväder driver mig till vansinne och gör mig till världens tråkigaste mamma. Jag och Joline har inte varit ute på hela helgen och det ger mig väldigt dåligt samvete. Men, att gå alldeles ensam till lekparken i regnet och leran, lockar mig inte alls. Och tyvärr, är jag inte en sån där "prutthurtig" mamma som drar på sig galonisar och stövlar och går ändå. Nej - jag är en sån mamma som stannar inne med raggisar, pippi långstrump, winnerbäck och god mat.
Det är svårt att hitta på inomhuslekar som varar mer än 5 minuter. Joline blir så fort rastlös. I dag skulle vi baka pepparkakor vilket resulterade i 6 kakor på en plåt innan Joline ville springa till nästa lek. Alltså, ingen hit! Därför drar jag mig lite för att bygga en superduperskojig koja när leken i kojan är över efter några minuter. Det är inte det enklaste att leka konstruktivt med en tvååring. Det är i princip omöjligt, åtminstonde med min tvååring.
Men, nu ska jag samla lite kraft medan Joline sover och sedan hitta på något superkreativt när hon vaknar. Då är ytterligare 5 minuter räddade, sedan får jag väl helt enkelt ta mig ut på en promenad - ensam. Lockande? Nej!
Jag föredrar detta!
Magnus Uggla - Astrologen.
Just a small town girl, living in a lonely world.
Här sitter jag. Skrattar och gråter på samma gång, på riktigt. Lyssnar inte alls på någon ”gråt musik”, tvärtom, så lyssnar jag på Noice – Bang Bang Boomerang. Det finns ingen ordentlig andledning till dessa tårar, förutom en tom, genomträngande känsla som känns i det här rummet. Nu sjunger Winnerbäck för mig. Och jag fortsätter hulka och skriva, så att ni kan läsa om dessa tårar.
Det är skönt att vara ensam. Med Winnerbäck och den där tomma känslan. Joline sover – min finaste prinsessa. Jag ska snart gå och krypa ner hos henne och känna hennes varma andetag på mitt ansikte. Och känna hur det värker i hjärtat för att jag älskar henne mer än livet. Mer än några ord på den här bloggen, mer än mitt eget förstånd.
Började du plugga på komvux istället för att du vet att soc kan försörja dig då?
Nej, jag började plugga på Komvux för att det passar min livssituation bättre.
Jag vill vara en så bra mamma som möjligt och då är den bästa lösningen att
plugga på Komvux. Nu får Joline mycket mer tid och jag blir en gladare mamma!
(Och nej, jag får ingen som helst hjälp utav socialen!)
Pizza, chips och dip!
Tänk att hon har varit så här liten, min pluttis!
Svar på era frågor, del 2:
Främst - njut av era graviditeter så mycket ni kan och ta hand om er själva och bebisen! Fokusera på dig, pappan och lilla bebben i magen och förbered er så mycket ni kan inför förlossningen och tiden efter bebisen är född. Det är viktigt att prata om relationen, vad ni tycker är viktigast och vad ni förväntar er och vill att den andre gör. Om ni som föräldrar är samspelta och har en bra, trygg och lugn relation kommer ni att bli bättre föräldrar. Skriv ner och prata om era tankar och känslor kring allting som rör graviditeten och de kommande rollerna som mamma & pappa. Det är viktigt att ni är öppna och ärliga inför varandra, för att skapa förståelse för varandras känslor.
Du som mamma ska följa ditt hjärta och din magkänsla genom graviditeten och fatta beslut baserade på vad som känns rätt för DIG. Låt ingen trycka ner dig bara för att du är yngre! DU vet bäst hur du kommer att bli som mamma och kan rakt men trevligt avböja diverse tillrättavisningar från omgivningen.
Är du besviken över att du inte klarade den ekonomsika biten själv?
Ja, det är jag. Väldigt besviken, arg, ledsen och frustrerad.
Har du och Josefine mindre kontakt nu när ni inte bor så nära varandra?
Jag älskar Josefine, hon är en underbar vän. Dock har vi inte lika mycket kontakt just nu, eftersom att vi befinner oss på "olika faser i livet". Hon vet vart jag finns, det är det som är viktigast.
Har du en egen lägenhet? Vart bor du?
Jag hade en egen lägenhet fram till för två veckor sedan. Just nu bor jag hos mamma i väntan på en annan, mer varaktig lösning. Det här känns som en korttidslösning då vi är alldeles för många på för liten yta.
Varför har Josefine tagit bort sin nya blogg?
Jag vet inte varför. Jag vet bara att hon inte är något "bloggfreak", och tycker bara om att blogga då och då. Hon tog kanske bort den för att hon saknade tid och lust till att blogga! Hon mår bra iallafall. :-)
Har Nicole flyttat in i din gamla lägenhet?
Ja! :-)
Varför bloggar du, egentligen?
Jag älskar att skriva om här på bloggen får jag massa respons från er underbara läsare! Jag tycker även att det är roligt som ett minne från graviditeten och första bebistiden, att ha resten utav vårt liv. Här på bloggen finns det mesta dokumenterat och det är jag väldigt tacksam för.
Vad är det bästa/sämsta med att vara mamma?
Det bästa är såklart all kärlek och en till person att älska. Det är underbart att se henne formas utav mig och Andreas, för att växa upp och förhoppningsvis en självständig, stark kvinna. Jag älskar också att jag får ha mitt barnasinne kvar via Joline och göra barnsliga saker fortfarande.
Det sämsta är att man inte kan skydda barnen från allt hemskt i världen. Och de dagar då man känner att man inte orkar ge 110 % och får dåligt samvete.
Pippi långstrump och lördagsmorgonmys!
Den lilla svarta.
Igår körde jag på den "lilla svarta"!
When we were young.
Jag och Andreas, i en salig blandning av bilder. :-)
Kul för er läsare att se vad prinsessan har att brås på. ♥
Svaren på era frågor, del 1.
Min första bästis Maria träffade jag på mitt dagis Lekstugan i Lindesberg, då var jag 3,5 år. Jag minns Maria väldigt tydligt och har små, korta minnessnuttar från saker vi gjort. Jag minns hur det såg ut hemma hos dem och att de hade så många bra disneyfilmer som jag var avundsjuk på. Vi brukade leka mest med Barbie om jag kommer ihåg rätt. Jag och Maria har inte haft någon kontakt se senaste 5-6 åren, men jag tänker på henne ibland när jag tänker tillbaka på min barndom. Hoppas att hon har det jättebra idag!
När jag skulle börja förskolan flyttade vi från Lindesberg till Rockhammar och där träffade jag Annelie, My, Nina och Ylva och det är dem jag minns som mina närmsta vänner. Dock minns jag de allra flesta från Rockhammarskolan eftersom att det är en så liten by och liten skola där alla känner alla. Annelie och jag var bästisar ända fram tills vi gick i 7:an, ungefär. Trots att jag flyttade till Nora och hon till Kopparberg så höll vi kontakten. Sedan har vi träffats ca. 3 gånger efter det och då känns allt precis som vanligt, som om vi skulle talat med varandra varje dag. Det känns som att vi har ett speciellt band till varandra, för vi har varit så himla nära varandra - nästan som systrar. My har jag ju fortfarande nära kontakt med som ni läsare vet. Vår vänskap har varit lite "hoppig" genom åren och har gått lite i vågor men jag har alltid vetat vart jag har haft henne och älskat henne. Jag, Nina och Ylva "lekte alltid tre" och gjorde lite annorlunda saker, som att gå på långa promenader i skogen, leka häst & ryttare i Ninas ridhus osv. Vi gjorde jättemycket roligt men tappade kontakten när jag slutade spela basket i Rockhammar.
De kompisar jag minns extra sedan jag flyttade till Nora är Paulina, Josephine, Sia, Evelina, Isabelle, Ida, Emilia, Jessica, Cecilia, Stina och Sofia. Både Stina och Sofia kom mig väldigt, väldigt nära och de kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Så mycket som vi delade under den jobbigaste perioden i mitt liv och så mycket positivt som de bidrog med i mitt liv.. det går knappt att beskriva. Jag kommer alltid vara tacksam! ♥
Vad menar du med "Paris Hilton parfym, Jenka tuggummin och..?"
När jag var 13-14 år så var det Paris Hilton parfym som gällde och alltid jenkatuggummin innan hångel och discon. Det är lite stödord om jag tänker tillbaka på högstadietiden.
Vad lyssnar du på för musik?
Jag är en "periodare" och byter ganska ofta favoritartist eller låt och spelar sedan sönder denna för att byta snabbt igen. Dock händer det ofta att jag kommer tillbaka till den sönderspelade musiken efter en tid. Just nu är det mycket Winnerbäck. Om jag skulle beskriva min musiksmak med några få ord skulle det vara "väldigt mycket 80-tal, rockballader, svenskt, känslomässigt och berörande".
Vad får dig att gråta?
Jag har lätt till tårar. Jag kan gråta till filmer, bilder, tv-program som "Extreme Home Makeover" och att någon åker ut från "Paradise Hotel". Jag tycker att det är skönt att lätta på trycket och låta smärtan rinna över genom att gråta så därför kommer det tårar allt som oftast om det är någonting i mitt liv som är jobbigt.
Vad gör dig riktigt jävla förbannad?
- Bekräftelsekåta, korkade tjejer
- Män som tar sig friheten med kvinnors kroppar
- Män med dålig kvinnosyn
- Socialkontoret och dess prioriteringar
- Människor som snyltar från systemet för att de är arbetsskygga
- Att diskutera med någon som ständigt tror sig veta bättre
- Översittare
Var brukar du handla kläder till Joline?
Jag handlar kläder på de vanliga kedjorna som har bra, billigt utbud (H&M, Lindex, KappAhl, Åhlens..)
Varför raderar du dina inlägg så ofta?
Gör jag det ofta? Jag kan bara minnas en handfull gånger och då har det varit för att skrivit någonting i stundens hetta och inte varit nöjd med publiceringen när jag fått lite perspektiv.
Är sexet detsamma efter att man fått barn?
Här har jag skrivit ett helt inlägg om "sex under & efter förlossningen".
Jag får sms!
Men hade gärna haft dig här hos mig. Puss"
Jo, han verkar ju inte vara döende, precis.
FREDAG for the winning win.
Godmorgon alla vackra!
Paris Hilton parfym, Jenka tuggummin och... FRÅGESTUND!
Var påhittiga och kom på roliga frågor! ♥
Noice, morötter och massa nostalgi.
"Du lever bara en gång och den gången är nu.
Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du."
Jag är proppmätt efter en hel påse morötter med dip. Sitter och lyssnar på Noice och blir nostalgisk. Jag borde kanske inte bli nostalgisk av att lyssna på Noice, eftersom att de var kända när mamma var tonåring, men jag är uppvuxen med enbart 80 tals musik och det är i princip det enda jag lyssnar på. När jag sitter här tänker jag automatiskt tillbaka på tonårstiden och alla minnen från de fria, galna, ledsna, förvirrade och arga åren. Så många otroliga minnen, så många pinsamma minnen - så mycket att bevara i hjärtat, att plocka fram vid sådana här tillfällen. När ensamheten kryper fram. När det är mörkt, och när Noice sjunger "ett bedårande barn av din tid.."
Nu ska vi hälsa på hos Pappsen!
Så skönt att vara osminkad och "lufsig".
Barcelona vore lixom inte jättefel.
Min pojkvän är på väg till Barcelona. Och jag känner lite såhär: FYFAN, VAD SKÖNT FÖR HONOM! ♥
Förövrigt har jag fått några stora finnar i pannan..
Katrin Zytomierska är coolast i världen.
Jasmine är nyvaken!
Nyvaken. Med dockan i knät. Dags för morgonens andra bajsblöja.
Varför bajsar mitt barn mer än alla andras?
Jag minns den första, galna kärleken.
Jag sitter som vanligt uppkrupen i soffan med filten, tofflorna och laptopen. Lyssnar på kärleksballader som för minnet tillbaka till den första, riktiga, obesvarade kärleken. Alla har vi varit där. Jag var 11 år när jag träffade den där blonda killen som vände upp och ner på hela världen. Det tog mig sedan 3 år, 4 dagböcker, många tårar, fniss och dåliga försök till att få honom intresserad innan jag slutligen släppte honom och gick vidare.
Världen var så liten då och innefattade bara honom. Jag var övertygad om att han var den enda killen i världen som någonsin skulle tilltala mig. Jag var tvärsäker på att jag alltid skulle älska honom. Bara honom. Varje kväll skrev jag självdestruktiva texter om hur livet skulle bli utan honom. Varje kväll tittade jag på urklipp från skolkatalogen och på en bild från han var bebis. Sedan kom tårarna och drömmarna, om oss. Hans namn fanns överallt - på alla böcker i skolan, i skåpet, på armar/händer/ben och på stora "hyllningsaffischer" på mina väggar. Jag lyssnade på hiphop låtar och relaterade alla texter till honom. Jag pratade med mina bästa vänner, om oss och vår framtid.
I skolan sprang jag och bästisen efter honom och smög utanför hans lektioner. Vi väntade på att få se honom när han skulle gå från skolan. Vi fnissade bakom hörnen och satte oss bredvid honom och hans vänner i cafeterian. Jag gick förbi hans hus flera gånger varje dag och jag tittade på hans fotbollsträningar, innebandyturneringar och bandymatcher - så ofta jag kunde.
Jag var besatt. Han var allt. Och idag när jag tänker tillbaka blir jag lite rädd för mig själv. Men, jag antar att denna "besatthet" tillhör den första, riktiga, obesvarade kärleken. Det är så svårt att förklara i ord hur mycket det krossade, förstörde, bröt sönder och skadade inuti att inte Han, prinsen av världen, ville ha mig.
Jag vet egentligen inte varför jag delar med mig här på bloggen, men det är så roligt att tänka tillbaka på. En svunnen tid som ändå känns och är så nära. Dessutom tror jag att de flesta känner igen sig, på något sätt. Om ni vill får ni gärna berätta om er första kärlek. Alltid roligt att läsa era erfarenheter!
Du står där ensam kvar, finner inga svar.
Jag fick ett sorgligt mejl från en utav mina läsare. Jag kände igen mig så i det hon skrev, nästan som om jag själv skrivit det. 14 år gammal, ensammast i världen och fast i en mörk spiral av ätstörningar, självskadebeteende, utseendefixering, noll självkänsla och världens sämsta självförtroende. Jag blev så ledsen av att läsa hennes berättelse. Som fjortonåring borde man njuta av livet, av friheten och allt det fantastiska som händer just då, inte ligga ensam hemma i mörkret utan livslust.
Jag ville svara någonting klokt, men det är så svårt att uppmuntra när jag själv vet hur mörk tillvaron känns för henne just nu. Inga ord hjälper, framtiden skriker.. så jag skrev de enkla orden "jag vet precis hur det är." Jag identifierade och jämförde och berättade en del utav min historia och hur jag mår idag. Att jag är så otroligt tacksam för den mörka perioden i mitt liv, eftersom att jag fått den viktigaste kunskap en människa kan ha - livserfarenhet. Jag skrev att hon inte är ensam, för att jag och så många andra varit där och vi vet, vi vet precis hur det är när man bara vill dö, när livet känns totalt meningslöst.
Kom igen nu, tjejen. Kämpa på! Håll ut! Jag finns här, på avstånd, som en liten mejlkompis "över internet".
Idag svarade hon. Väldigt enkelt: "Tack. Jag sov så jävla gott i natt, efter ditt mejl igår. Underbart!". Det var så skönt att läsa, att något så enkelt kan förändra livet lite för någon annan. ♥
Bajslukt och ansiktsmask, det är glamour.
Nalle Puh och Citrusspray ;)
Just nu sitter jag brevid prinsessan i soffan och kollar på Nalle Puh!
♥
Det vackraste som finns, är att se dig när du sover.
Du är fortfarande min lilla bebis!
Paradise Hotel+Tårta = Dålig kombination!
Joline sover lunch. Jag sitter uppkrupen i soffan under filten och tittar
på reprisen av gårdagens Paradise Hotel. Samtidigt äter jag en bit
tårta som fanns kvar i kylen från gårdagen.. PLÖTSLIGT kommer dessa
snygga, vältränade tjejer in i rutan och då smakar tårtan inte alls lika
bra. Tårtan ger mig fruktansvärd ångest. Tårtan gillar att lägga sig som
ett täcke runt min mage. Fy,fy,fy faa-aan!
Hur blir det nu då, med skolan?
Jag har alltid älskat att plugga och min motivation och drivkraft har varit på topp. Jag blev så rädd när jag kände att det förändrades, för när själva lärandet slutade vara intressant och kul försvann viljan att ge 100 % i skolan. Jag vill känna att jag lär mig, för min egen skull och att allt jag gör är det bästa jag kan åstadkomma. Sista dagen på höstlovet satt jag hemma och grät över att gå till skolan på måndagen. Då bestämde jag mig för att hitta en annan lösning som helt enkelt passar bättre in i mitt liv just nu och nu, när allting är klart, känns det helt rätt och jag mår redan så mycket bättre. Jag ångrar mig inte!
Från och med imorgon börjar jag att plugga på Komvux igen. Jag kommer att fortsätta att studera på heltid och mitt slutbetyg utfärdas av Komvux om ca. 2 år. Under tiden kommer jag ha möjlighet att jobba en del, då mycket på komvux kan läsas på distans. Den här lösningen känns totalrätt.
Ni läsare, som har följt mig sedan Joline föddes, minns väl alla plugg-nätter med Josefine
som har dokumenterats här på bloggen?
Morgonstund med frukt.
Jag sitter i soffan hemma hos My och fryser. Joline sitter bredvid mig och äter fruktfat och väntar på att Bolibompa ska börja. Fruktfat framför tv:n är vår nya morgonrutin och det funkar perfekt. Jag vaknade till "Binka lilla särna dä, hur ja undra var du ä..", hur mysigt är inte det? Det är alldeles underbart - Joline är bäst i hela världen.
Gammal vänskap rostar aldrig!
Nu står varma mackorna i ugnen och allt är framdukat! :-)
Gammal vänskap rostar aldrig.. ♥
Jag & My i den stans äckligaste busskur. Bilderna är tagna i lördags!
MYSKVÄLL MED MY.
Det här med myskvällar. ♥
Vad är grejen med tjejer och myskvällar? Bästa tjejkompisar och myskvällar går hand i hand och är högst prioriterade bland mig och mina närmsta tjejkompisar. Myskvällar is the shit, med massvis av mys. Ikväll är det senaste Johan Falk filmen, lösgodis, chips och dip som gäller. Tända ljus är såklart obilgatoriskt och osminkade, mysmongo bästisar i soffan med filtar och raggisar. Det ni ;-)
Som ett barn på julafton.
Nu ska jag packa lite frukt och välling, sedan åker vi. Jag lägger upp bilder sedan, såklart ;)
Helgens bravader är över.
Jag har saknat Joline otroligt mycket men försöker att sysselsätta mig med så mycket som möjligt,
så att tiden går fort tills söndag när hon kommer hem. ♥
Idag ska jag, Andreas & Joline in till Örebro för att handla julklappar till vår prinsessa.
Nordman
Jag sitter just nu och lyssnar på underbara Nordman på Spotify. Det var
flera år sedan jag verkligen satt ner och tog mig tid att lyssna på deras
musik. När jag var 13-14 år var jag helt besatt av Nordman och deras
skivor spelades 24/7. Jag hade till och med turen att få träffa honom live
och ge honom en kram. Då var det stort, det allra största som hänt. :-)
Gårdagen i bilder. :-)
Tack för en underbar kväll, mina älsklingar.. ♥
Utvecklingssamtal på Dagis
Nu är vi vakna.
Rikast i familjen ;)
Kärlek.
Joline.
Jag och Andreas tog beslutet att vaccinera henne för att vi fick reda på att det var vaccinering idag för barn och ungdomar. Därför tog vi chansen att göra det och hoppas att det var rätt beslut, både just nu och på lång sikt. Andledningen till att jag ändrade mig är helt enkelt att frågan ställdes på sin spets, och möjligheten fanns.
Vi har precis haft "torsdagsmys" här hemma, eftersom att Joline inte kommer att vara hemma imorgon kväll. Vi har ätit fruktsallad med grädde och tittat på Nalle Puh! Just nu springer Joline omkring med en liten rosa plånbok som hon fått och där har hon alla sina pengar, hela 45 kronor. ;) Hon känner sig stor och räknar pengarna hela tiden. Så visar hon mig, mamma och Amelia - och säger "MINA PENGAAAAA".
Josefine, Jimena och Vaccin mot svinet.
Vi älskar er - Josefine och Jimena,
vi finns här. För all framtid.
Tjatmoster.
i "Årets Mammablogg" tävlingen som Diana har anordnat.
Nu kan ni läsare rösta på mig om ni tycker att jag förtjänar att
vinna som årets mammablogg. Rösta kan ni göra HÄR. ♥
Jag & Joline blir såklart väldigt glada om ni röstar på oss & vår blogg.
(Rösta ej i kommentarsfältet, utan i ovanstående "röstningsgrej" haha)
Hej, är du gravid?
Nej, jag är ett livs levande mensmonster! Ciao! ^^
Mitt hjärta utanför kroppen.
Puss snuttis! ♥
Graviditet!
- Skriv dagbok under graviditeten. Min dagbok var den här offentliga bloggen, där jag delade mina känslor, tankar och upplevelser. Det är otroligt roligt att läsa när bebisen kommit och den långa graviditeten känns som en svunnen tid. Det är stor skillnad mellan att tillsammans försöka minnas och att läsa texter som är skriva just då, när det upplevdes. Skriv om förväntingarna, längtan, känslor, Mvc-besök och annat som hör graviditeten till. Ett minne för livet!
- Ta massvis med magbilder! Ett tips är att börja ta bilder i ett så tidigt skede som möjligt, gärna med enkla underkläder eller vit t-shirt och svarta, åtsittande byxor. Ta en bild, varje vecka, mot samma bakgrund och från samma vinkel, med samma kläder, under hela graviditeten. Dessa bilder kan göras som ett bildspel sedan där man kan se hur magen vuxit och kroppen förändrats. Våga även ta nakenbilder eller underklädesbilder som du/ni kan spara för er själva för att minnas hur stor magen var och hur kroppen såg ut då. Roligt att jämföra magarna med varandra när och om det kommer syskon!
- Gipsmage! Gör en vacker gipsmage och måla i någon färg eller smycka på annat sätt (ett ex. kan vara att trycka bebisens handavtryck på magen när bebisen kommit ut). Magen kan man spara på vinden eller sätta upp på väggen som ett vackert minne. Roligt för barnet att titta på sedan och föreställa sig att han/hon har fått plats inuti.
Winnerbäck, Wallander, Wonderful!
Jag sitter här. Ensam, för en gångs skull. Joline sover, med sin "nutteeee åh tutteee". Winnerbäck sjunger för mig. Han är så innerlig och jävla bra att det känns som om han sitter här bredvid mig. Jag har hunnit se en Wallander film och låtit bli att tänka på det egna en stund. Och just precis nu är jag otroligt sugen på choklad. Förutom att det inte finns någon sådan hemma, känns allting wonderful. Så jag tar och ringer Josefine. Den allra bästa vännen i världen!
Joline rider!
Dessa fina bilder har jag snott från Andreas kamera. Igår var han & Joline
i stallet och fick hjälp av Emelie så Joline fick prova att rida för första gången.
♥
Jag är en utav de 10 nominerade!
i "Årets Mammablogg" tävlingen som Diana har anordnat.
Nu kan ni läsare rösta på mig om ni tycker att jag förtjänar att
vinna som årets mammablogg. Rösta kan ni göra HÄR. ♥
Jag & Joline blir såklart väldigt glada om ni röstar på oss & vår blogg.
En man som han.
Det är så jävla vackert just nu. Precis just nu.
En tystnad, med Ulf Lundells "Öppna Landskap"
i bakgrunden. Och världens vackraste, mest
omtänksamma och finaste människa här.. ♥
Att bli älskad är stort, bara älska dig är större.
Du är min kärlek, baby.
Tonight's gonna be a good night.
Hur är det egentligen att vara Ung Mamma?
Jag ser mig självklart som en ung mamma eftersom att jag fick mitt första barn många år under genomsnittsåldern för sitt första barn i Sverige, men jag ser inte annorlunda på min mammroll eller vad jag har för uppgifter, skyldigheter och plikter som mamma. Dock har jag, som jag nämnde tidigare - en sämre ekonomisk förutsättning. Den största skillnaden på oss yngre och äldre mammor tror jag att samhället skapar. Människor med ett utifrånperspektiv bildar sig en uppfattning utav vad de hört eller utifrån vad de sett vid ett enstaka tillfälle. Ofta blir yngre föräldrar kritiserade och granskade för saker som inte har någonting med rollen som mamma att göra. Tex, skulle det kunna bli världens uppståndelse och "bakom-ryggen-snack" om en 19årig, ensamstående mamma går på stan med sin barnvagn och röker. Helt plötsligt granskas hon och kritiseras - inte för att hon RÖKER utan för att hon är UNG MAMMA OCH RÖKER. Det finns hur många 40 + mammor i Sverige som går med sina barnvagnar och röker, men det betyder inte att den mamman blir ifrågasatt huruvida hon är en bra mamma eller inte, istället ifrågasätts rökningen.
Det är en större press att få barn tidigt, just för att alla håller ögonen på en - och då finns det ingen plats för misstag eller snedsteg eller minsta tvivel som förälder. Många letar fel, för att sedan kunna döma och när de hittar ett så förstorar dem det för att sedan kunna nicka belåtet och säga "vad var det jag sa..". Som ung mamma vill man leva upp till allas förväntningar och krav och det innebär kanske att man blir utbränd, känner sig ledsen, ensam, utanför och ständigt ifrågasatt.
Man måste utgå ifrån att varje förälder - varje mamma - gör sitt allra bästa, varje dag, för att det ska bli så bra som möjligt för barnet. Vi kan inte kritisera varandra och leta fel på varandras agerande, så länge det handlar om små, oväsentliga saker som inte går ut över barnets välmående. Man har inte rätt att döma den ensamstående mamman som behöver barnvakt ganska ofta, om man själv lever i kärnfamiljen och är två om att dela ansvaret. Det är inte okej att ösa skit på den 21 åriga tjejen som dricker en cider för mycket på krogen när barnet är hos pappa, medan det finns ett hundratals andra mammor & pappor runtomkring henne som gör precis på samma sätt, men som på något sätt har andra rättigheter.
Jag vill inte behöva försvara mig. Jag gör så gott jag kan. Oftast räcker det till, men ibland brister det och då finns jag där och försöker att laga det som gått sönder. Jag är långt ifrån perfekt - jag är inte ett ideal för den perfekta mamman MEN jag är den absolut bästa mamman till Joline för att jag känner henne utan och innan och vet vad, när, hur och varför hon behöver någonting. Joline finns ständigt i mitt bakhuvud, även om hon är på dagis, hos pappa, hos mormor eller gammelmormor. Jag försöker att pussla och planera så att jag ska få så mycket tid med henne som möjligt - precis som de flesta andra föräldrar gör. Jag är inte bra för att jag försöker vara en bra, närvarande mamma - det är vad jag vill göra och vad jag valde när jag valde att behålla bebisen i magen. Jag vill inte ha cred och är inte starkare än någon annan. Jag vill hylla alla, som gör sitt allra bästa!
Läsarfråga om svininfluensan.
Dansa min docka! ^^
Låååångpromenad.
Orka prutta!
Nicole går framför mig genom hallen till vardagsrummet och säger:
"Jasmine, nu går du igenom min prutt!"
Då säger jag "ORKA PRUTTA" ;-)
Här råder ingen kvinnlighet. Vi kan knappt stava till det. MEN, hur som helst.. orka prutta!
Bara för att.. jag har världens finaste dotter!
Fredagsmys - om det så är det sista vi gör!
Fredagsmys med Nicole innebär fredagsbilagorna "Klick" och "Fredag". Och massvis
med tacos, morötter, dip, IDOL, dricka och tjejsnack. ♥
Gulligt..
"Din styrka är så svår att finna.
Jag känner mig så mycket starkare nu.
Det känns bra nu.
Dina ord gör mig hel igen.
Dessa ögon kan aldrig ljuga.
Du är så fantastisk.
Jag är aldrig ensam, du är aldrig ensam.
Jag föll hals över huvud, min gudinna.
Dina lockar rör mitt ansikte och nu kan jag flyga.
Du gav mitt liv tillbaka.
Stoltheten fann du, jag är i djup skuld, utan dig
skulle jag inte överleva.
Jag är aldrig ensam.
Ditt leende är himmelskt. Jag förtjänar inte all den
kärlek du ger mig.
Din beröring gör det svårt att andas.
Rysningarna känns i hela mig, du är så fin.
Hjärtat pumpar för mitt liv, själen är lycklig och jag
kommer älska dig till den dagen jag dör.."
Känns väldigt skönt att vakna till detta sms. ♥
Nominera mig till årets Mammablogg!
What a beutiful day
Hårda mackor med ost och äppeljuice och Iskall Loka (som jag uppenbarligen fått mani på, då jag gått upp två gånger i natt för att dricka det)
03:00
I morgon gör vi det allra, allra sista.
Flyttlasset går.
Detta var en liten update for now..
Nu är vi kvitt. MOHAHAHA!
Cajsa gick nyss förbi. Jag knackade på fönstret och tänkte vinka lite prutthurtigt. Redo med fjäsksmilet och högerhanden hysteriskt vevandes såg hon mig inte. Så, nu är vi kvitt för att jag tog bussen. :-)
Här hittar ni hennes blogg.
(För informationens skull är Cajsa gift med Björn, Tonys bror. Om ni hänger med?)
Konversation mellan mig & Nicole:
Jasmine - Jag luktar på min tutte, säger jag (och försöker få ett grepp så att det ska fungera!)
Nicole - Luktar det gott?
Jasmine - Nej, det luktar som en gammal sur mjölkkörtel!
Nicole - Fyfan vad du ljuger.
Mamma - Vad är det för fel på dig, Jasmine?
Nicole - Hon har varit såhär ändå sedan Tony gick! :-)
Packa saker.
Att jaga ankor + bajsblöjor x 3
Mamma - Jag tror att ankorna är längre bort. Vi får skynda oss dit och se efter.
Joline - Kacka bort, inte här. Heja Mamma!
Mamma - Jag tror att kackorna är där pappa bor.
Joline - Kacka, kacka, kacka, kacka, kacka, kacka, kacka, kacka.....
När hon sedan fick syn på ankorna var lyckan total. ;-)
När vi kom hem bajsade Joline tre gånger på raken.
Värsta natten och morgonen.
När vi kommer upp märker jag att Andreas inte har lämnat vagnen som han sade, så vi kan inte gå någonstans. Planen var en morgonpromenad med Josefine och Jimena. Nu är verkligheten något helt annat. Dessutom, som grädden på moset - är jag svintrött, pisshungrig och väldigt väldigt mörbultad.
Nu tycker ni förmodligen att jag är argaste, grinigaste mamman någonsin..
G O D M O R G O N.
Grace - Inga kan älska som vi.
Det gör ont i hjärtat när man lyssnar på den här låten. ♥
Fast egentligen är den fin. Vacker. Men han sjunger med
sån frustration & ångest..
Grace - Inga kan älska som vi.
Lördagkväll.
Jag ligger i min lillasysters säng. Bloggar, lyssnar på Winnerbäck och har
en hemsk magkänsla. Jag hatar när det är såhär tungt över bröstet och
ångestkänslor i magen.. vet inte varför.
Joline kom hem idag! ♥
Media barn.
Jag behöver kontroll. Det förstår jag nu.
Jag vågar inte låna ut kontrollen. Jag vågar inte dela den med någon. Jag är så jävla rädd för framtiden.
En enda sak är givet. Vi är två hjärtan, i samma kropp.
Hon är inte något man har, hon är någon man ska förtjäna.
Hon är inte nåt man får,
hon är nån man ska förtjäna.
Du höll henne aldrig högt,
du låg aldrig nere på knäna.
Hon är inte nåt man har,
inget att förfoga över.
Du sa att hon var så svår,
men klagar för att det är över
Löftet hon gav var aldrig att vara i ditt våld,
att stå under din kontroll.
Löftet hon gav rörde något annat,
men jag antar att det inte längre
spelar någon roll.
För hon kommer aldrig mera hit..
Jag ska försvara henne om jag kan,
för hon förtjänar hela himmelen.
Och en mycket bättre man.
Du sa att du är beredd,
att va storsint, att förlåta.
Vad svarar man på sånt,
ska man skratta, ska man gråta?
Du som gjort henne så illa,
ska du kalla henne brottslig nu?
Om nån någonsin ska förlåta,
är det hon, inte du.
Löftet hon gav, var aldrig att följa dina nycker
Att ingå i ditt spel.
Löftet hon gav rörde något annat,
så nu kan hon inte klandras,
så nu kan hon inte klandras.
Hon gör inte något fel
För hon kommer aldrig mera hit
Jag ska försvara henne om jag kan,
för hon förtjänar hela himmelen.
Och en mycket bättre man.
Du sa att hon var så svår,
rent omöjlig att förstå.
Det kan nog tänkas du har rätt,
mellan er två var det så.
Men nu vill du åberopa brott,
och nu säjer du i raseri,
att den förräderskan har gått.
Jag säjer hon har gjort sig fri
Hon har gjort sig fri..
En sån där kareokekväll, ni vet?
MEN dags att göra sig iordning för kareokekväll med My! ♥
Sminkningen klar! :-)
FÄRDIG!!!
Hängiga mjuka tuttar och hungrig mage!
Uttråkad.. väntar på att My ska ringa!
.. och kommer på att jag är extremt hungrig. Minns också att det är därför
jag sitter och är uttråkad och väntar - på att My ska ringa. Vi ska luncha!
Vem lunchar klockan 13:42?
OCH vill slutligen tacka honom/henne som uppfann den där push-up Bh:n!
Bra initiativ där! Förövrigt är mina bröst mjuka, ihåliga och lixom sitter på
magen. You know?
Will you lend me a future, cause you'll get It back.
Jag är så rädd för att bli ersatt. Inte vara tillräcklig.
Missuppfatta mig inte. Jag vill inte för allt i världen ta ifrån Joline hennes pappa. Jag är så otroligt glad att Andreas inte har vänt oss ryggen och sagt upp kontakten med Joline. Jag skulle slåss som en tiger för att de skulle ha en bra relation. MEN - det tar inte bort saknaden när hon är hos honom. Och det tar inte bort rädslan över att inte kunna vara den där halvtidsmamman som räcker till på heltid.
Jag kommer att dö inombords den dagen Joline säger "Pappas tjej Anna och jag ska köpa kalaskläder idag..". INTE för att jag inte blir glad för Jolines skull eller för att jag vill frånta henne bra relationer med andra vuxna, utan för att jag helt enkelt är så jävla jävla jävla rädd att hon ska tycka jag är sämre. För att hon ska ersätta mig med någon annan och för att hon ska tycka att jag är otillräcklig. Jag är så rädd.
Ensam Mamma Söker
My & Jasmine
Vi var på Ritz. Vi dansade. Vi åt kebab. Vi åkte hem. Till kärlek och en varm arm att ligga på. ♥
Vintern är här på riktigt och det suger!
DANSADANSADANSA!
Och vet ni vad? Ni behöver inte fundera vidare på hur jag har råd,
vem som har Joline eller hur jag kan vara så ansvarslös som går ut
och dansar mitt i veckan. Är vi överrens?
Bara för att jag ska hämta världens finaste på dagis.
Nu ska jag cykla och hämta snutt på dagis. Sedan ska vi hem till My och
luncha med henne. Lovelidag! K ä r l e k s d a g ♥
Cause It's us against the world!
♥
Där kärleken är som störst.
Det finns någon som ställer sig upp och viskar mamma på natten. Ingenting betyder mer än hennes röst, just då. Att lägga sig i sängen bredvid och höra hennes andetag är lycka. Att titta på hennes ögonlock och hur de rör sig när hon drömmer är trygghet. Att höra hennes ljud och att hon finns där och vänder sig i sängen, får mig att känna mig rik. Jag älskar henne mer än allt. Nova Joline Alexandra - solstrålen, drivkraften och källan till allt det goda. Jag uppskattar min skatt mer och mer för varje dag som går. Vad som än händer, är hon alltid den största kärleken i mitt liv.
Jag baserar mina val på hennes välmående. Det viktigaste är att hon känner sig trygg och älskad. Ännu viktigare är att hon får den tiden med mamma&pappa som hon förtjänar. Jag har därför bestämt mig för att återgå till att studera på IV/KOMVUX och möjligheterna finns. Jag ska kontakta skolan idag för att boka tid med min mentor och kontakta rektorn på Iv/komvux för ett möte där. Förhoppningsvis löser det sig bra. En glad mamma är nog den bästa present Joline kan få. :-)
Ulf Lundell skrev detta till mig:
Har ingen lägenhet
Jag älskar dej, vännen
men jag är för stolt för det här
Jag vill vara min egen
Ta hand om mej själv är vad jag vill
och den här stan vill inte veta
av en sån som jag, jag är less
på all stress
på att jag inte vet jag vill
men kom hit nu, min vän
Jag vill älska dej varsamt nu
för ganska snart sen ska jag flyga iväg.
Att utgå från vad som passar bäst, för mig, precis just nu.
Jag måste helt enkelt, trots att det gör förbannat ont och är svårt,
släppa taget om allt "som var tänkt" och istället utgå ifrån hur livet
ser ut just precis nu. Fan.
Intevju med min Mamma angående att vara Ung mamma & mormor
Ung Mormor
Du var 35 år när din dotter Jasmine, 15 berättade för dig att hon var gravid. Minns du hur hon berättade det, din första reaktion och hur det kändes när du fick veta?
Jag blev faktiskt inte speciellt förvånad att Jasmine skulle ha barn. Dagen när Jasmine berättade kom jag hem från en 2 veckors semester i USA. Jag märkte på Jasmine att det var något och när hon bad mig om att vi skulle gå en promenad för oss själva så tänkte jag att, nu ska hon nog berätta att hon är med barn. Mycket riktigt så var det så. Jag hade kanske inte räknat med att bli mormor vid trettiofem men det var ändå ett lyckobesked. Jasmine hade såklart tänkt igenom allt noggrant och hade svar på alla frågor om hur hon hade tänkt lägga upp det.
Du var 19 år när du fick barn. Nu är din dotter 18 år, så du har hunnit få många perspektiv på vad som är positivt och negativt med att vara Ung Mamma. Vad tycker du?
Jag måste säga att jag tycker att det mestadels är otroligt positivt att vara ung mamma, man orkar leka med barnen och ser inte någonting som jobbigt eller problematiskt utan tar med sig barnen överallt. Det som kan vara jobbigt är andra personers negativa syn på unga föräldrar samt ekonomin som man ju oftast inte har hunnit bygga upp. Även sin egen prestationsångest över att visa att man klarar av att vara den perfekta föräldern kan vara jobbigt men jag har aldrig någonsin ångrat att jag har skaffat barn tidigt, barnen är min stolthet och de tillför så mycket lycka i livet.
Tror du att det på något sätt går i arv vilken tidpunkt man väljer att skaffa barn?
Nej det kan jag väl inte säga att jag tror, däremot tror och hoppas jag att jag har visat för mina barn att allt som man vill är möjligt att genomföra och att man inte behöver avstå från nästan någonting fast man har barn.
Vad har du mött för reaktioner från omgivningen när du är Ung Mormor?
Många konstiga, glada, förvånade, arga, avundsjuka, missunnsamma….. ja hej & hå, jag har nog mött alla tänkbara reaktioner, helt otroligt faktiskt. Vi bor ju i en liten stad och eftersom jag har jobbat på Stadshotellet och haft egen skönhetssalong så känner nästan alla igen mig. Jag har fått alla de konstigaste frågor. Ex Är du inte arg på din dotter för att hon skaffar barn så tidigt, för nu kan ju inte du skaffa fler barn om du skulle vilja? Eller, Känns det inte gammalt att bli mormor? Exemplen är otaliga men i slutändan är nog de flesta intresserade av att veta hur det går och tycker att det är kul när jag berättar om våran nära relation och om min lycka att få vara med på förlossningen. Som tur är så försöker jag alltid att hålla mig ifrån människor med inskränkta värderingar och lyssnar hellre på dem som har en positiv inställning till livet.
Vad är positivt/negativt med att bli mormor vid 36?
Det är helt enkelt underbart, jag avgudar lilla Joline! Det enda som jag kan se som lite negativt är att jag jobbar ganska mycket vilket gör att jag inte hinner träffa mina tjejer lika ofta som jag skulle vilja. Det är en skillnad att vara förälder mot att vara mormor, som mormor njuter man mer och tar sig mer tid att leka, man har mer tålamod och man har inte allt huvudansvar. Det är helt klart lyxigt att ”låna” och ”lämna tillbaka”. Man blir faktiskt lite mer rädd för att det ska hända något. Jag är otroligt stolt över min dotter och mitt barnbarn.
Slutligen, har du några tips till de föräldrar som får reda på att deras tonåring är gravid?
Ja mitt enda råd är att i alla lägen stötta sina barn, man har ingen rätt att ta beslut åt sina barn eller lägga över sina egna värderingar på barnen. Man kan däremot stötta sina barn i deras beslut. Alla har rätt att själva bestämma över sina egna liv. Glöm inte att du har dina barn till låns, om du styr och ställer i deras liv kommer de förr eller senare att stöta bort dig och även kanske anklaga dig att de gjort ex. En abort mot sin vilja. Gå heller aldrig in och försök ta över föräldrarollen utan njut av lyckan att vara mor eller far föräldrar.
Stötte du på fördomar när du själv blev Ung Mamma? Hur reagerade omgivningarna då?
Klart att jag stötte på fördomar även då, kanske tom mer fördomar då än idag. Redan på BB var det en barnmorska som uttryckte sin irritation över att jag verkade så bekväm och avslappnad i min mammaroll fast jag var så ung därför bad jag min dotters barnmorska att behandla min dotter som att hon vore vuxen när jag var med på hennes inskrivningssamtal på BVC. Många äldre kvinnor tror sig gärna veta bäst och komma med sina goda råd utan att man faktiskt har bett om det. Det är mamman som känner sitt barn bäst och även om man har femton barn så behöver man inte komma med ”besserwisser” råd i tid och otid till andra mammor bara för att de är unga.
