Mami.
Vi har vräkt i oss pizza och jordgubbar, glass och maränger till efterätt. Inatt sover vi hos mamma på beställning från Joline. Hon blev så glad när mormor kom hem, och har saknat henne jättemycket. Vi har hyrt nya Wallander filmen och köpt godis. Myskväll? Ja.
Här ovan ser ni en klänning som jag hittade i Mys garderob och hon konstaterade att jag kunde ta den.
"Jag kan ändå inte ha den"
Just nu:
Mormor har kommit hem från båten efter 10 dagar och har nu fixat
inomhuspool med massa leksaker. Joline älskar det!
Jag lever livet.
Jag ligger i soffan. Raklång. Sms:ar med mina fina, goa vänner. Har världens bästa dotter som ligger och sover vägg i vägg. Jag har jordgubbar, vindruvor och Brämhults färskpressade hallonjuice. Jag har världens bästa deckare här, Carin Gerhardsens Pepparkakshuset. Jag har en solbränd, ganska mjuk och inte så vältränad mage. Vad kan jag möjligtvis sakna?
Jag har lovat mig själv att börja läsa böcker igen. Jag tror jag behöver det för att varva ner. Har inte läst en enda bok, utanför skoltid, sedan jag flyttade från min och Andreas gemensamma lägenhet i februari förra året. Förut läste jag jämt, jag sträckläste bok efter bok. Jag var allmänbildad. Läsning gör så att människor blir smarta. Jag har tappat hela det där konceptet.. och nej, inga dåliga ursäkter som att jag inte har tid, för jag har tid. Jag har tid till allt annat som jag vill ha tid till - det är bara så att jag prioriterat bort att läsa. Nu öppnade jag en flyttkartong med högar av pocketböcket, som jag fått, lagt på hög och struntat i att läsa. Nu har jag börjat. Jag har hunnit en halv bok och den är hur bra som helst. Som Läckberg ungefär, en riktig deckarkvinna. Jag känner mig faktiskt jävligt nöjd med att bara ligga raklång och inte göra någonting annat, än just läsa en bok. Böcker är min grej.
SOMMAR
Äntligen känner jag att det är sommar. Halva juni pratade jag hela tiden "När det blir sommar ska jag.." och "jag längtar till sommaren för då..". Nu känns det på riktigt. Det är varmt. På riktigt. Och semestern är så nära att jag nästan kan ta på den. Dessutom kommer bloggen att bli väl uppdaterad då jag införskaffat mobilt bredband samt en fungerande dator igen. Jag kommer att vara er bloggkompis i sommar. PROMISE!
Jag och My lyxar.. Vi äter godaste picknicken, njuter av solen och äter
grekisk mat. HUR BRA?
Jag har sovit ut!
Jag sov 10 ljuvliga, helt fantastiska timmar inatt. Jag minns inte när jag hade sovmorgon sist. Det var en cool känsla att vakna, helt själv, klockan halv 11.. hämta ett glas iskall Jokk, den bästa boken och lite godis. Och sen ligga där i sängen. Fortfarande helt ensam, och bara njuta av tystnaden. Och Melissa Horn i bakgrunden.
Jag behövde verkligen det!
En liten tjuvkik..
Det är långt ifrån klart hemma hos oss. Jolines rum och
köket är NÄSTAN klart. Bara nästan. Här får ni tjuvkika.. 
Nu BOR vi.
Nu har vi flyttat in. På riktigt. Tvättkorgen är full av tvätt, jag har hunnit
diska, Joline har hunnit måla lite på väggen och hällt ut ett puder från
H&M på sovrumsgolvet. Vi har bott där så länge att det nu är dags att
dammsuga. Ja, man skulle kunna säga "Välkommen till verkligenheten".
Små glimtar i vardagen.
Imorgon ska jag äta sen frukost/tidig lunch med Julia i Örebro, innan jobbet. Så skönt med någonting annat än jobb. Joline börjar alltid tidigt på dagis på onsdagar, för att jag ska ha en förmiddag att planera in läkarbesök, viktiga samtal eller just en enkel frukost med någon vän. Det funkar bra och har hittills visat sig vara välbehövligt. Joline tycker också att det är mysigt att få äta frukost på dagis med de andra barnen. De övriga dagarna börjar hon mellan 10:00-11:00.
Nu ska jag gå hem till Andreas. Kram på er!
Hon driver mig till vansinne nu.
Joline känner förmidligen av att jag är stressad, för den senaste veckan har hon varit som en berg och dalbana. Helt katastrof. Hon gallskriker för allt, minsta lilla fel, och jag orkar inte riktigt ta alla strider. Det här märker hon också såklart och får därför sin vilja igenom. Nästan alltid. Nappen till exempel - hon har den fortfarande. Det är meningen att hon ska ha den på dagen när hon sover lunch och på kvällen när hon ska somna, men som det är nu så har hon den hela tiden. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra, för hon är så otroligt uthållig och envis. Mer uthållig och mer envis än mig, så jag ger upp till slut. Och det är det absolut sämsta jag kan göra, jag vet.
Hur gjorde ni när ni slutade med nappen?
Mest jobb.
Det är mest jobb nu. Och vardag. Allting handlar om hur vi praktiskt ska lösa det, för att Joline ska få minst dagistimmar och mest kvalitetstid med oss båda. Det är ett himla pusslande, men vi har hittat en lösning som funkar. MEN, det kan vara tröttsamt ibland att hjärnan ständigt går på högvarv.. morgondagen, vilken tid skulle hon hämtas då, var det mamma eller Andreas? Glömde jag säga till Andreas att blöjorna var slut, eller har jag missat att lämna in nya tiderna för dagis till nästa vecka? Jag är inte fysiskt slut. Tvärtom. Skulle betala pengar för att få ha ett jobb som inte är så stillasittande som mitt. Men pyskiskt. Jajjamen.
Vi lever.
Jag är väl förmodligen sveriges tråkigaste mamma nu. Och driver sveriges tråkigaste blogg. Ni underbara läsare som finns kvar och följer oss vet att jag haft några formsvackor genom de här tre åren, men kommer alltid tillbaka. Jag och Joline har precis flyttat. Vi sov första natten i vår nya lägenhet inatt. Och ja, självklart kommer bilder.. så fort jag har mer än en timme ledig tid över och en fungerande digitalkamera. Nu vet ni att jag lever i allafall.
Nu har jag bokat första resmål!
Astrid Lindgrens värld den 22 juli, bokat och klart.
Joline kommer att älska det. Hon kommer att vara lyckligast i världen.
Våra små darlings.
Idag har vi varit ute hela dagen. Jimena och Josefine har varit här, ♥ och våra underbara kids har fått leka massvis. Det är inte så ofta som vi lyckas få ihop det, att träffas alla fyra, så barnen blev verkligen glada. Vi gick och badade med dem och hann som vanligt prata massvis. Vi satt sedan i trädgården, och lyssnade på Tommy Nilssons otroligt vackra låt dina färger var blå och åt korv med bröd. Det kändes så somrigt.
Nu ligger Joline här bredvid mig, alldeles utslagen. Hon kommer att somna vilken sekund som helst. Hon har inte sovit någon lunch idag, för att det blev så mycket lek med Jimnea, så formodligen somnar hon för natten nu. Och vaknar förmodligen väldigt, väldigt tidigt imorgon.
Hoppas att ni haft en bra söndag!
Har jag blivit cool morsa nu?
Den kritiska perioden är över. Min lilla, ömtåliga och skrikiga bebis har blivit större. Nu är hon inte längre dödsdömd om hon ramlar ner från soffan, och jag har för något år sedan slutat oroa mig. Hennes ben kommer den här sommaren att utstå några myggbett som kliar och hennes barfota fötter kommer att palla två getingstick. Och kanske ett till. Jag vill hellre ta den chansen.. att hon får springa barfota, och känna gräs under fossingarna och kanske få något stick. Eller två. Ja, hellre det är att tvinga henne att ha på sig skorna.
Och nu är det okej om lunchen inte blev så mycket till lunch, utan ett pallat, halvruttet äpple eller varför inte en isglass? Hon klarar det också. Hon kommer att växa upp ändå. Jag behöver inte ständigt se upp för vad hon stoppar i munnen, för efter två fimpar och en kattbajs har hon lärt sig. Det smakar helt enkelt inte bra. När hon var bebis och helt flintis, var jag tvungen att ha stenkoll på solhatten. Nu, är det okej om hon badar utan den i någon timme. Det är inte hela världen. Och hennes kropp klarar av lite sol. Jag tänker inte smörja 24/7, för hon överlever ändå.
Jag känner att jag är cool.
Har jag blivit en cool morsa nu, precis som Martina Haag?
En dag ute.
Jag har köpt jordgubbar, apelsinfestisar och kakor. Nu ska jag och Joline ut i solen och bara njuta.
Ha en underbar dag!
FYFAN VAD NI ÄR BRA!
Paulinne, Frida, Victoria, Julia och Malin. Jossan fattas på bilden.. ♥
Som ni kanske minns, började jag tredje året på sam/sam i augusti förra året? Jag hade ett år kvar, till studenten, tack vare att jag pluggade så hårt när Joline var bebis. Att få ett slutbetyg från gymnasiet var mitt mål och när jag började i en klass, med ett år kvar, kändes det så nära. Jag var så stolt över att jag lyckats så bra. Att jag faktiskt var en utav dem som kunde göra både och - vara mamma och heltidsstuderna, och kombinera det på ett bra sätt.
Jag hade en sådan tur att hamna i en underbar klass, där jag blev så varmt mottagen utav de här fina tjejerna. Jag trivdes och trivs så himla bra tillsammans med dem. Vid den här tidpunkten bodde jag i min "radhuslägenhet" om ni minns det? I samband med att jag började skolan försvann min föräldrapenning, mitt underhållsbidrag och jag hade missuppfattat bostadsbidragsblanketterna, så jag beviljades inte det. Det var en tuff period ekonomiskt, och Joline hade precis börjat på dagis. Det var så många nya saker som behövde fungera, och det var svårt att få det att gå ihop. Det blev vinter också, och varje morgon fick jag kämpa med Joline i barnvagnen för att ta mig fram i snön och hon gallskrek varje morgon när jag lämnade på dagis. Jag stressade iväg till skolan men kunde inte fokusera fullt ut på att plugga, eftersom att räkningarna låg obetalda och pengarna saknades. Det var här jag bestämde mig för att hoppa av. Jag grät från och till i flera dagar, just för att det var så svårt att acceptera för mig själv att jag faktiskt inte klarade det. Att jag inte var en utav dem som kunde kombinera heltidsstudier och mammaliv. Jag var så arg, ledsen och besviken på mig själv. Men jag hoppade av i allafall, för att jag ansåg att det var det bästa för mig att göra just då.
Idag tar Paulinne, Frida, Jossan, Julia, Malin och Victoria studenten. Det är strålande sol ute, inte ett moln på himlen och de kommer garanterat att vara galet vackra. Jag tycker att dom är astuffa som har klarat det och för att de nu kan ha vita studentmössor och skrika "FYFAN VAD VI ÄR BRA", för tjejer, NI ÄR BRA!
Jag måste erkänna att jag ångrar mitt beslut. Kanske hade det gått att lösa på något annat sätt? Jag hade kunnat välja bort några kurser, och läst ett extra halvår eller flyttat hem till mamma eller Andreas en period? Kanske gjort någon avgörande schemaändring? Jag har fortfarande chansen att läsa från hösten nu, och ta studenten nästa år. Men det blir aldrig på samma sätt. Och jag kommer aldrig att hamna i en så bra klass igen.
Jag önkar att jag hade kunnat vara där med er idag, tjejer. Och haft en vit studentmössa. Dels för att det hade varit fantastiskt att få göra det tillsammans med er, men också för att känna mig mindre misslyckad. Jag kommer att tänka på er idag och vill att ni skriker för mig, dansar för mig och sjunger "FYfan vad vi är bra", så att det räcker även för mig. Jag vet att ni kommer vara snyggast utav alla och att ni kommer få en FAB-dag. Stor kram!
Du gör min dag.
Det är underbart väder ute. Det känns nästan som att vara nykär, såhär när sommaren kommer. Men tyvärr hinner jag inte njuta så mycket eftersom att jag jobbar inomhus mellan 13-21 varje dag. Det är lite ångestframkallande att sitta instängd högst upp i ett hus, utan att få ha öppna fönster, när himlen är klarblå och solen skiner. Längtar oerhört efter semestern nu. Och sköna, långa dagar i lekparker och på stranden med goda matsäcker tillsammans med Joline.
Igår köpte jag en rosa, bebisfilt med Hello Kitty tryck samt en pyjamas med Hello Kitty, båda från H&M till Mys lilla bebis. Så himla mysigt att strosa runt och titta bland alla pyttesmå, ljuvliga kläder. Jag längtar!
Jobb nu.
Kärlek.
Det har varit en jävla dag. Men när jag tittar på Joline känns allt lite mer
självklart. Allt får en mening. Jag är så tacksam för det.
Lek.
Klockan är snart 9, Joline leker med sina dockor. Hon byter blöja på dem,
och utbrister förskräckt, gång på gång, "Åh, alldeles röd, lilla vän". Så böjer
hon sig spontant fram och pussar dockan på näsan. Och frågar "Bättre nu?".
