• Låt dig inte påverkas av samhällets fördomar. Det är du som ska leva ditt liv och det är viktigt att du hittar den vägen som passar dig. Låt ingen bestämma över dig och din kropp, men lyssna på goda råd och ta till dig dem.

• Var realistisk och se över dina möjligheter. Kommer du att kunna klara dig även om pappan väljer att dra sig ut? Om mamma & pappa bestämmer sig för att inte hjälpa till? Det är viktigt för din egen trygghet att du vet att du kan stå på egna ben.

• Kolla upp var du kan komma i kontakt med andra, unga mammor. Det finns sidor på Internet, många välskrivna bloggar, forum och böcker. I vissa kommuner finns det verksamheter som ”Unga Mammor & Pappor” i Örebro, där unga föräldrar är i fokus.

• Kom ihåg att du inte har några skyldigheter att förklara dig för människor som ifrågasätter ditt beslut. Du vet själv varför du valt som du valt och du vet att du kommer bli en underbar mamma, låt ingen trycka ner dig!

• Sätt inte upp för höga krav på dig själv. Du är, precis som alla andra föräldrar, bara människa och det är mänskligt att göra misstag. Alla gör misstag. En jättefin Volvo, ett rött hus med vita knutar och två inkomsttagare gör inte automatiskt någon till en bättre förälder – kärlek och trygghet är det viktigaste för ett barn. Håll huvudet högt!

Jag lyssnar på ljuva 80-tals ballader. Det är så rogivande att höra Berlins - take my breath away. Barnen står och läser sina nya böcker som de fick igår med bilder på ovanliga, vilda djur. De diskuterar kring bilderna och säger djurens namn. Så gulliga! Det har äntligen slutat snöa ute, men jag fasar ändå för att ta mig ut i snöovädret. Ärligt talat fylls jag faktiskt av ångest när jag tänker på hur lite plogat det kommer att vara. Hur kallt det kommer att vara. Hur jävla blött det kommer att bli när vi kommer in..

Det luktar bajsblöja i hela lägenheten. Jag har gått ut med soppåsarna och bytt två blöjor. Förstår inte varför de luktar och förstår ännu mindre hur två små barn kan bajsa så otroligt mycket? Det är obegripligt. Jag tror aldrig att jag kommer vänja mig vid bajsblöjelukt. Eller vid blöjor över huvud taget.


Barnen vaknade klockan 04:00, så förhoppningsvis, för deras egen skull -
somnar de om snart så de kan vila upp sig inför nya äventyr! ♥

Jimena håller på att somna. Joline ligger med sitt fruktfat framför "Tjorven och skrållan". Det är lungt och fridfullt. Tända ljus och massvis med harmoni. Det här är lugnet efter stormen.

Barnen har lekt och slagits om vartannat. När vi kom hit var Joline så rädd om alla sina saker och vill inte låna ut något till Jimena. Då agerade jag superpedagogisk och förklarade lungt och sansat att "Ja, alla sakerna är Jolines. Vagnen, dockorna, köket.. ALLT! Men att det är så viktigt att låna ut sina saker så att man kan leka ihop precis som på dagis". Det gick förvånansvärt bra och Joline vande sig vid att Jimena lånade alla leksakerna väldigt snabbt. Sedan dess har de lekt tillsammans och då och då bråkat om någon bil eller kloss alternativt kastat legobitar i varandras huvuden eller klöst varandra i ögonen. Det är tur att barn förlåter varandra så fort..

Vi har även dansat till skön musik och hoppat i sängen. Jag lekte flygplan med Jimena & Joline och då skrattade de så att de skrek. De har även hunnit bada skumbad tillsammans och ätit goda, lyxiga fruktfat framför tv:n. ♥


Snart är det dags för MAMMATID OCH MAMMAMYS. Jag älskar dig, Josefine.

1. Hitta tillbaka till "pluggis-formen".

Har ni några tips? How to  do?

Jag älskar dig ♥
 
Jag vill tacka otroligt mycket för all positiv feedback, för all stöttning, all cred, all konstruktiv kritik, alla tips och råd och alla vänliga, kärleksfulla ord. Ni har verkligen hjälpt mig genom svåra stunder men också varit vänner att dela skratt och glädje med. Ni, mina otroliga bloggläsare - som ägnat så mycket tid åt att läsa om oss och vårt liv, har gett oss väldigt mycket tillbaka. Den här bloggen kommer för all framtid att tillhöra Joline och den kommer att vara ett dokument över hennes liv och utveckling, samt hur vår livssituation sett ut i övrigt och hur jag har mått och känt mig under olika perioder. Jag är övertygad om att den här bloggen kommer kunna hjälpa mig i framtiden och att den kommer vara till glädje för mig och Joline.

Just nu har jag så mycket att fokusera på; skola, boende situation, relationer till människor i min närhet och förstås JOLINE. Jag söker jobb, försöker att finna motivation att orka studera vidare, hitta kraft att dagligen ge Joline det allra bästa i livet och utöver det hinna med mig själv och mina vänner. Det har varit ett fruktansvärt jobbigt 2009 och jag vill se till att saker och ting ordnar upp sig till det bästa under 2010 igen. Jag vill hitta den där inre styrkan, stabiliteten, tryggheten och lugnet som jag tidigare haft och nya milstolpar att sträva mot i mitt liv. Jag vill återfå drömmar, mål och det där "jävlar anammat" som jag alltid kunnat luta mg tillbaka mot. Allt detta i kombination med hur tillvaron ser ut och vilka förutsättningar som finns... ja, det kommer att krävas en hel del.

Jag kommer inte att blogga så mycket - kanske ingenting alls, under en obestämd tid. Jag känner att det blivit alldeles för privat den senaste tiden med självutlämnande texter och mörka livsskildringar. Dessutom har bloggen mer eller mindre blivit min "öppna dagbok" och det är inte tanken med den här bloggen då den först och främst ska handla om och utgå ifrån Joline. Jag tar en paus och samlar nya krafter som jag kommer att behöva när jag ska resa mig igen och få ny skrivlust.

Joline, min lilla skatt - ligger just nu och sover tillsammans med sin nya Pippi Långstrump docka och snuttefilten och sover. Hon har blivit så stor och en unik människa som jag är otroligt stolt över. Jag älskar henne såklart, över allting annat på hela jorden.

Jag vill så gärna att ni ska kunna fortsätta följa mig, men bilden jag ger skapar ingen helhet utan ger istället ett mörkt och dystert intryck vilket inte alls avspeglar vårt liv som det är mest. Jag väntar som sagt på nya krafter och sedan återkommer jag som vanligt igen, med massvis av energi. Jag hoppas att ni kommer att finnas kvar då! All kärlek! / Jasmine & Joline

I måndags träffade vi Josefine & Jimena. ♥

Jag kan inte skriva att jag inte kan leva utan Josefine, för det är självklart att jag kan det. MEN jag kan skriva att det är så mycket svårare att leva utan Josefine. Josefine har stått vid min sida genom de år som jag utvecklats mest, lärt mig mest, gått igenom svårast saker, tagit livsavgörande beslut. Josefine har funnits vid min sida under tiden jag var gravid, under min mammaledighet, under alla nätter då jag pluggade trots att jag inte sovit på flera veckor, genom min separation, när jag flyttade till egen lägenhet, när jag blev kär på nytt.. Josefine har kommit mig så otroligt nära. Hon är en del av den jag har blivit.

Josefine har räddat mig genom många livskriser. När vi bodde tillsammans, alla fyra, i en lägenhet på 47 kvadrat - mådde jag bättre än någonsin. Vi hjälptes åt - fanns till för varandra - delade på ansvar. Vi sov i samma säng, vi delade en tvåsitssoffa, vi pluggade klockan halv 4 på nätterna, jag grät när jag lyssnade på ballader. Ena dagen var det jag som ville ge upp, men då fanns hon där och orkade åt mig. Nästa dag var det Josefine som tappade gnistan och då fanns jag där på samma sätt för henne.

Jag har så enormt mycket att tacka Josefine och Jimena för. Jag har så enormt mycket kärlek jag vill ge dem. Jag skulle göra allting för dem. Jag kommer alltid att älska dem. Tack, finaste ni. Tack för allt!

Joline har lyssnar på Astrid Lindgrens lugna och underbara röst tills hon somnade. Amelia, hennes moster, har en massa pippiskivor där Astrid läser berättelserna. Så fint! Hon verkade bli lugn av det och somnade väldigt fort. Jag älskar Astrid Lindgren för allt hon gjorde för alla världens barn, för jämställdheten och för alla kvinnor!

Så innerligt. Så vackert. 

"Man kan leva i det som är

fast man inte är riktigt där.

Tanken flyger och hjärtat slår

när jag känner hur tiden går

Månen är så stor inatt

sätt dig här ska jag tala om

allt jag vet och vill med dig

månen lyser på dig och mig
　

Månens sken gör dig vinterblek

är du tankar så är jag lek

är du hjärta så är jag blod

tvekar du är jag övermod.. "

Joline älskar te. Hon tjatar om te flera gånger om dagen, men jag brukar försöka begränsa det till morgon eller kväll. I förrgår när vi kom hem från dagis bakade vi scones och skulle ha lite mys tillsammans med nybakat bröd och te. Joline vakade över sconsen när de stod i ugnen och upprepade samma sak hela tiden: "Mamma bakat bullar. Titta, mamma bakat bullar..". När de var klara och hon fick smaka kastade hon hela mackan på golvet och sade att det var en äcklig macka. Det kändes sådär. Men cred för att jag försökte.

Jag håller på att beställa massvis utav bilder från när jag var mellan 13-15 år. Jätteskoj! Tänker skärpa mig och köpa album och sätta in alla bilder som finns på datorn, så att de sedan finns i "albumform" att titta på. Jag har även beställt några bilder från när jag var gravid som en sista komplettering till Jolines "första tiden" album. Jag har även beställt dopkorten som ska in i ett eget, mindre album. Känner mig kreativ.. WOHO!

Att få vila mina ögon på dig. Lycka. Lugn.

Dig, lite nära - så mycket. Trygghet.

En ögonblickssekund, din hand i min.

Just den sekund då jag kände mig hel.

Jag vill ha det som finns inuti dig. Allt av dig.

Ta fram mer. Jag vill lära känna din ryggrad.

Lära mig mer om din hud. Jag vill älska med

ditt hjärta. Snudda vid din själ.

Du är ett ljus. Du är en kung. In my soul.

Vår tid börjar försvinna från mig.

Den ger dig av. Jag försöker hålla dig kvar -

din lukt vid liv. Mina armar förtvinar.

Mitt hjärta står still.

Du försvinner. Borta är lyckan och mitt vackra

leende. Inga glittrande ögon. Ingen vind i mitt hår.

Aldrig mer din hand på min midja. Aldrig mer dina

ögon när vi älskar.

Doften av hett te, brända stearinljus och sommarvindar

har lämnat mig. Ljudet av djupa andetag, raspig morgonröst

och sträva ben mot lakanet är borta.

Känslan av enighet, helighet och evighet har efterlämnat

sig saknad. En enda stor, oerhörd, jävla saknad.

I fredags var jag och Josefine ute och dansade. Befriande. En riktig energiboost. En underbar kväll som gav mig hur mycket som helst. Vi är en så jävla bra kombo, helt enkelt. ♥

I lördags var jag och Joline hemma och bara mös framför "Tjorven, Båtsman och Moses", sedan kom My och vi gick och käkade lunch. Joline kallar My för "Muuuuuu" så det låter väldigt roligt när hon ropar på henne. På eftermidddagen gick vi och handlade grejer till vår trerättermiddag som vi skulle ha på kvällen. Till förrätt åt vi skagentoast, till varmrätt kycklinggryta och potatiskroketter och till efterrätt glass, smält choklad och olika exotiska frukter. Vi kollade såklart på Melodifestivalen. Programledarna var fruktansvärt dåliga. Jenny Silver gjorde bort sig totalt med sin katastrofdans. Linda Pritchard var suverän, jag minns fortfarande hennes låt. Slutligen gick ju Ola och Salem al Fakir vidare. Salem var rent ut sagt riktigt dålig. Det är vårt betyg av kvällen.

Igår åkte vi till lek&buslandet med Joline. Först var hon väldigt försiktig och blyg, men efter ett tag kom hon igång och vi lekte ordentligt. Vi var helt klart mest crazy på hela lek och buslandet.

Nu är det måndag. Slut på fredags, lördags och söndagsmys. Jag är i skolan.
Ska skriva ett summary på "Of Mice and Men" av John Steinbeck.

Joline: Klok, Energisk, Bestämd, Glad, Busig.

Jasmine: Social, Utåtriktad, Envis, Målmedveten, Omtänksam.

 
Jag och Joline är hos mormor och hälsar på. Jag passar på att
ladda upp några bilder från vår resa, som finns på hennes kamera.
De flesta bilderna finns på min, så dem får ni vänta på tills senare i
veckan. Dock är alla bilder på mig, eftersom att jag var den enda som
ställde upp och posade på mormors kort. Joline är stjärnan på vår kamera..♥

Frågestund, babies.. ♥