Joline vaknade halv 6 idag. Jag är mardrömstrött. Jag ser förmodligen ut som ett levande lik. Påsarna under ögonen är antagligen tillräckliga för att använda som matkassar på Ica. Ja, så illa känns det verkligen. Jag är så trött på kyla, mörker och snö. Ständigt trött. Ständigt seg. Usch för vinterhalvåret i Sverige. Jag har insett för längesedan att jag inte är någon vintermänniska. Jag är absolut ingen vintermamma. Jag är en sån där strandmamma, en lek i gräset mamma.. Är det okej?

Vi har ätit frukost framför något psykat barnprogram. Jag fattar ingenting av dagens barnprogram, vad handlar de om? Joline verkar gilla dem i allafall och sjunger blinka lilla sjärna och hoppar upp och ner i soffan när hon ser en stjärna på "BOMPAAAA". Vi har ätit vindruvor till frukost. Och rostade mackor med philadelfia. Joline har stått tyst, ganska länge, vid soffbordet och det luktar bajs här inne men när man frågar henne försöker hon förneka faktumet som inte en människa skulle kunna undgå att känna. Bajs. Joline hatar att byta blöja, även om hon har blöjan full med bajs. Jag väntar inte lite kraft och att vindruvorna ska ta slut, sedan ska jag ge mig in i ännu en blöj-fight.

Om en och en halv timme ska jag till skolan. Mamma skjutsar Joline till dagis, så jag slipper gå i kylan. Mamma är en stjärna som låter mig slippa kylan. Jag ska hämta sunshine senare, men då slipper jag åtminstonde mörkret.