Kärleken.



Min andledning till allt.


Loveli kids!




Vi älskar er brutalt och underbart mycket. ♥


Ett långt inlägg!


Jag har inte bloggat på väldigt länge så nu kommer ett extra långt inlägg med uppdateringar om vad som hänt mig och Joline den här veckan. ♥

I Tisdags började jag skolan, mitt tredje och sista år på gymnasiet. Samtidigt som det är mitt sista år, blir det mitt första på en riktig gymnasieskola och i en riktig klass. Mycket annorlunda om man jämför med Komvux. Jag går Sam/Sam med ett "specialutformat program" eftersom att jag läser lite mer än de andra, samt vissa kurser som de läste i ettan nu och tvärtom. Det var väldigt nervöst att komma som ny i en redan sammansvetsad klass men jag kände mig väldigt välkommen och framförallt stolt över att kunna säga "Hej, jag heter Jasmine och jag börjar här med er idag för att jag har en dotter hemma som är ca. 1,5 år och har därför pluggat in gymnasiet via Komvux.." . Jag är stolt över att jag har fixat det här och jag tänker ge mig fan på att fixa det igen. Slutbetyg från gymnasiet är ännu ett delmål i mitt "Projekt utbildning". Mitt schema är tufft och jag läser väldigt många kurser, dock är det jätteintressanta kurser som Etik och Livsfrågor, psykologi B, Samhällskunskap C, Rättskunskap osv.

Joline har varit på dagis hela veckan och det har funkat superbra. Hon har lärt sig att säga "U..rika" som är namnet på hennes inskolningsfröken. Hon börjar på heltid från och med måndag när min skola drar igång på riktigt. Jag kommer att lämna henne klockan 06:45 på mina dagar, men förhoppningsvis ska hon slippa gå så långa dagar. Jag ska göra mitt bästa för att korta av dem så mycket som möjligt. På Andreas dagar ska hon inte vara så många timmar så det kommer att jämna ut sig. Jag känner mig inte nervös eller orolig inför dagisstarten, det känns som ett bra och naturligt steg i Jolines sociala utveckling.

I dag kommer My hit och stannar över helgen. Senast vi hade en helg tillsammans var när vi var i Stockholm i Juli. Ikväll ska vi ha myskväll hemma med Joline och imorgon ska vi till Örebro på grillning och brännboll hos några kompisar till My. Låter som en kanonhelg tycker jag! :-) My och jag har hållt kontakten ända sedan mellanstadiet när hon flyttade till Rockhammar och vi hamnade i samma klass. När jag flyttade till Nora i slutet på 4:an fortsatte vi hålla kontakten och det är så roligt att ha kvar en barndomsvän som jag delar så mycket historia ihop med. ♥

I går kväll fick jag ett riktigt städryck hemma och rensade överallt. Nu känns hela mitt hem uppstyrt och det passar väldigt bra tidsmässigt när skolan börjar och stress kommer att vara mitt förnamn. Jag passade även på att tvätta alla sofföverdrag och kuddöverdrag samt dra fram alla möbler och städa under dem. Kände mig väldigt duktig och effektiv!

Nu ska jag strax lämna Joline på dagis och sedan sola och skriva schema för hösten.

Kram på er alla och ha en underbar helg! / JASMINE & JOLINE.

Tell me, wouldn't It be nice?

"Du fanns i min kropp, du var som blod för mig. Det finns inget hopp, mitt hjärta slog för dig.."


Jag har inte tröttnat på att blogga!


Jag har absolut inte tröttnat på att blogga. Bloggen är ett utav mina starkaste intressen och ni läsare betyder jätte mycket för mig. Dock har jag inte möjlighet till dator just nu, då min sladd har gått sönder och jag väntar på en ny, men haken är att de kostar 700 - 800 kronor. Min bärbara står oladdad och avstägd hemma, så jag får passa på att blogga när jag är hos mormor eller mamma. :-)

Jag, Josefine och våra fina kids har spenderat två dagar i Örebro, fär vi ätit lunch och fikat och barnen har lekt på babycafeérna Gröna Grodan och Creperiet. Vi har varit så rastlösa de senaste dagarna och jag har blivit så trött på detta  väder. I går kväll sov barnen skavfötters i Jimenas säng, det var hur gulligt som helst. 

Just nu sitter jag hemma hos mormor. Ska äta och sova här, det var jätte längesedan. Vi ska hjälpas åt med förberedelser inför släktträffen imorgon. Återkommer senare med något vettigare!

Joline är på dagis, utan mamma & pappa.




I dag lämnade jag Joline på dagis klockan 9:00 och stannade en stund för att
hon skulle hinna vänja sig lite. Sedan skulle vi vinka hejdå och Joline brydde sig
inte ens. Jag och Ulrika (inskolningsfröken) försökte få kontakt med henne men
hon låtsades som om vi inte fanns och sprang iväg för att leka. Det kändes lungt
att gå och nu känns det nästan overkligt att hon blivit så stor att hon kan vara själv
på dagis och att jag plötsligt blivit en sån där mamma som lämnar och hämtar.
Detta känns stort. Jag firar med hemmagjort rödavinbärssaft och Billys panpizza.
Klockan 11 ska jag hämta gullhönan! :-)

Ingen Spanienresa för mig den 14/8.


Jag har bestämt mig för att inte åka till Spanien på fredag. Personligen tycker jag inte att man skadar barnet på lång sikt genom att vara borta någon vecka utan jag tror att det är föräldern som lider mest. Jag har fått massvis med bra peppning av er läsare och även utav barnpsykologer. Dock har jag tagit det här beslutet för att det finns så många med ovilja till att jag åker. Jag känner mig pressad som om mitt val att åka eller inte handlar om att jag väljer "älskar du Joline, åk inte" - "älskar du henne inte, åk" samt att om jag åker väljer jag bort att vara Jolines mamma och väljer istället att vara tonåring. Jag orkar inte ta en strid om det här och jag vill inte behöva försvara mig, därför får jag det lugnast om jag är hemma med min skatt och fortsätter de sista dagarna av mitt sommarlov tillsammans med henne. ♥

Jag tycker att det är viktigt, som jag nämnde tidigare, att se såna här frågor och liknande frågor ur ett jämställdhetsperspektiv. Vilka förväntningar har samhället på en mamma/pappa idag?


Inskolning dag 1 och 2.


Igår var det en stor dag för Joline och för oss för det var första inskolningsdagen på dagis. Igår var Joline ute på gården och provgungade gungorna och provkörde dockvagnen som hon "fann" direkt och föll pladask för. Joline och kärleken till hennes dockor med tillbehör kan ingen slå! :-) Sedan fick vi information och papper som vi ska fylla i, samt ett rosa "hus" där vi ska klippa och klistra på kort på familjen och Joline.

I dag ska vi dit klockan 10:00 och vara där lite längre. Joline ska äta mat där och hinna leka lite längre med alla barn. Än så länge har det gått jättebra och hon älskar dagis! Hoppas på en lika bra fortsättning. Återkommer senare idag! ♥

Sol och bad med Jimena och Joline!

I dag blir det sol och bad på stranden på Joline & Jimena så länge vädret tillåter.
CIAO, ha en skön dag i värmen!

Joline <3



Bild tagen av Andreas.

Väldigt förvirrande

Jag vet inte vad jag ska ta mig till med vår Spanien resa. Jag läser på olika forum på Internet samt läser frågor/svar från barnpsykologer vad de anser om att lämna barnet hos den ena föräldern för att resa ensam. Tidigare har jag tänkt att det är en självklarhet att jag kan åka bort ett par dagar och lämna Joline hos Andreas, för de har väldigt bra relation och hon är hos en utav de personerna hon känner sig tryggast hos. Dessutom har jag sett resan som min möjlighet att vila upp mig inför att skolan börjar då jag kommer att behöva plugga på heltid, under varje ledig minut, i minst ett års tid. Det kommer att bli en tuff tid, så jag tänkte unna mig själv resan för att kunna samla krafter inför nästa prövning. Dock har jag fått höra massa negativa reaktioner från personer i min närhet och det är en självklarhet att jag är en dålig mamma om jag åker.

Nu har jag läst på och även skickat en egen fråga till två kända barnpsykologer varav en utav dem var speciellt inriktad på små barns separationsångest. De flesta föräldrarna som tidigare har frågat har planerat att resa tillsammans, utan barnet, och lämna barnet hos mor/far föräldrar och det har varit okej i ca. en vecka om man är beredd på följderna som kommer när man kommer hem då barnet behöver mycket kvalitetstid och kommer att vara extra mammig/pappig. Jag tycker att min situation är annorlunda eftersom att det är pappan som är hemma, alltså åker bara en förälder, "halva tryggheten".

Känner också vilken otrolig skillnad det är på mamma/pappa när man ser till resor och överhuvudtaget att lämna barnet när han/hon är liten. Pappor åker på tjänsteresor, fotbolls VM med kompisgänget osv.. osv.. men när en mamma tänker i samma banor innebär det genast att hon är en oduglig och egoistisk mamma.

Jag är förvirrad. Vet inte vad jag ska göra. Vad tycker ni?

Jas and Jos drar till Göteborg för Liseberg & shopping!




I kväll åker Jas'n Jos till Göteborg tillsammans med Andreas
och Magnus plus ytterligare en bil med glada människor :-)
Shopping och Liseberg såklart. Kommer bli wonderful!!


Mina läsare ger svar på tal!

Kissie skrev såhär på sin blogg:

Om jag fick bestämma skulle jag sätta alla er i en bur och tvinga er ringa upp pappan som troligtvis dumpat er. Gissar på att det är det du vill höra? Nja inte direkt men sanningen är att jag tycker ALDRIG att bli med barn är "svaret". Det är riktigt korkat speciellt som ung, visst ett barn är skitgulligt men ungdommar utan jobb och liknande är bara idioter som gör det valet.. Så ja, in i buren med er!

 Sen ang att gravida kvinnor kan ha fina kroppar.. Jovars, ni har väl lika fina kroppar som jag kan stava bra! ;) Så forsätt intala er själva det om ni mår bättre, I don't care!

Kissies blogg!

Och en utav mina fina läsare gav svar på tal:

Kolla på langtarefterdig.blogg.se , hon har finare kropp än dig OCH hon har fött barn!

Det sa bara klick!


Mina nya, tuffa skor från Skopunkten 299 :-

Bilder på världens bästa Joline.



Joline & Mama. ♥



Världens finaste, goaste och ljuvligaste unge!



Busunge!




Joline och pappa




Bilder som Andreas ska förstora och sätta upp på väggen.. :-)

Jag besvarar en lite komplicerad men intressant läsarfråga!

Vad tycker du är meningen med livet?

För mig är meningen med livet att utvecklas och växa som människa. Jag tror att vi lever för att lära och att vi återföds och lever ett nytt liv för att lära oss det vi inte lärde oss i det förra livet. Samt uppleva den smärta som vi orsakat någon annan eller få vara med om den kärlek och lycka som vi gick miste om. Varje dag lär vi oss någonting nytt och utvecklas på många olika sätt. Jag vill försöka samla så mycket livserfarenhet som möjligt, för att sedan kunna använda mina kunskaper till att utvecklas tillsammans med andra eller hjälpa andra som "fastnat på vägen".

Jag tror också att varje människa har sin egen mening med sitt liv och att varje människa är viktig för den stora, världsliga meningen. Att må bra själv och känna mig tillfredställd med människor jag umgås med, boende, relationer, vardagen, mål och kunskap är en mening som jag försöker sträva efter. Det är viktigt att lära sig av misstagen och aldrig sluta älska sig själv eller sluta kämpa för att till slut kunna göra det.

Detta får räcka så länge. Jag återkommer när jag reflekterat mer om detta.
Vad är er mening med livet?

Lugnet efter stormen

Joline har precis somnat. Övertrött. Hysteriskt trött. Nu är det kaos här hemma. Ett sådant kaos som endast ett galet, övertrött och hysteriskt barn kan orsaka. Leksaker överallt, filmer, skivor, smink, papper, toalettborste etc. Jag sitter i mitten utav allt och konstaterar som vanligt på kvällarna att det behöver städas. Ordentligt. Grundligt, precis som alla andra kvällar. Helst av allt vill jag bara knäppa med fingrarna ikväll och vips så luktar det nytvättat tvätt och ljuvliga doftljus och överallt är det skinande rent. Ni vet hur det är, speciellt ni mamas&papas med illbatttingar där hemma! :-)


Dairy

Jag kan fortfarande känna dina brännande fingrar mot min nakna, sårbara hud. Dina händer och konturerna på insidan av dem som smekte mig till tårar. Dina underarmar som så vackert höll i mig och vaggade mig in i tryggheten. De armar som alltid höll om, så ömt och hårt på samma gång. Dina skuldror som rörde sig under mina frustrerade, kärleksfulla händer när vi älskade. Linjerna på din rygg och det vackra innanför. Din nacke, din hals och dina nyckelben som luktade kärlek och förtröstan. Lukten som lovade mig livet och evigheten..


Ett hjärta, en själv av rhythm'n blues..


"Hon grep med sina förtvivlade fingrar kring de tjocka, mellanblonda hårtesterna som precis fallit från hans huvud. De låg i drivor på golvet och hon satte dig med slutna ögon och kramade frustrerat och panikslaget det lilla av honom hon kunde få. Hon kunde visualisera bilden av honom, ovanpå henne, med sina händer i hans hår, detta hår.. Hennes hjärta gick i tusen bitar, där, just då, på det kalla golvet. Längtan efter honom och hans lukt tvingade henne att dra djupa andetag från hans hår. Hon inbillade sig att värmen av honom fanns kvar i hårstråna. Det luktade honom. Det luktade precis som det luktat när hon fick vara nära första gången. Känslan av att vara tillbaka i det tidlösa rum som de uppnått tillsammans, fick henne att skälva och skaka. Hennes händer, genom hans hår, så många gånger förut. Och nu, hennes händer på samma sätt, med samma, underbara lukt av kärlek men utan hans värme och tyngd. Hon ville dö. Hon ville krama det sista livet ur sin själ och tömma sin kropp på tyngd för att lyfta och komma till en annan plats, där smärta vore någonting helt annat. Där han skulle vara ett minne blott och hon skulle få tid att gå vidare. Hon visste i den stunden hon kände hans mjuka hår i hennes händer och lukten av honom fylla hennes lungor, att kärleken aldrig skulle vissna och dö. Hon visste då, att kärleken till honom var bestående och storslagen. "

/ Jasmine Magnusson


Linda Rosing

Länken till artikeln om Linda Rosings mammaliv från MAMA



Linda Rosing har inte varit en exemplarisk mamma. Jag tänker inte försvara att hon inte var delaktig i sin dotter Melissas liv under tre år och jag tänker inte försvara att hon hade sex live i Big Brother huset som mamma. Jag har varit arg, upprörd och kallat Linda Rosing för diverse olika glåpord tidigare. Nu har jag ändrat mig...

Varje människa genomgår sin resa. Varje människa har sina brister och lik i garderoben. Jag tycker inte att allt ska ursäktas eller sopas under mattan men jag tror att det oftast finns en förklaring till varför en människa agerar som hon gör eller varför hon utsätter sig för vissa saker. Det är ingen, förutom Linda Rosing, som vet hur hon levt sitt liv eller hur hon mått, egentligen. Linda Rosing har varit ett offer i media, ett namn som säljer tidningar. Någonting gick snett och hon valde fel väg. Hon har inte varit den mamma hon borde ha varit och hon har inte varit en förebild för unga tjejer. Men jag tycker att hon tagit igen det nu. I dag bor Linda Rosings dotter Melissa hos henne på heltid och hennes son Kevin bor där varannan vecka. Linda bor tillsammans med mannen i hennes liv och de väntar barn tillsammans. Hon har vänt allt det negativa till något positivt. Man ska vara försiktig med att döma någon, utan att ha tillgång till all information och bakgrundsfakta. Är det inte otroligt att lyckas vända livet, från total misär till hur Linda lever idag?

Det finns många saker man kan hata med Linda som tex. hennes plastikoperationer osv. Men man kan också välja att beundra henne för att hon är öppen och ärlig med vad hon gör med sin kropp. Man kan se henne som en förebild för att hon delat med sig av sitt liv och den livserfarenhet hon fått för att nu kunna varna andra för den smutsiga värld som utspelar sig bakom kulisserna när man är "kändis". Det finns så många föräldrar i den här världen som inte alltid varit trygga och stabila. Hur många pappor är frånvarande i sina barns liv? Hur många pappor tappar kontakten efter en separation? De blir sedan beundrade och är så duktiga när det tar sitt ansvar. Varför vore de duktigare än mammorna? Linda Rosing är mamma och hon flippade ur. Totalt. Hon tog inte sitt ansvar och var inte vuxen förebild, men hon växte som människa, reste sig igen och började kämpa för att hitta vägen tillbaka dit hon än gång var. Det är det jag beundrar och det är den resan som gör henne till en förebild.

Jag tycker att alla borde läsa artikeln om Linda Rosing från tidningen MAMA, för att läsa hennes egen berättelse om sitt eget liv och om varför allt blev som det blev. Länken hittar ni ovanför bilden på henne högst upp i inlägget. Intevjun känns genuin och äkta, precis som Linda Rosing känns på insidan. Jag tycker att det vi måste bli bättre på att förlåta och beundra den som vågar hitta vägen tillbaka och inte blir kvar i samma misär föralltid.


Bär och svampplockning i skogen med the kidz. :-)

Barnen vaknade tidigt som vanligt och vi har fått i dem frukost samt kollat på avsnitt av lilla huset på prärien, snart är det sovdags för Joline som sitter här bredvid och håller min hand och tuttar på nappen så det låter högt. Snuttis! ♥

Senare ska vi äta lunch hemma hos mig och sen gå ut med barnen i skogen och plocka bär och svamp om det inte regnar allt för mycket. Det var blå himmel och fint väder tidigare imorse men nu har det blivit grått och molnigt igen. :-(
Är så fruktansvärt trött på det här j*vla vädret som inte tillåter roliga, torra och varma uteaktiviteter. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen.

Önska oss lycka till med vår bär och svampplockning!


RSS 2.0