BLOGGABSTINENS!
Hej alla bloggvänner! ♥
Jag & Joline har precis kommit hem från Dalarna. Nu ska vi packa upp, leka med alla nya klappar och äta mat. Ikväll kommer My hit och planerar inför nyårsafton och vi ska mysa under världens gosigaste filt framför en film.. Jag måste tyvärr slita mig redan, även om jag haft ordentligt med bloggabstinens. Jag skriver mer senare! :-)
Juldagen
Vi hade en jättebra dag. Joline tyckte att det var spännande med alla julklappar, jultomten och de godsaker hon fick äta som hon annars inte får. Jag tog massvis med fina bilder som jag kommer visa för er, men just nu är min dator knasig så att det kanske blir lite sämre med uppdateringar. Idag åker vi till Dalarna till på söndag! Kärlek till er alla. ♥
Pruttisungen i toffs. :-))
Tagna den 23 december 2009.
Från Jasmine & Joline, till alla fina läsare..
.. en riktigt God Jul!!! ♥
Älsklingsungar.
Ni är mirakel. Ni är så vackra. I LOVE YOU BOTH! ♥
Jag & My pysslar! :-)
Följdfrågor..
Jag har inte pratat med pappa på många år, så han har inte fått reda på att Joline finns genom mig. Dock vet min farmor & farfar och min farbror & hans familj att jag fått barn, så han har förmodligen fått höra det den vägen. När jag var gravid funderade jag mycket på att skriva ett brev och skicka, bara för att jag kände att det var viktigt för mig att få berätta. Jag påbörjade ett brev och lyssnade på Johnny Cash låten hurt väldigt mycket just då. Slutligen bestämde jag mig för att inte skicka brevet..
Har du någon kontakt med Amelias pappa, Henrik, idag?
Jag träffar Henrik när han hämtar/lämnar Amelia och när vi är på gemensamma evenemang som gäller Amelia (skolavslutningar, lucia, hockeymatcher..) men utöver det har vi ingen kontakt. Jag tycker jätte mycket om honom och är jätteglad för att han agerade pappa åt mig när jag växte upp.
/ Jasmine ♥
Några frågor.
Har du halvsyskon på din pappas sida?
Ja, min pappa och hans fru Malin har två döttrar som heter Sanna & Lina.
Är du & din syster helsyskon?
När jag var tre år gammal träffade mamma Henrik, min lillasysters pappa. När jag växte upp kallade jag honom för min pappa och såg honom som min pappa, även om jag visste att min biologiska pappa fanns någonstans i bakgrunden. Idag ser jag honom som en viktig, manlig förebild under min uppväxt.
Hur kommer det sig att du inte har kontakt med din pappa och när träffade du honom senast?
Min mamma & pappa separerade när jag var ca. 1 år gammal och jag vill inte berätta närmre om varför såhär öppet på en blogg. Det räcker kanske med att säga att han inte var snäll mot mamma och att han hade en sargad själ. Efter det blev vår kontakt väldigt sporadisk, då min pappa levde ett farligt, osunt liv i en oanpassad miljö för barn. Sedan träffade min mamma Henrik, min lillasysters pappa och vi tre började att bygga upp ett liv. Min pappa dök upp någon gång, helt plötsligt, men då ställde mamma vissa krav på honom som han inte kunde eller ville leva upp till. Jag fick kort på födelsedagar och jular, men mer kontakt än så hade vi inte. Mamma tog kontakt med honom när jag själv började prata om honom och önskade att träffa honom. Första gången jag skulle träffa honom möttes vi i Örebro vid ett övergångsställe, sedan åkte vi på smådjursmässa. Sedan kom han, Malin och deras dotter, min halvsyster Sanna och hälsade på oss i huset i Rockhammar. Jag minns att vi stod i köket och jag skulle ropa på Henrik, men ropade "Pappa" precis som jag var van vid. Det kändes så konstigt, för jag kände mig som ett "mittemellanbarn" som saknade tillhörighet just då. Efter det hade vi kontakt då och då, över telefon och brev. Vi träffades även några helger, när jag åkte dit och sov över med Pappa och hans nya familj. Jag minns inte varför vår kontakt upphörde, men helt plötsligt slutade han att höra av sig och jag fick aldrig någon förklaring. Jag skrev brev, skickade kort, presenter till mina syskon - men fick aldrig någon respons. Sedan dess har varken han, hans fru Malin eller mina halvsyskon varit en del utav mitt liv.
Jag tänker inte på det. Att jag inte har någon pappa. Det är någonting jag vant mig vid och accepterat. Jag hoppas verkligen att min pappa mår bra och att han är lycklig. Jag hoppas såklart även att Malin, Sanna & Lina gör det. Jag önskar dem ingenting illa i världen utan bara kärlek och lycka. Om min pappa någon gång skulle kontakta mig, kommer jag att vara tillmötesgående, för att jag har så många frågor att ställa, men jag kommer inte att försöka kontakta honom igen. Han har tydligt visat att han inte vill att jag ska vara en del utav hans liv och det respekterar jag. Jag vet att det inte handlar om mig som person eller att jag agerat fel, det handlar om honom och hur han har levt sitt liv.
Hoppas du blev nöjd med svaren "Yo"! ♥
I ett försök att vara kreativ.
Joline fick måla jättefina teckningar. Som ni ser är det hjärtan, solar,
kissmissar och en mamma. Jag är den långa röd/gula figuren på den
röda teckningen i det vänstra hörnet. Jag är så smal som ett streck,
tack lilla älskling!
Julpyssel på gång!
Fina, färgglada smällisar.
Joline använde dem till att jaga kattungen Snyggve.
(Ja, han heter så på riktigt..)
Efter en halvtimmes pyssel tröttnade Joline och då såg det ut såhär i
köket. Jag lade grejerna åt sidan och tänkte att vi gör ett nytt försök imorgon!
Min last..
Jag har en last. Jokk bärdryck - tranbär, heter den. Jag dricker ca. 1 liter om dagen om jag är hemma. Det är så fruktansvärt gott. Det slår alla andra drycker med hästlängder. Loveli, loveli JOKK!!
När jag kom hem från BB med Joline hade jag ingen matlust över huvudtaget. Det var jättesvårt för mig att få i mig någon mat. Det enda jag ville ha var Jokk, hönökakor med skinka och små barn "djungelyoghurtar".
Snart är det julafton..
Snart är det julafton. Jag tänker passa på att få massvis med kvalitetstid med Joline. Hade jag varit själv hade jag lika gärna kunnat skippa hela julafton, dragit täcket över huvudet och klivit upp ur sängen nästa år. Men självklart förtjänar Joline den bästa julen någonsin, så jag ska försöka göra det så bra som möjligt för henne. Idag tänkte jag fixa julpyssel och julbak på eftermiddagen. ♥
Kärlek!
Ett liv. Mitt liv.
Jag älskar dig, honey.
Jagsaknardig... och dig!
Jag saknar Joline! Så länge jag håller igång till 100 % går det bra. Då har jag fullt upp med vad jag gör, så jag hinner inte sakna henne så mycket. Men så fort jag sätter mig ner och drar några djupa andetag gör det ont i hjärtat. Det känns som att en bit av mig fattas. En enorm, innerlig saknad. Min lilla älskling..
Jag kan helt enkelt inte slappna av när jag inte har Joline. Livet tappar en del av sin mening utan henne. Därför ska jag åka med Tony upp till My nu, så att jag får fortsätta sysselsätta mig. Fortsätter jag sitta här och kolla på bebisbilder börjar jag snart gråta. Imorgon kommer hon hem, hjärtat!
Jag är för en gångs skull ute i god tid!
Jag har handlat en del utav Jolines födelsedagpresenter redan. Igår var vi i Örebro och då hittade jag två superfina pyjmaser på H&M som jag köpte. Hon behöver verkligen nya, då de gamla börjar bli för små för
hennes långa ben. Alla julklappar är redan klara. Jag ska bara införskaffa en pippi-docka och en pippi-bok.
Vi är PIPPI HOPPLOPP FREAKS. ;)
Just nu är jag i Örebro hos en killkompis. Jag och My har sovit här. Vi ska snart äta frukost och ta ett bad, sedan går vi nog en sväng på stan. Myspys dag! ♥
J
En mysig kväll!
Ikväll blir det pyssel med kort och album. :-)
Ready when you are..
Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig. Nu, när hjärtan har brustit, finner jag orden igen. Nu, när du är längre bort än att jag kan känna din värme, vet jag att det inte finns någonting som jag hellre vill ha. Nu, när din röst är bortom det som var vårt, skulle jag ge så mycket för att få höra den. Jag vill tillbaka till vår symbios. Vårt rum. Vår plats. Vår tid i ljuset.
Det kändes mer än rätt. Du vet, jag behöver inte förklara. Den känslan, just då, i en obäddad säng, är för vacker för att försöka återberätta i ord. Jag bevarar den, tillsammans med så många andra vackra stunder, där ingen annan än du får röra sig fritt. Jag andas in och låter känslorna som var för stora för att ta in, stanna kvar. När jag andas ut, försvinner en bit av dig. Jag kan inte hålla andan förevigt, men jag kan älska dig och oss längre än så. Mycket, mycket längre än så.
Förlåt för att jag är så svår. För att jag är så rädd. Det förflutna hann ikapp mig, när jag var som lyckligast med dig. Förtjänade jag dig och din kärlek? Förlåt igen. Jag vågade inte öppna det allra innersta, för vad skulle hänt om du lämnade mig då. Jag är lämnad nu, med ett oavslöjat kapitel.
Jag vågade inte acceptera att du kunde älska mig, trots att jag försökte stöta bort dig. Du älskade mig, bortom alla fasader. Du älskade mig.
Jag älskar dig.
Calm down, don't take it too far
I know only time can heal scars
So I'm ready when you are, when you are
I'm ready when you are
Don't want any false starts
I can do without the time apart
So I'm ready when you are, when you are
I'm ready when you are..
Ha en underbar dag.
En bild på oss från i våras. ♥
Idag ska vi till Vårdcentralen och Örebro för sista julklappshandlingen.
Prinsessan är fortfarande sjuk.
Joline har fortfarande feber och är jättetrött & hängig. Hon gnäller och säger aj,aj,aj hela tiden. När jag frågar henne vart det gör ont pekar hon på halsen och på pannan, så det är formodligen någonting i halsen som inte visade på provsvaren. I morgon ska vi gå till Vårdcentralen och kolla igen, det kan vara så att hon behöver äta pencillin. Jag har pratat med barnavdelningen på USÖ idag, eftersom att febern fortfarande ligger kring 40 grader, men de sade att det inte var någon fara och att vi ska vänta ut det. Jag är orolig ändå..
Just nu är vi hemma hos My. Joline har fått fruktfat i soffan och har halvslumrat till Pippi, medan jag har sorterat upp kort som jag beställt från Fuji. Nu leker hon med Mys kattunge och jagar den och busar. Skönt att se att hon orkar sådant. Jag ska hjälpa My i köket, vi ska laga friterade räkor med ris och sötsursås. :-)
Resultatet av dagens bakning.
Dagens bakning blev inte den succe som vi hade förväntat oss. Joline hatade allt från minut ett och somnade istället efter fem minuter. Vi satte igång med en mycket seriöst och genomtänkt bakning, som resulterade i två stycken prinsess slott utan dess like. ;) Joline vaknade när det var garneringen kvar och då fick hon hjälpa till. ♥
Pepparkaksbak today.
I dag är snuttan friskare, så vi ska passa på att baka ett pepparkakshus. Det blir ett prinsessborg/slott med massa rosa glasyr och rosa godis. My ska vara med och baka ett eget prinsesshus. ♥
Återkommer senare med bilder på resultatet.
Efter en dusch är jag som en ny människa.
Joline är hos Andreas nu. Jag gick nyss och lämnade henne. Hon satt och sjöng en egenpåhittad sång om pappa hela vägen med blinka, lilla stjärna melodin. När vi kom till Andreas ville hon först inte gå till honom, utan höll sig fast kring mig. Då gjorde jag ett trick och lät henne "flyga flygplan" till hans famn, men hon var fortfarande inte nöjd. Sedan tog det någon minut till innan jag skulle gå och då vägrade hon istället att ge mig en kram. Hon puttade på mig och sa "bort, mamma" - så det är ingen underdrift att säga att det svänger fort. :-)
Nu har jag duschat, smörjt och rakat mig. Känner mig som en ny människa efter en helg där jag sovit och varit vaken i samma kläder, samt fått diverse olika kroppsvätskor på mig. HÄRLIGT!
.. ska snart gå till kyrkan och kolla på Lucia tillsammans med My ♥
Ett tack till alla som tänker på oss!
Tack till er alla som tänker på oss och lilla Joline. ♥
Jag tog febern på Joline vid ca. 20:00 igår, då hade hon 40,7. Efter det fick hon en alvedon och sedan bäddade jag ner henne. Hon har sovit oavbrutet sedan dess och vaknade nu, med mycket mindre feber. Nu ville hon ha frukost och orkade till och med bråka om pålägg, då vet man att det börjar bli bättre. Nu ska jag kolla febern igen och mysa en stund med henne framför Emil i Lönneberga.
Kärlek skapar ett riktigt hem.
Jag älskar hemmakvällar. Jag älskar myskvällar. Tända ljus, god mat, bra film, enorm godisskål -
massvis med kärlek & vänskap. ♥ Det är helt enkelt det bästa som finns!
När jag var yngre kände jag tydligt var jag trivdes och inte. Ibland kunde jag komma hem till vänner/bekanta som hade det "perfekta" hemmet, med allt "man kan önska" - men ändå inte kunna känna mig lugn och trygg. Däremot kunde jag få riktiga trygg och myskänslor hemma hos någon/några med ett lite, till ytan - mindre perfekt hem. Det är inte inredningen som bidrar till ett RIKTIGT MYSIGT HEM, det är kärleken. Jag har alltid älskat att komma hem till våra bekanta Jari & Lena, för när man kommer in till dem, känns det så hemtrevligt, mysigt och kärleksfullt. Det är lite svårt att förklara men jag hoppas att ni förstår. Jag känner fortfarande så, att det finns vissa hem som jag gärna skulle vilja stanna i, för att det är så skön & avslappnad stämning. Björn & Cajsa har ett sådant hem, min kompis My har ett sådant hem.. (Och ni alla har jättefint hemma - det ena utesluter inte det andra) Min poäng är att det viktigaste är hur vi vårdar våra relationer till varandra och att vi älskar och tillåter oss att älskas - istället för att fokusera på ständig perfektion när det gäller materiella ting.
Vi lever!
Vi åkte in till akuten igår, efter att ha pratat med sjukvårdsrådgivningen. Jolines feber gick knappt ner efter den sista alvedonen och det var omöjligt att få i henne dryck, hon nobbade till och med Pippi Långstrump och glass. (?) När vi kom till akuten fick vi komma in på en gång och de tog prover på Joline, både från halsen, från blodet och i urinen. Sedan fick vi komma upp på barnavdelningen för obeservation och för att vänta på att Jolines skulle kissa. Idag på morgonen gjorde de ett influensa-test och sedan blev vi utskrivna. Nu kan vi bara vänta på provsvaren.
Joline sover just nu, min lilla älskling. Hon hade nyligen 40,7 i feber. Vi observerar, ger alvedon så ofta vi får och försöker att få i henne vätska. Om febern stiger ännu mer och allmäntillståndet försämras får vi åka in ikväll igen.
Bad news.
Andreas har kommit hit. Joline hade 41,2 efter två alvedonsuppar under eftermiddagen/kvällen. Vi ringde till sjukvårdsrådgivningen och fick besked att ge henne ytterligare en alvedon och sedan försöka få i henne vätska. De ringer tillbaka till oss om ca. en halvtimme - har hon inte blivit piggare då, eller fått lägre temp blir det akuten för oss.
hjärta.
Världens vackraste, kokhetaste och bästa Joline ligger bredvid mig
i soffan och sover. Jag vakar över henne som en hök.. ♥
En läsarfråga.
Jag började att plugga på komvux när Joline var drygt 2 månader gammal. Då valde jag en mjukstart med Engelska A, Svenska A samt Matematik A. Jag hade en del att ta efter då, eftersom att de andra hunnit en bit in i terminen. Jag läste hemifrån, men var på vissa lektioner då Andreas eller mamma kunde ha Joline. En lektion var bara en timme och komvux ligger 5 minuter från vårt hem. Under den här perioden var Joline vaken på nätterna och sov knappt på dagarna, men jag tog till vara på de få minuter som fanns över. Det kändes otroligt skönt att plugga, för jag fick tänka på någonting annat än att vara mamma.
Jag fortsatte sedan två terminer till på komvux, då jag överskred full tid och läste ca. 120 %. Jag var mammaledig tom. den 10 augusti i år, så innan det har jag haft back up av mamma, mormor och Andreas. Jag är enormt glad för att jag fick möjligheten att lägga upp en personlig studieplan, som passade mig perfekt. För att hinna fick jag plugga sena kvällar och nätter samt alla timmar då Joline sov. Jag förstår faktiskt inte hur jag klarade mig på så lite sömn - under så lång tid, men faktum är att jag med ren vilja klarade det!
Tonight's gonna be a good night.
Jag har köpt hem god (och mycket underskattad) mat. Lövbiffar, pommes, beasås och aioli. Till det blir det tomatsallad och stekta champinjoner, sug på den ni! Jag har även köpt fredagsbilagorna och godis, så kvällen måste helt enkelt bli grym. Jag hoppas att Joline orkar sällskapa mig vid middagen - annars blir jag ensam i soffan ikväll.
Vi önskar er en loveli fredagskväll!
"Kärleken till Joline är störst"
Den här Intervjun bidrog jag med till en läsares projektarbete om Unga föräldrar i våras, när jag var nyseparerad och trasig. Hittade den när jag rensade bland mina dokument på datorn och tänkte att jag skulle dela den med er. Nu kan ni läsa om hur jag tänkte då - jag känner mig väldigt nöjd med mina svar.
”Kärleken till Joline är störst”
Hur känns det nu, att vara ensamstående mamma?
Det är en helt ny roll att vara ”ensamstående mamma” i jämförelse med att bara vara ”mamma”, dels för samhällets och omgivningens förväntningar men också mina egna. Mina krav är så mycket större sedan separationen. Nu vill jag verkligen vara perfekt och som en ”riktig mamma” ska vara när Joline är hos mig och tillåter mig inte att svacka eller tappa tålamod någon gång utan att känna mig som världens sämsta mamma. Jag vill kunna ge henne den där kärnfamiljen och livet med mamma, pappa och lillebror och det dåliga samvetet och skulden jag lagt på mig själv över att det inte blev så är värst. Dessutom förändrades mina behov av egentid enormt och känslan av att vara instängd på kvällarna kan göra mig galen. Nu är det så ensamt, trots att jag har underbara vänner och familj som stöttar. Det känns som att ansvaret är 200 % nu, även fast jag egentligen har mindre ansvar nu än när jag och hennes pappa levde tillsammans. Då var jag aldrig ledig, nu är jag ledig ibland. Egot har blivit mycket större sedan jag blev ensamstående mamma och jag har hört av fler mammor att det blivit så för dem med, så jag är nog inte så hemsk som jag intalar mig ibland.
Hur har ni delat med Joline?
Jag har henne mest, eftersom att jag fortfarande är mammaledig med henne. Vi vill ha 50 % var när hon blir äldre men just nu är hon så liten och mest van med mamma, samtididigt som det funkat bäst praktiskt att dela så här. Hennes pappa har henne en natt under veckan och en natt på helgen. Utöver det träffas de en gång i veckan då vi leker mamma, pappa, barn på riktigt och åker iväg med Joline till badhuset eller lek och buslandet.
Varför blev det såhär, tror du?
Vår kommunikation var ensidig och jag fick ingen hjälp att hålla ihop vår relation. Det var jag som fick bära hela tunga lasset med ansvar, hushållssysslor och ansvaret att vår relation skulle fungera. Jag bad honom att kommunicera så många gånger, men fick aldrig något gensvar. Jag bad honom om hjälp för jag vet att det inte fungerar om inte båda parter ger 100 % samtidigt. Det tog en tid för mig att acceptera att jag inte ensam kunde förämdra och göra allting bra igen, men det var otroligt skönt när jag kastade av mig den där enorma, jättetunga ryggsäcken som innehöll vår trasiga relation som jag försökt laga gång på gång. Efter vägen tappade vi närheten, respekten och skrattet och det negativa överglänsde det positiva. Då är det dags att tacka varandra och gå vidare anser jag och jag tror att det var den finaste gåva jag kunde ge till oss, just då.
Har det gått bra att gå vidare?
Vi hade ett jättefint avslut på vår relation, där vi tackade varandra för de 4 år vi hade tillsammans och för alla underbara minnen som vi har i vårt bagage. Vi tackade varandra för lärdomar och allt som vi skapat. Vi hittade tillsammans orsakerna till varför det blivit som det blivit och vi redde ut saker som vi inte släppt och tillät varandra att gråta, skratta, bli arga, tysta och frustrerade.Vi ville verkligen varandra väl och det kändes så himla bra. Vi pratade om uppfostran, värderingar och vad vi vill med framtiden för att båda två skulle få en chans att släppa och gå vidare.
Jag minns hur vi stod tillsammans vid Jolines säng och tittade på en sovande, ljuvlig bebis som vi skapat och hur vi stolt kunde titta på varandra och säga att vi aldrig någonsin kunnat få just Joline med någon annan och aldrig någon så vacker som henne. Jag kände mig stolt över att hon var vår, även om vi inte kunde fortsätta tillsammans.
Längtar du efter att bilda ny familj?
Jag har min familj. Jag har Joline. Förövrigt har jag ingen längtan alls efter att starta från grunden och bygga upp någonting nytt med någon. Jag har tappat tron på kärnfamiljen och att leva hela livet tillsammans. Jag har Joline och den här erfarenheten. Jag försöker suga åt mig av allt det innebär att vara mamma till henne och gravid har jag varit en gång, vilket var alldeles underbart. Jag har även gått igenom en förlossning och den var totalt fantastisk, så jag har fått uppleva allt redan. Just nu vill jag koncentrera mig på att leva och vara mamma åt Joline, samt att bygga upp ett liv och en framtid för oss två. Det känns som prioritet nummer ett.
Hur ser du på er framtid?
Tillsammans med Andreas hade jag en massa planer för framtiden och vad som skulle ske när och vad. Nu lever jag mer i nuet och försöker att få varje dag, vecka och månad att gå ihop. Det är så svårt att planera för framtiden, då jag är beroende av Andreas och vad han vill, tex. När det gäller att flytta. Vi måste vara överens för Jolines skull och det måste bli bra för henne, det är viktigast. Jag känner mig inte orolig för framtiden men det känns ovisst, det gjorde det inte förut.
Vad vill du ge Joline?
Jag vill ge Joline en stark självkänsla och lära henne att våga följa sitt hjärta och sina drömmar. Jag har gjort det och det har tagit mig långt, även om det ibland gör väldigt ont. Jag vill att hon ska känna sig stark och självständig och veta att hon alltid, vad som än händer, kan komma till mig. Jag är en sådan mamma som noga poängterar skillnaden mellan att ”inte älska allt du gör” men ”alltid älska dig”, så Joline ska veta att hon måste våga tala med mig även om hon gjort någonting som inte är så bra. Jag älskar henne inte mindre, men jag sätter gränser och regler. Jag vill vara en sådan mamma som Joline kan prata med om allt och hon och hennes kompisar kan komma till mig om någonting är jobbigt. Jag hoppas verkligen att vi kommer att ha en bra, nära och öppen relation.
Joline har blivit sjuk.
Joline har blivit sjuk. Hon har feber och lite hosta, men är inte förkyld. Det kom över natten. Hon är dock pigg och orkar vara vaken och leka. Jag är lite ledsen för att jag missade min inplanerade brunch med mina tjejer i Örebro. :-( Har saknat dem så mycket och vi har försökt att pussla in en tid som passar alla. Vi får helt enkelt ta det någon gång nästa vecka. ♥
Här sitter jag. Joline somnade precis i min famn. Time for breakfast! :-)
03:06
I morgon ska jag äta brunch med mina klasskompisar från Örebro. ♥
Jag klarade det!
25/30 på matteprovet. Bästa resultatet någonsin.
JAG ÄR SÅ GLAD!!!
Godnatt min skatt!
Finaste, älskade unge! ♥
Ser ni vad lång hon har blivit och hur mycket hår hon har fått?
Min lilla nattuggla -
Igår kväll vaknade Joline vid 22:00. Jag tog upp henne till "stora säng" som hon kallar min & mammas säng (ja, vi delar ju så som läget är nu..) och låg där med henne. Då sov hon oroligt från och till, fram till midnatt. Sedan gav jag upp och lade ner henne i sin säng igen. Hon skrek och ropade mamma i ca. 5 minuter sedan somnade hon. Oftast brukar det fungera att göra så om jag legat brevid henne stund - hon sover bäst själv, för när jag ligger bredvid blir hon pratsugen, hon frågar hela tiden "mamma?" tills jag svarar.
Dock vaknade hon igen vid strax efter ett, då hade jag somnat framför repriser av OC i soffan. Eftersom att hon var så ledsen satte vi oss i soffan och läste bok och tittade på Pippi HoppLopp. Slutligen, vid ca. 04:00 gav älsklingen upp och somnade i sin säng. Jag somnade återigen i soffan, efter att ha väntat på att Joline skulle somna en stund. Vaknade återigen vid 06:00 imorse, då det blev fruktstund i soffan och sedan dagis.
Tog precis en paus i mattepluggandet. Jag kommer inte längre nu, då jag behöver mer hjälp av bästa Håkan. Vi har lektion om en kvart och då ska jag göra det sista på kapitlet. Imorgon är det provdax så ikväll blir det plugg och mera plugg tills det sitter. Nu ska jag klara Matten!
♥
Andreas som hämtar på dagis idag efter lunch, men sedan blir det pepparkaksbak lilla hjärtat.
Sådär ja, nu var det dags igen.
Dags för lunch. Sedan matte hela eftermiddag. Imorgon har jag prov.
Detta betyder panik, ångest och katastrofsvettningar. Matte är min skräck
i livet. Matte är det mest ologiska som finns.
Kusiner.
Här hittar ni hans blogg!
Tröttare än någonsin !
Jag brukar klara mig på några få timmar sömn per dygn. Jag har alltid varit en kombinerad nattuggla och morgonmänniska. Nu är jag tröttare än någonsin för så fort jag sätter mig still håller jag på att somna. Kanske beror det på kylan och mörkret eller har jag helt enkelt en brist på någonting? Kanske järn..?
Är ni läsare också tröttare än vanligt, just nu?
Tror ni inte att detta skulle bli en fin tatuering?
Skissade lite i matteboken.. Och resultatet blev namnet My ♥
Som ni ser kan y:et också se ut som ett hjärta. Med lite snirklar,
skuggning och skissning av My som är extremt duktig, skulle detta
kunna bli en snygg tatuering på min vad, strax ovanför fotknölen.
Det är nämligen så att min dearest vän tatuerar. Coolt va?
Handväskan säger... Allt?
Nu ska jag avslöja några utav mina brister. Jag har aldrig någosin och kan fortfarande inte hålla ordning i garderoben eller handväskan. Där utspelas tredje världskriget gång på gång.. Mina kläder ligger huller om buller, överallt i lägenheten och eftersom att jag är så fräsch & ordningssam (!) blandar jag smutsigt och rent i en salig blandning. Allting ligger inkastat i garderoben och varje gång jag ska hitta någonting drar jag fram allt i garderoben ner på golvet och rotar runt, sedan åker allting in i en en stor klump igen. Samma oreda gäller bland mina löspapper som jag viker ihop och lägger i olika väskor eller fickor, samt plånbok, mobiltelefon och nycklar - som jag omöjligt kan lägga på samma ställe.
Här kommer beviset..
Allt detta i samma väska (?) + mattebok, block och miniräknare.
Här har vi väskan..
.. en sjal, ett leopardmönstrat skärp samt ett par jeans.
..Rosa trosor, smink, legitimation, två hårborstar
.. Linne, lösnaglar, trasiga solglasögon, plånbok, armband
.. Sminkväska, tuggummin, lösa sedlar, lösnaglar, löspapper
Vad tycker du om din "Idols" åsikter?
För det första, är Katrin Zytomierska inte min Idol på något sätt. Jag tycker att hennes personlighet är cool och att hon är en förebild för att hon vågar vara sig själv och stå för vad hon tycker. Att gilla Katrin betyder inte att jag håller med om alla de åsikter som hon har. Jag diggar alla kvinnor som vågar - Linda Skugge, Katarina Wennerstam, Belinda Olsson, Mia Skäringer, Magdalena Graaf mf. De har alla inspirerat mig på olika sätt och gör fortfarande. Vi tjejer måste överlag bli bättre på att pusha varandra och se varandra som "systrar" hellre än "rivaler".
.. Men, tillbaka till Katrins åsikter angåenda att ta med sin bebis/sitt lilla barn på café. Jag kan hålla med henne och förstå henne till viss del. Utbudet av mer barnanpassade caféer borde förbättras, så att det finns fler alternativ för mammor & pappor med barn. Det är ju faktiskt roligare för barnen att hänga i en barnanpassad miljö och mammorna & papporna slipper stressa upp sig över att barnen väsnas eller kastar mat på golvet. Jag kan även förstå dem som stör sig på skrikande, arga och matkladdande barn när de vill sitta i lugn och ro (personligen ser jag inte detta som något problem, men visst har det hänt att jag tänkt "herregud, kan de inte få tyst på ungen?").
Dock tycker jag inte att barn med föräldrar ska förbjudas på alla caféer, utan alla ska vara välkomna. MEN, att det finns några få "barnfria" cafeer där barnvagnar och småbarn är portade, samt några "barnanpassade" babycaféer där barnlösa är portade - känns som en bra lösning. Då kan de som vill vara säkra på att slippa barnskrik gå till ett café anpassat för dem och de föräldrar som vill slippa arga blickar och långa suckar, kan välja ett café anpassaat för dem. Självklart ska det allra mesta vara lika väl anpassat för alla människor och det inkluderar även barn!
Jolines pappa fyller 20 år idag!
Grattis från oss!
Vill ni veta hur det känns just nu?
för alla inblandade. Istället blir allting katastrof och jag känner mig otillräcklig i "alla" relationer
till dem jag tycker om. Det skulle kännas bra om någon grävde en grav som jag fick lägga mig i,
och sedan gräva upp mig igen efter jul och nyår. Det gör sådär ont i magen och hjärtat nu.
Kärlek. Ja, så in i helvete.. ♥
En loveli dotter.
Nu är Joline på dagis. Vi promenerade i regnet (!) som vanligt och när vi kom till dagis ville hon inte säga hejdå, utan puttade mig istället. Hon hade även med sig sin docka och höll den hårt. Fröken berättade att hon bestämmer lite över dagis dockvagnar och kör oftast runt med båda två samtidigt plus en hel hög med dockor. Jollis är minsann en riktig "dockmamma" och tar hand om dem som riktiga bebisar.
Hela vägen till dagis ligger Joline nedbäddad i vagnen och sjunger. Blinka lilla, björnen sover, tipp tapp eller bä, bä vita lamm - man hör tydligt vad hon sjunger och de flesta utav orden är rätt. Känns så himla häftigt att hon kan lägga så mycket saker på minnet och komma ihåg ord som hon endast hört någon gång. Dessutom är hon en riktig pratkvarn och gör sig förstådd i nästan alla situationer. Det är väldigt skönt att vi kan kommunicera nu och jag märker att hon förstår när jag förklarar saker. I morse härmade hon mig när jag skulle sätta på henne ren blöja och kläder, när jag sade "snälla Joline" med lite gnällig röst och med en suck gjorde hon likadant fast "snälla mamma".
Tvåårsåldern är krävande, men otroligt givande och rolig! ♥
Fina läsare.
Om ni ser mig så måste ni komma fram och hälsa, lova det?
Jag blir jätteglad. :-)
Ett hjärta till dig, beautiful.
Tack för att ni läser min blogg. Ni "cybervänner" & stöttare betyder
så mycket. KRAM PÅ ER ALLA & ha en loveli söndagskväll :-)
Allt är som det ska vara.
.. för nu är allt precis som det ska vara. ♥
Den där "pappahelgen".
Dags för pappahelg igen. Tomt utan min lilla solstråle. Men roligt för Joline att träffa pappsen eftersom att han jobbat jättemycket de senaste två veckorna och då har de knappt setts alls. Igår när han hämtade henne sträckte hon sina armar mot mig och underläppen darrade.. Det är sådana stunder som jag får så dåligt samvete för att vi inte kunde ge henne kärnfamiljen. Att vi inte klarade det, trots att det alltid varit vår ambition.
Jag har spenderat kvällen med My hos några kompisar och sedan dansat järnet på Frimis. Jag älskar att dansa! Det är så frigörande och skönt att släppa alla hämningar och dansa galet. Dessutom är jag tvungen att sysselsätta mig hela tiden, för när jag sitter hemma ensam, utan Joline, känns livet så meningslöst och jag blir rastlös. 
Nyvaken, klockan halv 9 på morgonen.
My, du är bäst. ♥
För sista gången.
Är du och Josefine osams, varför isånafall?
Jag älskar Josefine. Hon är en utav de bästa människor jag någonsin träffat. Jag är otroligt tacksam över allt hon gjort för mig och Joline och för alla minnen vi har tillsammans. Det finns ingenting jag inte skulle göra för henne & Jimena. Och nej, jag är inte osams med henne. Om hon är osams med mig, det får ni fråga henne - så vitt jag vet har hon ingen andledning att vara det. Det här var sista gången jag svarar på den här frågan. ♥
Diska är kul!
Joline älskar att "hjälpa mamma". ♥
Så fort jag ställer mig vid diskbänken eller spisen i köket ropar Joline att hon ska hjälpa mamma och sedan drar hon fram en stol till diskhon. Oftast, om vi inte är jättestressade, får hon "hjälpa" till att diska och kladda lite med vattnet och disktrasan. Det är roligaste leken just nu. Men jag menar, hur sött är det inte när hon säger "hälpa mamma nu. Hälpa mamma nu.." Det är så oerhört gulligt. 
Natten som var, mellan 01:00 - 05:00.
Det här är harmoni.
Vakna med Katrin Zytomierska.
Jag tar en paus i matten. Potenser. Och tittar på Katrin Zytomierska som gästar Vakna med the Voice. Joline har varit vaken hela natten och jag har förevigat hysterin i bilder som ni kommer att få se sedan. Nu ska jag njuta av coolaste bruttan. Girlpower? JA! Världens finaste mage också.
Resultatet när My bakar pepparkakor:
En penis.
23:22 - en brakmiddag senare.
Joline tyckte att det var jätteroligt att komma hem till My, kattungen & kampfisken. Hon sprang efter kissen hela tiden fram till läggis och tittade på fisken i omgångar med samma kommentar "Fiskee-een, mamma, HAHAHAA". Vi lagade köttbullar och makaroner och mös framför Pippi innan läggis. Jag lade mig bredvid henne när hon skulle sova, men lyckades (såklart!) somna själv - trots att jag hade planerat att laga Mat tills My kom hem från jobbet och städa upp den mess som vi orsakat.
Vaknade vid ca. 22:00 av att My kommit hem och sprang runt och städade och härjade över "bombnedslag" och "andra världskriget". VAD FAN HAR NI GJORT? Haha, "så här blir det på fem minuter med Joline" var allt jag kunde säga. Just nu är hon i den så kallade "RÖJJARÅLDERN" och det betyder ungefär katastrof där hon tar sig fram. Det blev så att My fick börja laga mat och jag slutföra städningen. Vi började styra brakmiddag klockan halv 11 på kvällen - friterade pommes, kyckling&kantarell gryta och majonäs. Nu har vi ätit oss proppmätta och tänkte avsluta kvällen framför en film. Mysigt! ♥
Världens finaste dotter. Världens coolaste bild. Av My, såklart!
Jag och Joline sover hos My inatt.
"Hej Tomten! Här kommer en mammas önskelista..."
Velourdress med Hello Kitty i storlek small från H&M, Här!
(Vi har köpt en liknande till Joline i rosa, som hon ska få på
julafton så då kan vi matcha varandra. Perfekt va?)
Presentkort på H&M/Gina Tricot, för att inhandla ny basgarderob.
(Jag vet inte vart alla vanliga linnen, tröjor och leggins har tagit
vägen, men de är inte i min garderob i allafall.)
Den äppendoftande Donna Karen parfymen Be Delicious.
Frukostdax!
Jag kom precis hem efter en ruskigt kall promenad till dagis. Joline kastade av sig sina vantar varannan minut hela vägen och skrek sedan "aj,aj, KAAAAALLT". Det tog en stund att komma fram till dagis och sedan fick jag promenera hem. Nu ska jag rosta mackor, dricka te och titta på Vakna med the Voice i en halvtimme, sedan till Komvux för mer matteplugg.
Som ni ser har jag fått en jättefin design här på bloggen. Michaela har hjälpt mig!
Tusen tack. ♥
Har du glömt Josefine?
Jag älskar Josefine & Jimena, ♥
Svar på frågor, del 3:
Jag vill inte lämna ut Andreas på den här bloggen, när det inte handlar om honom och mig. Jag kan säga att han inte träffat någon som varit inblandad i Jolines liv.
Kommer ni att ha Joline varannan vecka i framtiden?
Varannan vecka kommer inte att vara aktuellt på några år. Vi vill att Joline ska vara stor nog att kunna förstå och kommunicera ordentligt innan vi vill vara ifrån henne så långa perioder i sträck. När hon närmar sig 4 år kanske det passar att dela upp det så, men det får vi diskutera när det tiden är inne.
Har du hittat något extrajobb?
Jag är inskriven på arbetsförmedlingen och har sökt ett jobb till efter jul, då ska jag på Intervju.
Har det löst sig med din boendesituation och ekonomiska situation?
Vi bor hemma hos min mamma för tillfället, vi har mat på bordet, Joline har hela och rena kläder - så vi har hittat en korttidslösning. Dock behöver vi försöka hitta en ny, långsiktig lösning där jag och Joline kan bygga upp någonting på egen hand.
Har du ändrat dig angående "att aldrig skaffa barn igen, för att du vill ha barn med samma person?"
Jag vill inte skaffa barn med olika pappor, MEN, jag vill ha fler barn. Det går ju inte riktigt ihop. Jag funderar inte så mycket över det just nu, jag kommer att rota lite mer i barnfrågan när det blir aktuellt.
Tre stycken pinsamma/dumma saker du gjorde som barn.
- Jag och en kompis, Victoria, ringde 112 från lärarrummet på vår skola och sade att det brann. Skolan fick betala avgift till Brandkåren och vi fick skäll av både lärare & våra föräldrar. Vi fick även gå på samtal med rektorn, där hon förklarade hur farligt det är att ringa 112 i onödan..
- Jag och My ville så gärna ha mens, så vi tillverkade egna trosskydd av bomullstussar och toalettpapper, sedan hällde vi på ketchup och målade med röd spritpenna. I skolan tog vi med våra tjejkompis in på toaletten och när vi skulle kissa låtsades vi tycka att det var lite pinsamt att vi redan fått mens. (Det mest pinsamma var att alla fattade att vi fejkade!)
- Jag och en annan kompis badade i fågelfrön, alldeles nakna. Vi smög upp på en övervåning i en ladugård och där fanns det en halvmeter fågelfrön. Vi tyckte att det var jätteskoj att simma i dem, men det slutade med att vi fick fågelfrön både här och där - och det kliade så att vi grät hela natten.
(Samtliga händelser skedde när jag var ca. 10 år gammal)
En liten hyllning till en barndomsvän.
Om du tvivlar för en stund, så finns jag alltid här, till det sista andetaget.
På en hundradels sekund, jag gör vad du begär, till det sista andetaget. ♥
.. jag gör allt jag någonsin kan, vi faller med varann.
Angående Jolines tv-tittande!
Kom igen nu Britt-Maria, kör för faa-aan!
Jag & min älskade, bästa vän - miniräknaren!
Jag är så stolt över mig själv, för att jag äntligen fått lite flyt med matten!
Förövrigt så luktar det gammal bajsblöja från soppåsen. Jag lyssnar på
spellistan "depp" på Spotify och äter cheezeballz.. Och då & då hånglar jag
upp den loveli miniräknaren! ;-) Now you know.
Pippi Långstrump är bäst.
Nu ska vi promenera till dagis i regnet & kylan. Usch!
