Har du halvsyskon på din pappas sida?
Ja, min pappa och hans fru Malin har två döttrar som heter Sanna & Lina.

Är du & din syster helsyskon?
När jag var tre år gammal träffade mamma Henrik, min lillasysters pappa. När jag växte upp kallade jag honom för min pappa och såg honom som min pappa, även om jag visste att min biologiska pappa fanns någonstans i bakgrunden. Idag ser jag honom som en viktig, manlig förebild under min uppväxt.

Hur kommer det sig att du inte har kontakt med din pappa och när träffade du honom senast?
Min mamma & pappa separerade när jag var ca. 1 år gammal och jag vill inte berätta närmre om varför såhär öppet på en blogg. Det räcker kanske med att säga att han inte var snäll mot mamma och att han hade en sargad själ. Efter det blev vår kontakt väldigt sporadisk, då min pappa levde ett farligt, osunt liv i en oanpassad miljö för barn. Sedan träffade min mamma Henrik, min lillasysters pappa och vi tre började att bygga upp ett liv. Min pappa dök upp någon gång, helt plötsligt, men då ställde mamma vissa krav på honom som han inte kunde eller ville leva upp till. Jag fick kort på födelsedagar och jular, men mer kontakt än så hade vi inte. Mamma tog kontakt med honom när jag själv började prata om honom och önskade att träffa honom. Första gången jag skulle träffa honom möttes vi i Örebro vid ett övergångsställe, sedan åkte vi på smådjursmässa. Sedan kom han, Malin och deras dotter, min halvsyster Sanna och hälsade på oss i huset i Rockhammar. Jag minns att vi stod i köket och jag skulle ropa på Henrik, men ropade "Pappa" precis som jag var van vid. Det kändes så konstigt, för jag kände mig som ett "mittemellanbarn" som saknade tillhörighet just då. Efter det hade vi kontakt då och då, över telefon och brev. Vi träffades även några helger, när jag åkte dit och sov över med Pappa och hans nya familj. Jag minns inte varför vår kontakt upphörde, men helt plötsligt slutade han att höra av sig och jag fick aldrig någon förklaring. Jag skrev brev, skickade kort, presenter till mina syskon - men fick aldrig någon respons. Sedan dess har varken han, hans fru Malin eller mina halvsyskon varit en del utav mitt liv.

Jag tänker inte på det. Att jag inte har någon pappa. Det är någonting jag vant mig vid och accepterat. Jag hoppas verkligen att min pappa mår bra och att han är lycklig. Jag hoppas såklart även att Malin, Sanna & Lina gör det. Jag önskar dem ingenting illa i världen utan bara kärlek och lycka. Om min pappa någon gång skulle kontakta mig, kommer jag att vara tillmötesgående, för att jag har så många frågor att ställa, men jag kommer inte att försöka kontakta honom igen. Han har tydligt visat att han inte vill att jag ska vara en del utav hans liv och det respekterar jag. Jag vet att det inte handlar om mig som person eller att jag agerat fel, det handlar om honom och hur han har levt sitt liv.


Hoppas du blev nöjd med svaren "Yo"! ♥