Nu är Joline på dagis. Vi promenerade i regnet (!) som vanligt och när vi kom till dagis ville hon inte säga hejdå, utan puttade mig istället. Hon hade även med sig sin docka och höll den hårt. Fröken berättade att hon bestämmer lite över dagis dockvagnar och kör oftast runt med båda två samtidigt plus en hel hög med dockor. Jollis är minsann en riktig "dockmamma" och tar hand om dem som riktiga bebisar.

Hela vägen till dagis ligger Joline nedbäddad i vagnen och sjunger. Blinka lilla, björnen sover, tipp tapp eller bä, bä vita lamm - man hör tydligt vad hon sjunger och de flesta utav orden är rätt. Känns så himla häftigt att hon kan lägga så mycket saker på minnet och komma ihåg ord som hon endast hört någon gång. Dessutom är hon en riktig pratkvarn och gör sig förstådd i nästan alla situationer. Det är väldigt skönt att vi kan kommunicera nu och jag märker att hon förstår när jag förklarar saker. I morse härmade hon mig när jag skulle sätta på henne ren blöja och kläder, när jag sade "snälla Joline" med lite gnällig röst och med en suck gjorde hon likadant fast "snälla mamma".

Tvåårsåldern är krävande, men otroligt givande och rolig! ♥