För två år sedan var jag höggravid vid den här tiden. Med världens största mage och tre dagar till beräknad förlossning, väntade vi på bebisen i magen. Vad vi inte visste då var att bebisen var Joline, som har berikat vårt liv så otroligt mycket. Hon ger oss så mycket lycka, kärlek och energi. De två åren sedan hon föddes har varit otroligt händelserika, givande och lärande. Jag står här nu, två år senare och inser att livet inte blev riktigt som jag hade väntat mig. Livet blev inte alls som jag hade trott. Jag är ensamstående, bor just nu hemma hos min mamma och saknat någon "ettårsplan" för hur det ska lösa sig i framtiden. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg längre, men jag tänker ta reda på det genom att följa mitt hjärta. Det är det enda jag vet att jag kan göra helt rätt.

Snart är det julafton. Jag tänker passa på att få massvis med kvalitetstid med Joline. Hade jag varit själv hade jag lika gärna kunnat skippa hela julafton, dragit täcket över huvudet och klivit upp ur sängen nästa år. Men självklart förtjänar Joline den bästa julen någonsin, så jag ska försöka göra det så bra som möjligt för henne. Idag tänkte jag fixa julpyssel och julbak på eftermiddagen. ♥

Kärlek!