En liten hyllning till en barndomsvän.

Om du tvivlar för en stund, så finns jag alltid här, till det sista andetaget.
På en hundradels sekund, jag gör vad du begär, till det sista andetaget. ♥

.. jag gör allt jag någonsin kan, vi faller med varann.

Har du glömt josefin?

Men kära värld... kan Jasmine få ha mer än en vän kanske?

Jag kom bara på en sak... i tidigare inlägget där du skrev om din situation med soc, inte ha råd att bo själv etc var det någon som kommenterade så här "hur kul är det för barnen att sedan när man blir äldre berätta att man spenderade sina första år hos mormor/morfar/farmor/farfar för att mamma och pappa inte hade råd?". Jag växte upp precis så, mamma och jag bodde tillsammans med mormor och morfar de 7 första åren av mitt liv (mest pga bostadsbrist). Jag minns min tidiga barndom som en fantastisk och lycklig tid, alltid någon som hade tid med mig och med mycket skoj och bus! Jag tyckte det var underbart och likaså mamma, mormor, morfar! Det fanns säkert kontroverser men de minns inte jag. Så inte tusan tar barn "skada" av att bo hos mormor, bara fler att krama varje dag!