Det är söndag. Söndagar innebär som vanligt stora lass av ångest. Jag vet inte varför det är så fortfarande, men min "söndagsångest" började när jag gick på högstadiet och hade skjutit upp allt plugg under helgen till söndagen och då var högen med "things to do" obegripligt stor. Jag hatade söndagar. De var och är fortfarande så gråa, trista och fyllda med tråkigheter som man skippat under fredag och lördag. Söndagen är en mittemellan dag.

Jag har söndagsångest idag också, trots att jag längtar efter skola, dagis och vardagsrutiner imorgon. Jag har inte skärpt mig med att låta högen av "things to do" växa under helgen, så idag har jag HUR mycket som helst att ta tag i. Joline sover just nu, men i lägenheten finns tvätt som ska hängas, disk som ska diskas, golv som ska dammsugas och moppas, kläder som ska sorteras, leksaker som ska städas upp..

Känner ni också av söndags-ångesten?