Vad är den största utmaningen som ung förälder?
Jag måste verkligen tänka till ordentligt på vissa frågor ni ställer. Jag kan ju bara svara på utmaningar som gravid eftersom jag ännu inte fått mitt barn. Jag har svårt att säga att det funnits några ´utmaningar´ men det jobbigaste har varit att graviditeten ständigt blivit ifrågasatt. Att människor alltid velat ha en förklaring till varför jag ville behålla barnet. Och alla fördomar människor har kan också vara jobbigt. Oftast bryr jag mig inte men i bland, om jag har en dålig dag, kan det kännas lite med allas tvivel. Trots allt känner jag mig stark och självständig. Jag behöver inte bekräftelse från alla möjliga håll, dock kan jag tycka att människor är väldigt respektlösa, när de tycker sig ha rätt att döma mig, en person som de inte ens känner.
En annan jobbig grej är väl att man inte vissa sammanhang är vuxen och i andra barn. För mamma är jag vuxen, men för tex. mormor är jag ett litet barn? Som tex. på julafton när vi ska ha julklappsutdelning för de vuxna. Ska jag då tillhöra kategorin barn eller vuxna? Jag själv ser på mig själv som vuxen och de gör de flesta andra också. Men det är ändå en grej som kan vara irreterande.

Vart i Sverige vill ni bo sen i framtiden då ni flyttar ut? HUR vill ni bo (lägenhet, villa)?
Till en början flyttar vi till eget här i Nora. Det gör vi nog när Andreas kommit igång och jobbat ett tag (han fyller 18 år den 8/12, så han börjar väl jobba ganska snart efter det) Sedan vill jag gärna att vi tre flyttar in till Örebro när Andreas gått ut gymnasiet. Det är mycket enklare så eftersom att jag kommer gå i skola där. Så, första bostäderna blir lägenhet men vi båda vill ha hus någon dag. Gärna på landet men ändå inte allt för långt ifrån stan.

Vad för kommenater gör dig glad av människor du möter etc?
Jag blir glad när människor bemöter mig som en vuxen, pratar med mig på ett vuxet sätt och behandlar mig vuxet. Och när människor (Ni läsare är väldigt bra på det!) uppmuntrar då jag känner mig lite nere. Annars tycker jag att det är skönare att bli behandlad som en ´vanlig´ gravid och inte alltid som ung.

Hur gör ni med ekonomin?
Just nu gör vi inte så mycket, haha. Jag använder mina sparpengar om min lön från sommarjobbet till att köpa saker till bebisen och saker till den blivande lägenheten. Våran så kallade ekonomi kommer igång först när Andreas börjar jobba och bebisen kommer. Då får han sin lön, jag min föräldrapeng, barnets barnbidrag och mitt underhållsbidrag (antagligen även bostadsbidrag, när vi flyttar till eget.)

Är du nervös för att föda?
Inte det minsta, faktiskt. I bland kan jag undra hur fasiken bebisen ska kunna komma ut där nere, men jag förstår ju att den kan det, att jag faktiskt är byggd för att det ska funka. Men jag känner ingen som helst nervositet eller rädsla för förlossning. Bara spänning och längtan!

var du inte orolig hur dina och hans föräldrar skulle reagera när ni berättade?
Jo, mer eller mindre. Fast jag tänkte hela tiden ´´vad är det värsta som kan hända?´´ och kom fram till att det absolut värsta var att de skulle slänga ut oss på gatan (ingen utav dem skulle någonsin göra det men..) jag tänkte ändå att även om de skulle göra det, skulle vi fixa det. Vill man tillräckligt mycket och kämpar - så går det.

Jag undrar hur reagerade dina föräldrar när det fick veta nyheten?
Jag har bara en förälder - mamma (pappa lever men vi har ingen kontakt alls) och hon reagerade bra. Frågade mig om jag tänkt på vissa saker och pressade mig väl lite på om jag verkligen var säker eftersom Andreas inte var med då och vi alla trodde nog att jag skulle bli själv. Mammas föredetta sambo Fredrik tog det inte lika bra, men i dag bor han inte med oss så det spelar ju inte så stor roll. Han har väl vant sig vid tanken han också, nu när det gått ett tag..

Vad har ni tänkt för vagn till bebisen?
En baby travel compact combi, från babyproffsen.

Har du förändrats mycket som person och i dina åsikter/tankar/värderingar sen du vart gravid?
Nej, jag är nog ungefär samma person som innan. Jag kanske har blivit lite mjukare och mer sårbar men det har nog med alla hormoner att göra. Jag har också blivit mer tolerant mot tex. Andreas och hans beteende (ibland prioriterar han bara sina kompisar tex. ) Nu försöker jag att ha mera överseende och inte bråka om allting. Sen har jag nog blivit lite mer äventyrlig och jag vill göra mer saker. (inte lika mycket tråkmåns med andra ord)

Hur länge har du och pappan varit tillsammans?
Sedan den 28/8 2005. Första tiden var lite framochtillbaka strulig, men det var den 28/8 vi träffades och blev kära.

Vart kommer ni bo när bebisen kommit?
Hemma hos mig den första tiden för att få iordning på ekonomin och se hur mycket pengar som kommer in varje månad och sådär. Sedan flyttar vi till något eget här i Nora.

Vad gör pappan nu (Jobbar/skola?)och hur gammal är han?
Andreas fyller 18 år sen 8/12, men han går i tvåan därför att han började förskolan ett år senare eftersom han är född sent på året. Så han går ut ett år senare än de flesta andra 89or. Just nu går han i skolan, Natur&teknik med inriktning autoteknik. Han ska börja jobba på helgerna när han fyllt 18.

Hur ska du göra med skolan?
Jag ska börja gymnasiet med alla 92:or i augusti och gå mina tre år på sam.

Hur var du innan du fick veta att du skulle få barn, festade du mkt, rökte du?
Nej, jag drack aldrig alkohol, eftersom jag tycker att det är helt onödigt, man kan ha roligt utan. Och jag rökte inte! Är inte alls någonting för partylivet utan sitter hellre hemma och umgås. Det kan visst vara kul någon gång ibland, men isånafall utan alkohol och med folk håller sig nyktra.

när är bebisen beräknad att komma?

Den 23/12. 

Tror du att det kommer bli en flicka eller pojke?
Jag vet faktiskt inte. Har trott en flicka från första stund men nu känns det som att det lika gärna kan bli en pojke (och det kan det ju lika gärna bli, haha..) Låg och kollade på ultraljudsbilderna igår och på en bild tror jag att jag ser en snopp. 

Hur många barn tror du att du vill ha?

Fyra eller fem stycken, en big family. 

Har du förlorat några kompisar när du avslöjade att du var gravid? 
Både ja och nej.. Fast andledningen är nog inte att jag är gravid, utan på att både jag och dem varit dåliga på att höra av oss till varandra. Vissa personer saknar jag, men det är bara att jag tar kontakt med dem om jag vill att vi träffas, så det är nog mer att det inte blir av. 

Kollar du Emelies blogg varje dag, eller så ofta du kan? Är hon liksom en förebild för dig? 
Ja, jag läser Emelies blogg och tycker att den är jättebra. Hon är en jättestark person! Alla mammor är mina förebilder fast på olika sätt. Inte så att jag vill härma efter utan mer att jag beundrar deras arbete som mammor - hur dom orkar och kämpar (gäller ju alla pappor som kämpar också, såklart) 

Finns det någonting du har blivit beroende av att äta massor av under graviditeten, förutom mandariner? 
Nej, faktiskt inte. Men jag har blivit lite beroende av att lukta på nyhängd tvätt nere i tvättstugan. 

Oj, oj, oj vad jag har svarat. Nu orkar jag inte mer ikväll!

Och två äldre bilder på mig tillängade Isabelle och Linn i min klass. Dom ville se hur jag såg ut förut, efter att dom sett ett gammalt kort på mig och Andreas i min plånbok. Så, nu vet ni!
Förresten så var det kvällen efter att dom här bilderna togs som jag träffade Andreas.. <3