orosmoment

I går pratade jag och Andreas om framtiden. Om att kämpa för förhållandet, prata, värdesätte familjen. Vi försöker att göra en ´plan´ både ekonomiskt och praktiskt för de närmsta åren.
Vi kommer att fixa det, det vet jag. Just nu funderar vi på skolan och ekonomin, hur vi ska göra för att lösa det på bästa sätt. Vi vill kunna vara närvarande föräldrar som spenderar mycket tid med barnet. Inte lämna bort det hur som helst och till vem som helst. Det kan bli så att jag är hemma i ett år och åtta månader, sedan börjar jag skolan med dem som är 93:or nu och går mina tre år då. Det negativa är att allting kommer kosta pengar det sista året, men jag ska kolla upp hur mycket med studievägledaren i veckan.
Det känns i allafall skönt att vi pratat om det nu och känna att vi båda strävar mot samma sak. Jag har mått lite dåligt pågrund utav det den senaste tiden, men nu känns det bättre. Ett orosmoment börjar att försvinna..

Kom nyss hem från Andreas. Slängde mig i soffan och började läsa skvaller det första jag gjorde. Nu ska jag bädda sängen och göra i ordning på rummet. Sedan ska jag ringa till Josefine, känner att jag behöver prata med någon!




En nyfödd Casper.



Aina och Casper.

Hm, får en känsla av att det är såna planeringar man ska göra i början, innan man bestämmer sig för att ens behålla barnet?

Till M: Bättre sent än aldrig eller? Föresten så löser det sig alltid på ett eller annat sätt.

Jasmine:
Håller tummarna för er och tror de kommer gå jätte bra. Föresten vad pluggar du för något just nu? Kan du inte läsa upp de på Komvux senare? Det är ju gratis.

Hej!Hamna här genom
ungmamma och börja läsa.Själv är jag 37 och har själv en liten 3-årig Maja o en 1-årig Edvin.Åh gud nu kommer kritiken tänker ni.*S* nä då ni ska ha uppmuntran för att ni sköter er så bra tycker jag.Dessutom verkar ni ha toppen-backup hemifrån.Som jag skrev till Emelie,finns dom som är mycket äldre än er som inte ens skulle haft barn.Sen finns det säkert 16-åringar som inte klarar uppgiften.Men du verkar lugn,stabil o vet vad du vill.Så lycka till med den lille/lilla.Så länge man vet att barnen e nr 1 så prioterar man rätt helt logiskt,vilket jag tycker du gör.Kram från en annan mamma....ps hade fördommar om unga föräldrar innan jag började läsa Emelies blogg..ds

Det verkar rätt drygt att gå med de som är två år yngre.. Jag går med de som är ett år yngre, och faktiskt så märker jag skillnad.. Så märker man ju skillnad på de som är två yngre mer. Jag skulle aldrig orka gå med de, men herregud, det är givet att ni proriterar eran situation och för barnets bästa! Du kommer nog mogna hur mycket som helst, så stor skillnad kommer du nog känna, men som sagt: skit i det, gör det som är bäst! Jag är bara så grymt trött på gymnasiefolket, speciellt idag..:p

tycker det låter jätte bra att du ska vara hemma så länge, min mamma va hemma med mig 2år o 3månader faktiskt och pappa hade mer än häften efersom mamma jobbade hemma och så där =)
men det låter perfa att ni inte bara sa "lämna bort barnet" Det visar hur mogen du faktiskt är!!
Kyss

Jag är 93:a
och ja såg att det var någon som skrev att det skulle vara drygt och gå med såna som är 2 år yngre de skulle ja med tycka men de är bra att ni prioriterar barnet först tycker jag :)

Jag är 93:a
och ja såg att det var någon som skrev att det skulle vara drygt och gå med såna som är 2 år yngre de skulle ja med tycka men de är bra att ni prioriterar barnet först tycker jag :)