Det här med hösten.

Soliga höstdagar är typ det allra bästa som finns. Röda löv som faller och solens strålar som tränger igenom den kyliga luften, slår till och med sommardagar på stranden. Jag är verkligen ett fan av hösten. Gillar stickade sjalar, stora raggsockor, benvärmare, handledsvärmare, uggs.. Och ingenting går upp mot en varm kopp té, en onsdags kväll efter jobbet. Och de där mornarna, när det är lite för kallt hemma och jätte mörkt ute, så får värmeljusen en helt annan charm. Hösten är oslagbar.

Och det häftigaste av allt är att varje dag är en dag närmre Jolines treårsdag. Min lilla bebis, med mörka, kloka ögon och runda kinden fyller 3 år. Den 2 januari, så det är visserligen några månader kvar, men jag känner mer och mer vilken symbios vi har hittat. VI har blivit någonting, jag och Joline. Ett samförstånd på något sätt. Och jag kan skryta över att jag har en "snart treåring". En välmående, underbar och alldeles fantastiskt treåring!


Kommentarer
Postat av: Mia

Hej. en fråga: vad är din inställning till porr (filmer, bilder osv)?

2010-09-20 @ 16:31:42
Postat av: fian

Jag håller med dig om hösten, jag är en höst/vintermänniska. Jag älskar att vakna upp en mörk morgon, sätta på favoritmusiken och sätta sig i köket med tänka ljus och en kopp te, underbart!

2010-09-20 @ 18:26:47
URL: http://rosaconverse.devote.se
Postat av: Felicia

Hej Jasmine!



Jag är gravid i vecka 31(+3) och har på sistonde börjat få en typ av förlossningsrädla, eller jag vet inte om man riktigt kan kalla det så efterssom det handlar mer om det som sker efter förlossningen, smärtan är jag inte alls orolig för.



Det som skrämmer mig är dessa störtblödningar alla pratar om, att det kommer rinna blod flera veckor, att det kommer ut blodklumpar stora som golfbollar osv. Har försökt prata med min BM om detta men hon försäkrar mig bara om att allt kommer lösa sig.



Förstår om du inte vill svara på detta men ja...du verkar vara en klok tjej som inte kör på några överdrivna scenarion, är själv 19 år och helt ensam i detta så jag har ingen att "andas" ut hos men, ensam är man alltid stark...



Massa kramar till underbara dig som fått mig att inse att allt är möjligt!

2010-09-20 @ 22:30:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0