När jag fyllde 16 år, var jag gravid med Joline i v. 20. Då längtade jag oerhört efter min lilla bebis och undrade vem som låg inuti magen. Jag var så trygg, lugn och nära mig själv då - det var som om ingenting kom åt mig, allt negativt studsade bort från den bubblan som jag byggt runtomkring oss. Sedan dess har det hänt så mycket, ett halvår senare låg jag på förlossningen med värkar och kämpade för att äntligen få hålla henne i min famn, vår prinsessa. Vår älskade bebis! Kl 15:46 föddes hon - Nova Joline Alexandra. ♥

Jag har utvecklats så under de här 3 åren. Hunnit med många misslyckanden, lärt mig, gått vidare och fortsatt hålla huvudet högt. Jag har aldrig ångrat eller någonsin tvivlat på att jag beslutade rätt angående min graviditet den 23/4 2007, när jag fick ett blått plus på graviditetstestet. Att vara Jolines mamma är det allra bästa som finns, även om föräldrarollen kan vara tung att axla ibland. Trots detta gör jag, vi, det allra bästa vi kan utifrån de förutsättningar vi har.

När jag fyllde 17 hade jag en knubbig, flintskallig och obeskrivligt söt bebis! Jag bodde tillsammans med Andreas i vår första gemensamma lägenhet och jag hade bakat allting själv - matpaj, tårtor, kakor.. Det var kliniskt rent och tända doftljus. Det var vuxenpoäng gånger flera tusen, och jag kände mig som allt annat än 17 år.

På min 18års dag hade jag hunnit flytta själv. Och gått igenom min första, riktiga livskris. Jag och Andreas separerade efter flera år tillsammans och förra året gick ut på att försöka hitta mig själv igen, efter vårt uppbrott. Andreas är min första, riktiga, besvarade kärlek och vi har delat alla tonårsår tillsammans. Han kommer alltid att vara speciell. Alltid ha en speciell plats.

Nu, fyller jag alltså 19 år. Och jag bor i en stor 3:a, jag har ett jobb och en dotter som snart fyller 3 år. Jag har världens finaste vänner och en underbar familj. Jag har ett supermysigt hem och ett barn som mår bra, som växer och utvecklas som hon ska. Ibland känns "själen gammal" och jag har blivit hårdhudad av alla törnar. Jag har lärt mig så otroligt mycket av Joline, av att vara hennes mamma.

Stor är man bäst inombords.