Nu prövas tålamodet.
Hjälp (!) vad mitt tålamod prövas just nu. Att vara mamma till en treåring är något helt nytt. Min lilla bebis, som jag har burit med mig dit jag velat och som jag klätt på det jag själv tyckt varit fint, som jag skar precis så stora matbitar till som jag tyckte var passande och när jag valde vilken frukt hon skulle få på sitt fruktfat - har nu blivit en egen person som går själv, dit hon vill och som skriker och sprattlar om jag tagit fram fel klänning någon morgon när det är bråttom och som kan bli galen om jag delat bananen fel..
Jag försöker verkligen att ge henne tid att få ta sina egna beslut (ja, självklart bara de beslut som är rimligt för en treåring att ta). Jag försöker att andas in och ut, långa andetag - när hon lungt och stilla väljer dagens tröja. Och jag biter mig frustrerat i fingrarna när hon ligger på golvet och gallskriker för att hon måste ha mössa innan vi går till dagis. Det är svårt att vara lugn och pedagogisk när klockan är kvart i 10, och bussen till jobbet går klockan 10:00, när dagis ligger minst 10 minuter bort och när jag vet att promenaden dit också kommer resultera i ett antal konflikter. Det är väldigt, väldigt påfrestande..
Jag älskar Joline, så fruktansvärt mycket ♥ men det är först nu som jag insett att det inte går att bara vara spontan. Eller stressa. Stressiga mornar, stressiga handlingar, stressiga morgonpromenader till dagis - det är helt katastrof för en treårstrotsig unge. Det fungerar verkligen inte. För att överleva gäller det att ha TID och vara ute i god TID, att planera och förbereda för vad som ska hända, i vilken ordning vi ska göra saker och VARFÖR. Om inte, innebär det att Joline gömmer sig, kryper under bordet, kastar saker, skriker, rullar runt, sparkas, viftar hysteriskt med armarna.. Ja, ni som är treårsföräldrar vet hur det kan vara. För det kan väl omöjligt vara så att det bara är vår familj som har de här problemen?
Nu har jag ventilerat mig rakt ut i blogg-världen, i internet sfären, kanske är det någon mamma därute som just nu läser och känner igen sig? Som jagat efter sin skatt med tandborsten och mer eller mindre tvångshållit sin älskling för att få göra en åtminstonde okej borstning, som tagit pyjamas kampen och som sprungit med vattenglas, ny blöja, annat gosedjur eller fler dockor.. Kanske finns du där. Ventilera dig gärna med mig här då.
Kram till er alla MAMAS.
Vänta du bara det där är ingenting mot vad du kommer att prövas framöver i livet med din dotter, ja bara se på hur du själv gör som dessutom är olagligt många gånger. Det du har nu är en piss i nilen vad du kommer att få gå igenom sen.
Haha jag känner igen varenda ord trots att min tjeja bara är 2 år och 7 månader ;D Det ska väl börjas i tid antar jag men de har hållt på ett tag här hemma, vi får se hur de går när vi ska stressa iväg till förskolan på mornarna i November är de dags inte bara för tjejan utanför lillebror också.
Jag har en sexårig sådan,hon hoppade nog över 3-års & tog dubbelt upp nu istället!
Imorse var hon helt ärligt till salu..
Hon skriker,är allmänt kaxig,lyssnar inte,gömmer kläder etc..Listan kan göras lång,men ett som är säkert är att hon ger mig gråa hår & driver oss till vansinne!
Älskar henne gränslöst men just nu är hon hemsk!
Kan inte förstå vad som flugit i henne!
Argumentera kan hon ju också,likaså uttala hot(!) om hon inte får som hon vill,eller vi ger henne de hon vill ha,eller om hon inte tycker vi är tillräckligt snälla...
"Jag ska säga till Fröken att ni är dumma..." Är hennes ständiga kommentar...
Vi har även en nybliven 4-åring..hans 3-års trots bestod mestadels av bråk om kläder & diverse utbrott lite då&då,men i jämfört med henne var det "a piece of cake"...
Hej Jasmine! Ja, jag känner igen mig. Lea är dopck inte så otroligt trotsig men det hon har som sin "grej" just nu är att det tar otroligt långt tid för henne att äta, ibland kan det ta en timme nästan bara för att hon larvar sig och inte vill äta. Sen är det ofta det här med att man har tagit fram fel kläder osv. då hon nu vill bestämma. :) lea är nu 3,5 år. kram!
Hej Jasmine! Jag kommer ihåg en liten fröken som visste vad hon ville när hon inte va så stor ;-)Försök att om möjligt VÄLJA dina strider (det är jobbigt att inte ha full koll, men det ordnar sig efterhand), det är kanske inte hela världen om ni struntar i t ex mössan eller tandborstningen, välj kläder på kvällen. Kan trösta dig med att det går över :-)
Inte är du ensam, min lilla 3 åring här hemma är precis likadan. Trotsig och envis, men alltid lika underbar ändå!
Min tvååring är på väg dit han också. Jag börjar redan märka att det inte går att stressa för då blir han tokig. Och han har kommit på det här med att man kan (försöka) bestämma själv, säga till att man inte vill gå till dagis/ha mössa på sig/sitta i bilstolen/borsta tänderna eller vad det nu kan vara. Än så länge går det oftast att övertala honom med lite tålamod utan att det blir allt för mycket bråk, men jag bara väntar på att det ska explodera...
