Kom hem för en stund sedan. Sent. Andreas har precis gått och lagt sig, Joline har sovit sedan länge. Jag tassar alltid in till henne först. Tänder lampan. Och så sitter jag där en stund, och bara tittar, min älskade ljuvliga dotter. Världens finaste! Jag överöser henne med pussar. Smeker henne över den knubbiga barnkinden. Och när jag stänger dörren efter mig och går ut, påminns jag om varför jag kämpar. Att det är värt att kämpa.



Min My, och i hennes mage bor lillan.. ♥



Och så mamman. Jasmine. Morsan.



Josefine och My. Och lunch..



.. som förövrigt ser ut såhär. Jag skyller på pregot, alltså My. När jag
lagar åt oss överdriver jag med sås. Då blir hon nöjd.