Kommer hon att känna sig mindre älskad nu?
Min största rädsla är att Joline ska känna sig mindre älskad under sin uppväxt, för att jag och Andreas inte lever tillsammans. Jag oroar mig, jag funderar och driver mig själv till vansinne för att tanken på att hon ska känna sig "mittemellan" gör mig galen. Om jag och Andreas fortsätter leva våra liv med varsin ny parter, får nya barn och skapar en ny "kärnfamilj", vad händer då med Joline? Kommer hon att känna sig utanför, ensam, bortglömd och mindre älskad än sina nya syskon. Kommer hon att känna att hon saknar tillhörighet och att vi valt bort henne? Jag är så fruktansvärt, jävla rädd för att det ska hända.
..Kommer vår separation att betyda att hon får mindre julklappar på julafton när hon firar hos "platsmormor & plastmorfar"? Kommer hennes småsyskon, morföräldrarnas biologiska barnbarn att få fler paket och mer godis, få vara med på fler bilder och känns sig mer välkommna? Hur kommer det att kännas för Joline att behöva lämna julfirandet när det är som trevligast för att åka till den andra föräldern. Och framförallt, hur kommer det att kännas för mig, när hon åker iväg och kvar står jag med min "Nya familj"? Hur ska jag bära mig åt för att det aldrig någonsin ska hända att hon känner så. Vad kan jag göra för att fullständigt utesluta att några tendenser till sådana känslor aldrig kommer att finnas hos min dotter?
Jag ser skräckscenario efter skräckscenario.. hur vår separation kommer att försumma henne. När, om vi någonsin, kommer att få nya livskamrater och bebisar, hur kommer Joline att tackla att bara bo varannan vecka? Kommer hon att känna sig som en gäst som måste fråga om hon får öppna osten eller ta en glass i frysen. Kommer hon att känna "de har sin familj, jag tillhör den inte riktigt" och känns sig kluven över att behöva bo på två olika platser. Som ni förstår utav det jag skriver så är det här ett enormt problem för mig. Jag är hellre helt ensam, för att inte riskera att hon blir försummad. Andreas kommer att gå vidare och då vill jag vara den som finns 100 % för henne, utan någon tredje eller fjärde person. När nya familjerna föds, vill jag vara den trygga och ensamma, lyckliga mamman som bara är Jolines mamma. En mamma som hon har bara för sig själv.
Jag känner mig väldigt naken och blottad när jag öppenhjärtat delar med mig till er läsare här på bloggen. Jag blir väldigt tacksam för respons på inläggen, både positiv och negativ kritik välkomnas, så länge den är konstruktiv.
Stor kram från Jasmine&Joline. ♥
Jasmine, jag kan forsta att du tanker pa det dar och sjalva faktumet att du gor det bevisar att du ar otroligt mogen for din unga alder och jag ar stensaker pa att du ar varldens basta mamma till Joline. Det ar synd att det blev sa som det blev men jag laste inlagget innan och jag kan forsta att du gjorde allt du kunde.
Jag vet inte hur det kommer bli i framtiden men forsok inte att stalla in dig pa att bli en ensamstaende mamma bara for att Joline ska ha en mamma alldeles for sig sjalv nar hon blir storre. Joline borde forst och framst ha en lycklig mamma - du ar fortfarande ung och du kommer med storsta sannorlikhet att traffa nagon nar du blir lite aldre. En man som kommer alska Joline fastan han inte ar hennes biologiske pappa, och som inte kommer bry sig om det dar. Nar du traffar en sadan man kommer alla pusselbitar falla pa plats. Jag vaxte upp i en varannan vecka-familj och det har aldrig varit nagra problem hemma hos varken mamma (har jag hade min bas) och hos pappa. Var mjolken slut oppnade man ett nytt, ville man ha glass sa tog man en. Det lar man barnet redan nar det ar litet. Ar det hungrigt gar barnet till koket och tar av det som finns. Aven om man har smasyskon eller inte. Just nu ar det upp till DIG och ingen annan. Kramar
Nu är jag ju vuxen och har flyttat hemifrån men förut fick jag och mina syskon träffa vår pappa varannan helg. Det var riktigt jobbigt det där med att åka fram och tillbaka och känna att man alltid saknade det man lämnat. Min mamma gifte om sig men pappa är fortfarande ensamstående, och jag har alltid känt mig extra skyldig för att vi åkt i från honom just på grund av det. OCh så ska inte barn behöva känna.
Kan i alla fall ge dig rådet att ni inte delar julafton mitt itu, det är verkligen inte kul för ett litet barn att tvingas bryta mitt i allt firande. Bestäm, istället att du har henne på julen och Andreas över nyår tex, och så byter ni nästa år.
Jag förstår verkligen din oro, det sista man vill är att sitt eget barn ska fara illa. Men allt går inte att planera och styra i livet. Du är ingen sämre mamma för att ni separerade! Det kanske inte är någon tröst, men det är såå många andra par som också tvingas göra det valet. Försök att inte tänka på allt hemskt som KAN hända i framtiden, det är lite som att måla fan på väggen.. Det viktigaste för din dotter tror jag är att ha en glad, positiv och trygg mamma, och om du har en sund inställning till er separation och inte ser det som ett misslyckande kommer inte Joline att se det så heller. Kram på dig :)
vore jag i din situation skulle min dotter ALDRIG få bo varannan vecka. de har jag gjort klart för sambon om den dagen skulle komma.
hon skullebo hos mig hela tiden utom vissa helger (givietvis får hon träffa pappa hur mkt hon vill på veckodagarna ocå) men jag tror att de är viktigt att ha framförallt En fast punkt som man kan känna att man har Sitt på. skulle du själv vilja flyttas mellan 2 boenden varannan vecka? visst jag låter kanske ego som säger att hon skulle ha bott hos mig men de är bara för hennes skull, ingen annan!
allt kommer lösa sig:)
Trots att jag inte har några barn själv, eller vuxit upp med "skildaföräldrar",så förstår jag verkligen din oro! det måste vara hemskt jobbigt för dig. Men allt löser sig inom sin tid. Så länge du ser att hon mår bra så är det nog ingen fara!
Du verkar vara en kanon mamma!
Vilka starka texter, jag blir nästan gråt färdig då jag läser dem.
Jag vill ge dig massa styrke kramar till dig och du kommer klara dig igenom allt, Joline kommer ta sig igenom allt och jag tror Joline kommer ha en kanon uppväxt!
Du är en kanon mamma!
Kram
Var det inte du som inte ville ha fler barn med en annan kille???
Nu snackar du om 2 helt nya familjer och små syskon.Jag hänger tyvär inte med i ditt tänkande.
Och föresten det är många barn som lever med en vecka hit och en vecka dit.Och dom tar ut det bästa av det hela.Hon kommer få ett bra liv det vet jag hur det nu än blir.
Kul att du bloggar igen!
Jag har skilda föräldrar. Dom separerade när jag var 8 månader, idag är jag 19år och jag träffar dom båda två lika mycket. Min mamma har fler barn, alltså halvsyskon till mig. Men jag ser dom som min helsyskon, känner mig inte alls utanför på nått sätt. Tycker det är fruktansvärt skönt att åka hem till pappa och slippa syskonen ;) Sen så har man ju två rum, får extra många presenter och julklappar då både mamma och pappa köper var för sig :) Det är det bästa jag vet och jag kan bara tänka mig att det skulle vara tråkigare med föräldrar som bor tillsammans. Så jag tycker inte att du ska tänka att hon kommer känna sig utanför eller så. Det kan som sagt bli hur bra som helst :) Kram
Om du fortsätter att vara lika mån om Joline kommer hon aldrig att ens fundera på om du älskar henne!!! Allt kommer att lösa sig. Dela inte på julafton! Dela hellre på dagarna så att det blir som 2 julafton.
Åh, jag blir så ledsen när jag läser det du skriver. Jag förstår precis hur du känner och vad du menar, men du måste förstå att du inte kan blockera hela ditt liv för din dotter. Jag lovar dig hon kommer ALDRIG sluta tvivla på att du älskar henne. Man behöver bara kolla på allt du gjort hittills för henne och förstår direkt att Joline inte kunde få en bättre mamma och när hon växer upp kommer hon själv förstå det också. KRam!
du verkar vara sån jävla omtänksam och godhjärtad person som skulle kunna göra allt för sin dotter! gulligt tycker jag!:)
Jag bodde varannan vecka hos min mamma och pappa. Det var inte alls speciellt roligt. Man hade ingen fast punkt och olika regler beroende på vart man var och varje söndag då skulle det packas, man hann aldrig få ro i kroppen.
En kompis till mig bodde två veckor hos mamma och två hos pappa. Det alternativet tycker jag lät mycket bättre när jag fick höra henne berätta om det. En vecka är ju så himla kort. Man måste ju se till barnens bästa.
Ett tag bodde jag bara hos mamma och var varannan helg till pappa. Det funkade väl sådär, det hade ju varit roligare om man själv fick bestämma när man skulle träffa sin pappa och inte bara bli iväg skickad för att! När jag fyllde 13 så flyttade jag permanent hem till pappa och bodde där tills jag blev 18 så jag har nog bott lika mycket hos båda mina föräldrar iallafall om man skulle räkna ut de årsmässigt.
Jag förstår din oro. Jag förstår hur du tänker. Det absolut viktigaste är nog att man lyssnar till barnen. Barnen är de allra viktigaste, ALLTID!
Jag förstår din rädsla. Dock tror jag att det är väldigt viktigt för barnet att ha kvar sin pappa i sitt liv. Annars kommer hon alltid undra över honom och det kommer att tära minst lika mycket, om inte mer, än att bara få träffa honom ibland. Är min subjektiva åsikt förstås! Hur känner ditt ex i allt det här?
Jag börjar gråta när jag läser ditt inlägg. Eftersom jag själv vet hur det känns att vara i den sisten du fasar för att Joline ska hamna i. Under många år har jag känt mig som en frisbee i mina föräldrars liv eller som en ägodel som dom tävlar om att få ha längst. Detta har varit fruktansvärt jobbigt för mig och jag kan verkligen förstå din ångest.
Jag tänker inte säga till dig hur du ska göra, för det vet du och Andreas bäst själv och det är NI som ska ta besluten tillsammans med Joline.
Däremot tänker jag råda dig att låta Joline själv bestämma så mycket som möjligt. Min mamma ahr alltid sagt åt mig att jag själv får bestämma, SAMTIDIGT som hon har sagt åt mig att jag borde vara hos henne oftare och liksom velat ha mig där mer. det har blivit jättefrustrerande för mig och jag har själv blivit splittad.
Jag tycker bara att du ska ge Joline valfrihet (vilket jag tror att du verkligen gör!) och låta henne själv bestämma när hon blir lite äldre hur hon vill bo.
Sen tror jag också att det kommer ordna sig bra för er, du är en så otroligt stark ung människa och du är en fantastisk mamma. Du ska ha hemskt mycket cred, Jasmine, för du är enastående!
Och var ärlig. Berätta så mycket som möjligt för Joline, så hon slipper oroa sig och undra och får istället känna sig speciell, unik och älskad.
Hur du än gör så kommer allt att ordna sig till slut.
Stora kramar från mig till er och förlåt om jag blev lite osammanhängande! <3
xxxx Elina
Jag tror att joline kommer att bli lycklig så länge hon vet att hennes föräldrar är lyckliga, för då kan ni ge henne all er kärlek, all er energi. om du och andreas hade fortsatt att bo tillsammans och känt er olyckliga tillsammans tror jag hade varit ett sämre alternativ, om ni bråkade och hon visste att ni var olyckliga. jag vet ju inget om er relation, det är eran ensak så klart. det är ert val och jag tror att allt kommer att blir bra hur ni än väljer att göra i framtiden också.
jag tror att det är upp till föräldrarna, hur man hanterar situationen (separationen) och lyssnar till barnens behov som är det viktiga, inte själva faktumet att man har två hem. så länge ni älskar henne, och jag tvekar inte en sekund på att du skulle göra allt för din dotter, så tror jag att allt kommer att bli bra. hoppas att du förstår hur jag menar :)
du verkar vara en otroligt bra mamma och en stark förebild! lycka till :)
Du behöver inte oroa dig! Det finns barn vars föräldrar inte bryr sig värst mycket! De är det synd om.
Jag förstår din oro men du behöver inte oroa dig. Din kärlek till Joline kommer alltid att räcka och därför kommer hon aldrig att känna sig försummad, övergiven eller mindre älskad. lösningen är inte att du ska leva ensam, du är självklart värd att träffa någon en vacker dag och det kan ju ju tvärtemot av det scenarior du målar upp nu bli helt fantastiskt, både för dig och för joline. jag tycker du är oerhrt starl som bröt upp från andreas och eran döda relaition. tvilar inte en sekund på att du inte kämpade. du förtjänar mer!
Jag förstår din oro men du behöver inte oroa dig. Din kärlek till Joline kommer alltid att räcka och därför kommer hon aldrig att känna sig försummad, övergiven eller mindre älskad. lösningen är inte att du ska leva ensam, du är självklart värd att träffa någon en vacker dag och det kan ju ju tvärtemot av det scenarior du målar upp nu bli helt fantastiskt, både för dig och för joline. jag tycker du är oerhrt starl som bröt upp från andreas och eran döda relaition. tvilar inte en sekund på att du inte kämpade. du förtjänar mer!
Jag tror att när du har den bra inställningen som du har är det de du får gå efter. Att ha en inställning är att han gjort halva jobbet sen är det bara att försöka att uppfylla det man vill. Att Jolin utan någon tvekan kommer att känna att hon är hemma hos dig tror jag inte blir några större problem!
Kram!
Jasmin, jag är ett sådant barn, med facit i hand så tror jag att du inte har något att vara rädd för, Joline kommer att vara en i familjen iallafall, du är hennes mamma och man älskar sig mamma oavsett vad. Träffar du eller Andreas någon ny partner får ju han/hon Joline på köpet, och passar det inte den nya nej kan det ju vara? Jag tror absolut inte att Joline kommer att känna sig mindre älskad om du skaffar en ny kärnfamilj, tvärtom tror jag att om du är lycklig blir hon det också hon känner av det, hon kommer absolut inte känna sig ersatt på någotsätt tror jag. Det var bara en tanke som kom när jag läste inlägget, Och julen behöver inte avbrytas mitt i allt mysigt, vi har alltid haft på det viset att på julafton är man hos en förälder låt säga mamma och sen är man hos pappa på juldagen.. Tro mig det funkar perfekt och det är hur mysigt som helst!!
Jag fårtår var du menar med allt det, Jag är uppvuxen i en kluven familj min mamma gick ifrån min pappa. Jag träffade bara träffade min pappa varannan helg, Han träffade en ung ny tjej och jag och min bror blev utanför med deras "nya" familj, Men allt det var för att Pappa (och hans nya) inte tillåt oss till att komma "nära" så om ni båda två inte tillåter att det kommer hända så kommer det inte göra det, hon kommer få en suverän uppväxt iaf med massor med kärlek. Du ger henne så mycket kärlek och det gör säkert Andreas med så ni kommer klara det super även om ni träffar nya. Ni kan även börja fira lillejulafton dan före julafton så ni har vartannat år hos dig på julafton och den andra julen lillejulafton och då ha som en riktig julafton bara att de är den 23. så gjrode vi och har alltid gjort, tänk att få fira julafton två gånger på en jul. Du är en så duktig mamma, massa karmar.
Jag började läsa din blogg igår, men var bara tvungen att gå in idag och se om du hade skirvit något nytt, blev så rörd av allt jag läste igår så kunde helt enkelt inte sluta tänka på er. Jag har själv en 3 månaders bebis, där jag och pappan bor tillsammans. Men det är så lätt att det slinker ut en massa onödia kommentarer och liknande, det är en krävande situation att leva med ett litet barn, hur mycket man än älskar varandra. Så försök att ha inte ha så mycket ångest över allt, jag har lärt mig att man inte ska tänka så mycket på hur över allt ska bli, utan istället ta en dag i taget och njuta av nuet. Man kan aldrig förutspå hur livet kommer bli i slutändan. Jag tror att Joline kommer bli en alldeles underbar liten flicka som inte alls kommer känna sig utanför, inte så länge hon känner trygghet och känner att hon är älskad, och du älskar ju henne så otroligt mycket. Men försök att leva i nuet så att du inte överför din oro till Joline. Barn som far illa av att ha separerade föräldrar är de barn som inte har någon trygghet. Har man separerat är det viktigt att man fortsätter hålla kontakt med den andra föräldern och att man fortfarande är sams och kan prata utan att bråka med varandra. Om Joline känner att ni fortfarande är vänner så kommer hon må mycket bättre och inte ta på sig skuld för någonting, annars kan hon lätt känna att det är hon som är problemet till att mamma och pappa inte är tillsammans längre. Och om framtida plastföräldrar/plastmor/farföräldrar så kommer de visa henne lika mycket kärlek ändå. Men det är ju inte de som är det viktiga i hennes liv, det är ju ni, du/Andreas dina föräldrar och hans föräldrar. Hon har ju redan en familj även om inte alla parter lever tillsammans, att hon sen får en till extra familj gör ingen skada. Allting kommer att bli bra och lösa sig i slutändan=) Massor med kramar till dig och Joline från oss
Hej, jag förstår att du blir orolig flr hur Joline kommer känna mm i framtiden. Men om jag ska gå på mina egna erfarenheter så tror jag inte att hon kommer att må dåligt. Inte så länga som du och Andreas är vänner! Mina föräldrar skilde sig när jag var 5år, idag är jag 22. Båda mina föräldrar träffade ny partner ganska snabbt. Och fått nya barn. Jag känner mig fortfarande som en del av min familj. Och visst vet jag om att mina föräldrar inte jämnt är kompisar, men när jag och min bror var små så visade de det aldrig utåt. Det är väl nu när man har blivit äldre som man har märkt det.
Vi bodde till en början bara hos mamma, men när jag blev äldre (7år och började skolan) så bodde jag två veckor på båda ställena. Och då såg mina föräldrar till att jag hade dubbla uppsättningar av allt så jag slapp "bo i en resväska".
När det gäller jul så skulle jag rekomendera att ni har henne varannat år, jag delade varje jul mellan mamma och pappa till en början. Men det funkade inte, det blev stressigt för allt och alla, speciellt oss barn. Så då började vi med att vi firade jul med den ena antingen dagen före eller efter jul. Och det gör vi fortfarande, vilket funkar jättebra :) Blev kanske lite långt nu så får väl se om du orkar läsa allt :) Men du ska veta Jasmine att du är en jättebra mamma som verkligen gör allt för sitt barn!! Kram
min mamma och pappa är skilda och min mamma och gift och har barn med en annan men jag har aldrig kännt mig bortglömd eller åtsidosatt. ja jag tror inte joline kommer göra det heller! :)
Det kommer bli tufft, naturligtvis. Och som alla tonåringar kanske Joline tvivlar på om hon är älskad.. MEN, det är då du träder in som den fantastska människa du är och visar din kärlek. För så länge du och Andreas älskar Joline kommer allt annat lösa sig. Kanske inte som i en amerikansk TV-serie, men vem säger att det är det bästa livet egentligen? Ni kommer fixa det här stenbra, det är jag säker på.
Kan tillägga att mina föräldrar gjorde slut när jag var 2, och jag fyller 21 snart. Har en lillasyster på 4 år och hon är ljuset i mitt liv, trots att hon bor med min pappa & styvmamma. Jag skulle inte vilja ha mina föräldrar tillsammans om jag så fick betalt för det, jag älskar hur våra liv har utvecklat sig :)
Hellre 2 glada föräldrar på varsitt håll, och få njuta av deras kärlek, än att ha båda tillsammans och se dem vara olyckliga.
Jag har läst din blogg under en längre tid och förundras HELA TIDEN över hur otroligt mogen du verkar vara för din ålder, vilken OTROLIG mamma du verkar vara åt din dotter och vilket enormt hjärta du verkar ha. För att inte tala om den styrka som gör att du pluggar samtidigt som du kör hårt och bryr dig om din dotter. DU VERKAR VARA EN SÅN OTROLIGT BRA MAMMA! Jag tror aldrig någonsin att din söta tös kommer att känna sig oälskad av dig, absolut inte så länge du fortsätter att på olika sätt uttrycka din kärlek för henne såpass som du gör idag. Varför se er separation som ett nederlag? Joline är nog mer lycklig med lyckliga föräldrar i varsitt hem, än lycklig med olyckliga föräldrar i ett och samma. KÖR PÅ!
Just för att du redan har dessa tankar så är jag ÖVERTYGAD om att du alltid kommer göra det bästa utifrån vad du anser vara bäst för din dotter. Men kom ihåg att din dotter är lycklig om du är det! Jag anser att om hon växer upp och får fler syskon /halvsyskon så får hon bara bli berikad med mer kärlek!
