UNG MAMMA - Att välja sin väg och sedan gå den!

---

Jag är blivande ung mamma. Är 21år och väntar mitt första barn.

Får jag oxå svara på frågorna?! Eller är det endast de som redan är mammor?!



Kramar

Blivande, gravida mamas får självklart också svara! :-)

Mina svar är mailade till dig. Fråga gärna om det är något du funderar över i det jag skrivit.

Va räknar du som ung mamma, jag va 21 när jag fick lilleman. Om det är ungt så svarar jag gärna på frågorna!

Hej Jasmine. Jag svarar på frågorna du ställde till mig och skriver det i ett mail!

Du får skriva sen hur det gick med projektet! Alltid lika roligt att vara med :)

ja [email protected] :) lättast med betalning är om du sätter över 50kr till mitt konto (?)

Var ditt barn planerat? Hur kom du fram till att du ville behålla honom/henne?



- nej, min dotter var inte planerad och vi fick veta om att hon fanns långt efter abortgränsen så det fanns inte mycket att välja på!



Har du stött på fördomar, påhopp eller att människor ifrågasätter ditt beslut att skaffa barn? Om du har det, utveckla gärna från vilka (utomstående, familjen, barnmorska, BVC) och hur kritiken har fått dig att känna dig.



- nu var jag kanske inte jätte ung, hann precis fylla 22 när min dotter kom men jag har inte upplevt några påhopp eller liknande. bvc har varit OTROLIGT söttande och hjälpt till med allt och lite till.



Vad tycker du är positivt/negativt med att få barn när man är Ung?



- om man är riktigt ung så är det väl negativt om man bor hemma, inte jobbar osv osv. jag tycker att ska man ha barn ska man ta hand om och försörja det barnet själv. ålder spelar ingen roll egentligen men det är väl till fördel om man levt lite, kanske rest eller bott utomlands så man har vuxit lite själv som människa innan man ska hjälpa en ny liten människa att växa.



Vad upplever du är svårast med att vara Ung förälder?



- jag tror inte att det skulle ha varit mycket lättare om 5 år. upplever inget speciellt svårt. synd att inte mina vänner har barn i samma ålder? (även om jag såklart har vänner med barn)



Såhär i efterhand, med facit i hand, känner du då att du borde ha väntat med att skaffa barn?



- nej, min dotter kom i helt perfekt timing!



Slutligen, vad vill du säga till dem som har fördomar mot Unga Föräldrar?



- jag vet inte. jag har själv fördomar mot tex 15-16åringar som skaffar barn bara för att dom vill ha en liten docka som ska älska dem mest av allt. jag tror att är man en bra mamma så skiner det igenom.



föräldrarna på min dotters dagis är ca 20-25 år äldre än mig och min sambo.. men dom är lika trevliga för det. min sambo har blivit jätte bra kompis med en annan pappa på dagis som nästan skulle kunna vara i ålder med hans egen pappa!

Trixie heter jag, födde en son i augusti, fyllde 20 i september. Jag och min snubbe (han är ett år äldre än mig) har varit tillsammans drygt i sex år och vi bor tillsammans i en lägenhet vid Nytorget på södermalm.



- Var ditt barn planerat? Hur kom du fram till att du ville behålla honom/henne?



YES, vårat barn var planerat. Vi började försöka precis när jag fyllt 18, men "lyckades" inte bli med barn förrns jag fyllt 19, så runt 14 månader höll vi på innan det gick! Det var ett jäkligt jobbigt år - man tar ju för givet att man blir med barn på en gång när man är ung! Lyckan var helt obeskrivlig när jag äntligen tog ett positivt test efter typ 200 negativa (nja kanske inte så många, men det kändes lite så..)



- Har du stött på fördomar, påhopp eller att människor ifrågasätter ditt beslut att skaffa barn? Om du har det, utveckla gärna från vilka (utomstående, familjen, barnmorska, BVC) och hur kritiken har fått dig att känna dig.



Det jag upplevde mest var dryga o spydiga kommentarer typ som "åh stackars dig som inte kommer få sova nåt på nätterna" eller "jaha så du ska spy en timme varje morgon nu framöver". Faktum är att jag har ALDRIG mått så bra som när jag var gravid! Och dessutom har vi världens lugnaste son som sover sex timmars-pass varje natt! Det känns rätt bra att kunna "rub it in" i alla dom som ifrågasätter min nattsömn ;)

Sen får man inte glömma att även unga PAPPOR ofta får fördomar mot sig, som att dom är ansvarslösa och frånvarande. Min sons pappa är tvärtom - ansvarstagande, närvarande och stöttande!



- Vad tycker du är positivt/negativt med att få barn när man är Ung?



Jag tror att man vinner på att kroppen är i sin prim-tid när man skaffar barn ung. Jag jobbade halvtid OCH gick sista terminen på gymnasiet i våras, det hade jag nog inte pallat om jag va typ 35. Nu är jag en av de unga mammor som har en bra ekonomi - jag får en bra mammapenning, har egen lägenhet och gymnasieutbildning - men för andra tror jag att det kan vara en negativ aspekt, att man t.ex. inte har "hunnit" jobba så pass mycket att det kan generera en bra fp. Eller att man inte hinner utbilda sig klart.



- Vad upplever du är svårast med att vara Ung förälder?



Helt ärlig kan jag faktiskt inte komma på något konkret. Tror nog mest att det är det att man inte alltid blir tagen på allvar.



- Såhär i efterhand, med facit i hand, känner du då att du borde ha väntat med att skaffa barn?



Aldrig!



- Slutligen, vad vill du säga till dem som har fördomar mot Unga Föräldrar?



Istället för att säga typ "du är ju bara ett barn" så gäller det ju att behandla unga föräldrar som vuxna, istället för tvärtom.. Som barnmorskan som började prata med bebis-röst när hon hörde hur gammal jag var.. Opedagogiskt eller vad?

Jag var 19 när dottern föddes, vet inte om jag räknas som ung mamma? Vet inte vad du vill veta om oss, men bor tillsammans med dotterns pappa (han är 21) i en trea i Kalmar. Vi lever nog ett ganska vanligt svenssonliv:)



Var ditt barn planerat? Hur kom du fram till att du ville behålla honom/henne?



- Nej, dottern var inte planerad men vi tvekade aldrig om att behålla henne. Det fanns inga tvivel, och hon var så välkommen.



Har du stött på fördomar, påhopp eller att människor ifrågasätter ditt beslut att skaffa barn? Om du har det, utveckla gärna från vilka (utomstående, familjen, barnmorska, BVC) och hur kritiken har fått dig att känna dig.



- Jag har inte fått kritik från något håll faktiskt, föräldrarna har varit stöttande och bara tyckt det varit roligt. Och dom som nu har tänkt på att man är ung har bara kommit med positiva kommentarer om att man är piggast när man är ung, att man kommer finnas med länge osv. Så inget negativt här, fast jag var ju heller inte superung. Hade ju gått klart skolan och allt sånt.



Vad tycker du är positivt/negativt med att få barn när man är Ung?



- Egentligen tycker jag bara det är positivt att vara ung förälder. Jag skulle såklart inte råda någon till att planera barn vid 15. Det kräver givetvis väldigt mycket mer jobb och slit att som 15 åring klara ekonomi, skola osv med barn. Så det som är negativt är ju såklart att man oftast inte har ekonomi vid den åldern, att man kanske bor hemma (vilket såklart inte alltid behöver vara negativt men man kanske vill ha något eget när man blir en familj) och att man ej gått ut skolan. Förutom det så anser jag att resten bara är positivt. Man ska såklart känna sig redo psykiskt med, att han har levt sitt spontana liv klart och är redo för mer planering när man ska göra saker.



Vad upplever du är svårast med att vara Ung förälder?



- Jag ser ju inte mig själv som en ung mamma, eller alltså jag är ju medveten om att dom flesta skaffar barn när dom är mellan 25-30 och jag skaffade vid 19. Det är väl det, annars så ser jag på mig själv som vilken mamma som helst. Jag har inte upplevet något som speciellt svårt, omställningarna som blir när man får barn kommer ju även om du är 30.



Såhär i efterhand, med facit i hand, känner du då att du borde ha väntat med att skaffa barn?



- Nej inte alls, jag är så glad att hon kom just när hon kom. Hon har gett oss så mycket glädje och jag skulle aldrig ha velat vänta nu när jag vet hur underbart det är.



Slutligen, vad vill du säga till dem som har fördomar mot Unga Föräldrar?



- Att dom borde döma varje förälder individuellt. Det finns 15-åringar som är med ansvarsfulla än en 30-åring. Så man kan inte döma någon efter åldern. Däremot har jag själv en del fördomar mot 15-åringar som planerar att skaffa barn bara för att dom tror det är coolt. Eller dom som väljer att skaffa barn för att sen dumpa över dom på sina föräldrar. Såna saker tror jag tyvärr är mer typiskt för en 15-åring än en 30-åring. Men jag säger dock inte att 30-åringar är bättre föräldrar, inte alls. Dom gör nog sina misstag på andra sätt bara. Hur som helst, som jag sa man ska inte döma någon efer åldern!



Lycka till med ditt arbete!

Heej, vad kul att du hittade tillbaks till min blogg! får man fråga hur du gjorde de? :)Jag brukar nämnligen läsa din blogg dagligen hehe.



Jo tack, det har varit lite kaos men nu börjar det äntligen ordna upp sig för oss igen. Hur är det med er? :) Jag tänkte svara på frågorna om en stund. så svar kommer :) Ta hand om er. Kram Josefin & Julia

Jag var 18 år när min dotter föddes men fyllde 19 strax efter. Jag & Julia bor i en trea 5-10 minuters gångavstånd in till stan.



Var ditt barn planerat? Hur kom du fram till att du ville behålla honom/henne?



- Nej hon var inte planerad men jag tvekade inte en sekund på att behålla henne. Två veckor innan jag blev gravid hade jag varit på ett läkarbesök och fått bekräftat att jag skulle ha svårt för att jag bli gravid. Läkaren sade även att jag aldrig kanske skulle kunna få barn. Det var hemskt att höra, för vem drömmer inte om att få barn? Anledningen till att jag skulle ha svårare för att bli gravid berodde på att mina ägg inte skulle kunna fastna. Så det var ett självklart beslut att behålla Julia. Tanken på att göra abort och sedan riskera att aldrig kunna bli gravid igen fanns inte.



Har du stött på fördomar, påhopp eller att människor ifrågasätter ditt beslut att skaffa barn? Om du har det, utveckla gärna från vilka (utomstående, familjen, barnmorska, BVC) och hur kritiken har fått dig att känna dig.



- Jag fick nästan ingen kritik alls, de flesta tog det väldigt bra och var stöttande. Min dotters farmor är en av dem som hade svårt för att acceptera mitt beslut. Hon ansåg att jag skulle förstöra både Linus & det kommande barnets liv, alltså Julias. Hon accepterade inte mitt beslut förrens i 8e månaden om jag inte minns fel. Till en början försökte hon övertala mig till abort men när inte det funkade så lade hon ner efter ett tag.



Vad tycker du är positivt/negativt med att få barn när man är Ung?



- Jag tror att man orkar mer och att man kanske lägger ner lite mer 'spontantid' på barnet. Missförstå mig inte nu, självklart lägger de flesta föräldrar ner mycket tid på sina barn. Jag tror även att man får igen mycket när barnet blir äldre och kommer in i tonåren. Vad som kan vara negativt är att ekonomin kanske inte är den bästa, man kanske inte har en gymnasieutbildning ect men det har man all tid i världen till att fixa. Jag tror även att omställningen i ett förhållande kan påverkas mer för ett ungt par då pappan inte alltid är lika mogen. Men naturligtvis så behöver det inte vara så, det handlar nog mycket om hur självsäkra man är också.



Vad upplever du är svårast med att vara Ung förälder?



- Jag har inte upptäckt någonting än, men det finns nog en del äldre som inte tar unga föräldrar på lika stort allvar. Det är helt fel enligt mig, för åldern är bara en siffra.



Såhär i efterhand, med facit i hand, känner du då att du borde ha väntat med att skaffa barn?



- Den här frågan för mig är jättesvår att svara på, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig på bästa sätt. Jag älskar min dotter över allt annat och ångrar inte för en sekund att jag fick henne. Hon har gjort mig till den person jag är idag, jag klarar utmaningar på ett så mycket bättre sätt än tidigare. Hon förgyller mina dagar och visar hela tiden vad meningen med livet är: Att se den man älskar mest av allt, utvecklas och växa upp till en egen individ med en stark personlighet.



Men, i somras hände en ganska tragisk händelse som har tagit väldigt hårt på mig. Och utan Julls hade jag inte orkat ta mig upp i från botten. Jag önskar att jag hade kunnat ge henne bättre förutsättningar, två föräldrar som kanske inte lever ihop men iallafall kan prata med varandra. Men med tanke på besöksförbudet som hennes pappa har mot mig så försvårar det nästan allting och nu när han har börjat bråka om underhåll, vårdnad och umgängesrätten så hamnar J i kläm. Och det ska och får absolur inte hända. Tyvärr kan inte jag ändra på hans sätt att agera sina handlingar men det medför iallafall att hon kommer i kläm. Så jag hade hoppats på att mitt barn hade fått bättre förutsättningar men förhoppningsvis så ändras det med tiden. Jag vill för min dotters skull att hon ska ha två föräldrar som kommer överrens, och att hon alltid ska veta att hans hem också är hennes hem. Vårt hem, det vet hon redan att det alltid kommer vara hennes också, vad som än händer.



- Slutligen, vad vill du säga till dem som har fördomar mot Unga Föräldrar?



Man ska inte döma en förälder utöver deras ålder. Man ska ge alla föräldrar samma chans och sedan döma dom individuellt :)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: