Vissa dagar spelar det ingen roll vad jag gör. Allt är fel. Joline blir uttråkad och klättrar på väggarna efter 10 minuter när vi lekt någonting. Hennes tålamod är 0,2 sekunder och sedan följer några minuter av ilskeutbrott. Hon har oftast sina guldstunder när hon leker med sina dockor. Då kan hon sitta själv i flera timmar och vill inte bli störd. Hon är så otroligt duktig och "vuxen" när hon håller på med dockorna, som om de vore riktiga bebisar. Igår namngav vi favvis dockan, så nu heter han Olle och har på sig de kläder som vi köpte till Joline när hon låg i magen och inte visste om hon skulle vara flicka eller pojke.

Som tur är, ger de mysiga och lugna stunderna så otroligt mycket energi och kärlek tillbaka, att man orkar hur länge som helst. Imorse låg vi i nästan två timmar och bara läste, åt frukt och kollade på barnprogrammen tillsammans. Då påminns man om varför man sliter ihjäl sig och varför man älskar så att hjärtat nästan går sönder... ♥