Joline har skrikit hela natten. Hon har gråtit och ropat mamma timmarna igenom. Hon har skrikit "BAJSAAAA, MAMMAAAA" fler gånger än jag kan räkna till och sagt ajajaj minst 100 gånger.

Jag har svinkoppsbaciller överallt. Jolines fingrar har varit i mina ögon, min mun, min näsa och mina öron. Jag har svinkoppsdregel över hela kroppen. Det är svinkoppsbaciller överallt - i sängen, på alla snuttefiltar, ytterkläder och vantar. Jag har handdesinfektion på våra händer hela tiden och jag tvättar de sviniga kopporna flera gånger om dagen.

I natt var Joline så ledsen och arg på sviniskopporna att hon till och med kastade Olle i väggen. Kattungen fick stryk och mormors nagellack fick sig en omgång. Jag mutade med pepparkaka, piggelin och tweenies men inget hjälpte.

Nu har vi varit på Vårdcentralen där de konstaterade att kopporna var svinkoppor och på apoteket där vi fick Heracillin utskriver. Ikväll ska hon få sin första dos, sedan tre gånger dagligen i en vecka.

.. antagligen kommer Joline hata mig tre gånger om dagen i en vecka framåt. Jippi!

Och så vill jag slutligen tillägga att koliknätterna med bebis var piece of cake i jämförelse med det här. Åtminstonde vågar jag säga så nu, när jag glömt hur illa det förstnämnda var ;)