Nu får ni veta hur illa det är.

---

Ibland skulle man väl önska de, att man kunde leva på kärlek. Stå på dig Jasmine!

jag har upplevt det där precis på pricken.



fast det var 1992, jag var 21 år och det var i en annan stad.

och - soc BEHÖLL mitt bosdtadsbidrag, men gav inte mig något bidrag.



det kändes i hela kroppen att läsa din historia, och jag håller alla tummar för att du ska få det du är berättigad till (och det ÄR du, allt annat är hårresande!!!)



kram från en 38åring som kom igenom och ut på rätt sida :)

fyfan! Lider med dig. Det finns inte mycket att göra och då känner man sig totalt maktlös. Hoppas det blir bättre snart! När du och pojkvännen vart ihop längre så kanske ni kommer flytta ihop?

Usch fy hoppas det löser sig! Har tyvärr inget bättre att komma med än så.

Jag lider verkligen med dig. Jag hoppas ni kommer att kunna titta tillbaka på det här som en vedervärdig men kort period i erat annars underbara liv, mycket mycket snart.



DOCK..håller jag med soc. Du är ett barn, hur vuxen du än känner dig. Skattebetalarna bör inte behöva betala för ditt barn bara för att du skaffade barn, som barn. Det är din mamma som har försörjningsplikt på dig tills att du är myndig eller går ut gymnasiet. Har du inte råd att bo själv som 17åring, så ska du bo med din mamma. Soc är inte skyldig dig någonting, en egen lägenhet till ett skolbarn som har närvarande föräldrar är inte en rättighet. Men bostadsbidrag ska du ha och det är jag rätt säker på att du kommer att få.

egentligen tycker jag inte om unga mammor som får barn för att man ville det och sedan lever på bidrag men fy fan vad starkt och coolt av dig att skriva det här inlägget! du är så satans tuff och jag hoppas innerligen att Joline kommer växa upp och veta vilken bra mamma hon har haft hela sitt liv - en mamma som kämpat för hennes och sin egen skull och som inte gett upp. För det har du inte gjort, fastän du flyttat tillbaka till din mamma. Bo där tills du går ut skolan och leta reda på en lägenhet nästa sommar. Det kommer göra er bra, och ingen kommer tycka du är sämre mamma på grund av det. Absolut inte. Gör det bästa för din dotter och dig själv - du är 18 år gammal, du har egentligen hela ditt liv framför dig och du lär dig av dina misstag.

Jag gillar din blogg skarpt och fortsätt kämpa för det är inspirerane att läsa - även om man är en 21-årig student som aldrig upplevt någonting av det du skriver om. Eller, jag har inte det, men mamma min har det och hon kämpade och kämpade och det gick!! Så det kommer gå bra för dig och Jollis också, bara du inte ger upp och vet att det finns massor av folk som stöttar dig - även om ett par av dem är halv-anonyma bloggläsare runtom Europa (jag bor i Polen t.ex.)

Kram på dig och Joline och tack för att du är så jävla ärlig i dina inlägg!! :)

Håller tummarna för att det blir bättre snart! Kämpar själv med ekonomin och det är tufft! Jag undrar om du vet hur det är med Josefine, hon har inte bloggat på vääldigt länge..saknar hennes inlägg och bilder på lilltjejen.

"nathalie", tror du verkligen att det bara är unga föräldrar som skaffar barn och sen går det inte riktigt ihop med ekonomin? Dumt av dig att bara slänga ur dig såna kommentarer utan grund. Varför skulle du inte tycka illa om alla mammor det går så för?



Jasmine, detta fixar sig säkerligen! Hang in there. Varför måste du på terapi och laga-relationen-samtal? :S

Till dig som attackerar "nathalie"



Ta det lungt! MINDERÅRIGA BARN som själva har barn är familjens försörjningsbörda, inte statens. Tonårsmammor som går i skolan kommer ofta inte att ha lika stor möjlighet som äldre mammor att dra in pengar till sin egen nybildade familj.



ALLA personer som inte känner sig hyfsat säker på att kunna försörja sitt barn, bör fundera på att skjuta upp sitt barnafödande till ljusare tider, där är självklart tonåringar överrepresenterade. Självklart kan det slå fel för vilken familj och mamma som helst och att behöva bidrag i sig är inte något någon borde behöva se ner på, men 15 åringar som medvetet blir gravida mer eller mindre ber om det.



Tonårsmammor vet vilken sits de sätter sig i och att säga sig "veta att de kommer att stanna med barnets pappa föralltid" i den åldern är bara naivt och där är det mammans plikt att uppfostra tonåringen bättre än att iallafall MEDVETET välja att skaffa barn utan inkomst.

fast det är inte lätt att studera och ha barn och vara ensamstående ens som vuxen, svårt att extrajobba t ex. MEN som vuxen har man iaf rätt till studielån. det är dåligt att inte en självförsörjande 18årig förälder kan få det med dagens regler :S

Jag lider med dig din stackare. Fy fan säger jag bara!!!

fyfasen vad jobbit men stå på dig så kommer du att lyckas :) håller tummarna!

Tycker inte att du ska se på dig själv som en "ungjävlamammasomintekanklaramigsjälv" för om det fysiskt ser ut så just nu, ekonomiskt, så är det verkligen inte vad du är. Saken är den att du har strävat efter och gjort allt för att klara dig själv, för att du och Joline ska ha en vardag som fungerar men eftersom du behöver plugga för att kunna utbilda dig och såsmåning om skaffa ett jobb så fungerar inte ekonomin då du inte får någon hjälp, vilket jag tycker är SJUKT DÅLIGT! Du är 18? Har rätt till att få hjälp från socialen. Det är inte vad man vill leva på, man vill ju klara sig själv, men för ett år för guds skull, som du kämpar, kunde de inte visa lite mer mänsklighet än så!? Jag blir förbannad på försäkringskassan och sócialen för att de inte gör det de ska göra, det de finns för. Och jag tycker inte att du ska belasta dig själv med det här negativa beskedet, du har gjort och gör ALLT du kan. Det vet jag och vi andra som följer din blogg.



Du är ingen skitmorsa som super bort varenda krona och lämnar joline hos omgivningen för att roa dig själv och sätta sprätt på pengar du inte har. Du kämpar. Och du kommer vinna mot fördomarna en dag. Im sure of it! /Marielle

Jag hoppas verkligen att du sätter dig ner och läser detta...



Jag känner med dig genom hela ditt inlägg. Jag tror på vartända ord du säger, och jag kan verkligen känna med dig. Jag har en pojkvän som också går på soc och jag vet hur hur pressat det är och hur mycket ovissheten tär på en. Jag har nämligen sett det med egna ögon. Självklart hjälper jag min pojkvän men jag är inte äldre än 18 och jag går ju sista året i gymnasiet. Men jag och min pojkvän kan leva på kärlek och andra saker som inte kostar som att njuta av varandra och vårt umgänge. Du har världens underbaraste dotter som du älskar högt och ¨det räcker för att kunna överleva. Du är stark i dig själv och du är för smart för att gå under. Din blogg har hjälp mig mycket och nu hoppas jag att mina ord kan hjälpa dig.



Du kommer att klara dig. Så här ser det ut för många, med eller utan barn- och ingen är misslyckad! Livet sviker än ibland, eller man själv sviker livet...men vet du vad, det finns inget som säger att du har misslyckats för du kan nämligen komma ur detta som en vinnare!



alltid vill man bevisa andra och sig själv, men det viktiga är att man tar hand om det man har, inte gråter över det man inte har. så gott som det går!



Din dotter älskar dig som du är och hon bryr sig inte om din ekonomi, hon bryr sig om din närhet, din famn och dina skratt! Hon är liten, du är liten...du ska bara veta hur stor du är i mångas ögon - inte minst för mig.

Kämpa på Jasmine, du är stark! Många kramar...

Alltså jag tycker självklart inte att man ska planera barn om man inte kan försörja dem,vilken ålder man än är i. Men din PLAN var inte att det skulle bli såhär, eller hur? Döm inte dig själv så hårt, väldigt många mammor i alla åldrar som blir ensamstående måste en tid ta hjälp av socialen eller på andra håll.



Jag känner flera som är nyseparerade med barn, de är i 30-35årsåldern och har fått gå på socialen en tid för att få ordning på allt. Jag vet en som har fått gå till kyrkan och få mat för att hon inte haft råd att köpa mat till sig och barnen ibland och inte heller har fått socialhjälp. Ingen av de här människorna är lata, misslyckade eller hopplösa. ALLA har fått ordning på sin ekonomi och sitt familjeliv till slut. Det löser sig. Ibland behöver man hjälp, det är därför vi betalar skatt.



Jag tycker inte att du ska se ner på dig själv på något sätt för att du måste be om hjälp, se ner på dem som tar hjälp fastän de inte behöver istället. De som fuskar och ljuger sig till bidrag.

Förresten jag kom på en sak, om du gemensamt med din mamma går och pratar med en handläggare på socialen så bör du få socilabidrag min mamma var med mig på ett sådant möte när jag bodde hemma och studerade när jag var 18 år.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta gällande ditt problem.. hemskt kan jag i alla fall säga att det är.

Man går ner till en sån sjukt låg nivå och får ändå inte den hjälpen man är berättigad till.

Jag har hört att en hel del får försörjningsstöd av SOC men däremot när nya ska ansöka om det verkar det omöjligt.. jag förstår inte.



Hoppas allting löser sig! Det är det jag kan säga.

Ni ska få en trygg grund, både du & din dotter.

Kämpa på! Vi var med om liknande händelse med soc här. Vi bodde då i vårna 1:a och viste att vi inte skulle klara av nån månads reäkning då min sambo hade fått sparken och skulle börja ett nytt jobb inom några månader. Men då hörde vi av oss till soc och fick möte det dom sa till oss va - vi gillar inte eran attityd så ni kan gå! Hallå vilken svara är det? Men kämpa på det gjorde vi och vi fick till slut hjälp, blev en månad för sen fick sambon börja på nya jobbet..



Men kämpa på! Allt kommer att bli bra!

pluggar till socionom o har jobbat två somrar på försörjningsstöd. precis som du säger så är din mamma försörjningsskyldig. bara ett tips, om hon inte har pengar o har er inneboende, kan hon söka försörjningsstöd!

Jag beundrar verkligen dig, du är SÅ himla stark! Ge inte upp!

Man har inte heller rätt att få socialbidrag när man pluggar. Du får börja jobba extra, andra jobbar ihop pengar. Det finns inga om, eller genvägar. Du VILL klara skolan med flaggan i topp, men då får du ta den ekonomiska smällen.

Flytta hem till din mamma de handlar ju om några månader.Så kanske du får pengar över.Inte helt fel att ha de

Jag tycker du är stark även om du bor hemma hos din mamma!

du är stark jasmine! och du kommer lyckas, tillslut, även om det går tungt nu.

Mitt tips är att du ska försöka hitta ett helgjobb.

Jag tycker att du låter lite bekväm när du säger att all din lediga tid måste du spendera med din dotter. Helgjobb är jättevanligt. Man får leva med det. Jag jobbar varanna helg fast jag är fast anställd sen 3 år.

Du kanske inte behöver jobba varje helg men 2 i månaden kanske.

Hur hårt det än kan låta så är det ju faktiskt så att du satt dej själv i båten.

Jag dömmer dej inte som ung mamma, det kan hända alla oavsett ålder. Men har man inga pengar får man se till att jobba.

Dessutom kan du ha det som en merit i framtiden

Till alla som kommenterat att "barn inte ska ha barn" så vill jag bara säg att mamma är ingen ålder det är någonting man är !



Till dig jasmin, Jag har följt din blogg sedan halva graviditeten med joline. och jag tror att dom som har följt den länge vet vad du har gått igenom ! Jag hoppas iallafall att det kommer att gå bra för dig. Och jag tycket att du ska stå på dig !



som jag sa tidigare Mamma är INGEN ålder utan NÅGOT man ÄR !! KRAM PÅ DIG

Kan inte Andreas ha Joline varannan helg och eller vissa kvällar så du kan jobba några timmar? Många 18åringar jobbar ju extra. Det är väl ganska bra att bo hos din mamma tills skolan är klar, alternativet är ju annars att hoppa av för att jobba heltid.. Bor du hemma och jobbar varannan helg eller vissa kvällar så borde du klara dig bra ekonomiskt. Klart det är roligare att bo själv och "klara sig utan hjälp", men det handlar ju om ca 8 mån tills du tar studenten. Det är tråkigt att de inte blev som du tänkt det, men jag tycker ändå att det är bättre att du bor hemma hos din mamma än att gå på bidrag. Hoppas det löser sig bra för dig! Kramar

Är det bara jag som undrar varför inte andreas kan hjälpa dig ekonomiskt? Det är ju fortfarande hans dotter också som det gäller, ställde han upp med säg 4000 (+ ditt studiemedel 1000:- + underhåll från din pappa, brukar väl vara typ 1000:-) i månaden eller så skulle du ju lätt klara dig, om än knapert, du skulle då ha 6000:- att leva på, det räcker ju faktiskt till det mest basala. Faktiskt var ni ju två om det där barnet, och det borde väl ligga i hans intresse att mamman till hans barn fick möjlighet att gå ut gymnasiet så att hennes framtid blev ljus! Jag tycker att det inte är mer än rätt han hjälper dig. (Om han inte går på soc iochförsig, men det hoppas jag verkligen inte!!) Har han ett vanligt heltidsjobb borde han få ut ca 13.000 efter skatt, då har han råd att hjälpa dig. Gör han inte det kan jag bara tycka att han är omogen och ansvarslös och värd endast att ligga i rännstenen! Att svenska pappor inte kan ta mer ansvar!? Ni var faktiskt 2 om barnet som sagts tidigare, och planen var att du skulle gå klart skolan. Planen tycker jag ska följas även om det blev lite hinder på vägen...!!

Skaffa ett heltids jobb och läs in gymnasiet på distans samtidigt.Det är tufft att göra de men det går.Då får du bo kvar i din lägenhet kan försörja er och får dom betyg du behöver.Och du slipper att leva på någon annan.Som du verkar ha gjort.

Jag är övertygad om att du klarardet om du vill

Hej Jasmine! Jag måste först säga att du verkar så otroligt stark. För det andra tycker jag människor, (vissa som skrivit oetiska kommentarer), kan gå och gräva ner sig själva.



FRIDA att påstå att skattebetalarna inte ska behöva betala för Joline för att Jasmine och Andreas fick henne som minderåriga, gör mig tacksam över att inte du är en högt uppsatt politiker. Du säger att tonårsmammor vet vilken sits de sätter sig i och att de säger sig veta att de kommer stanna med barnets pappa för alltid, vilket du också tycker är naivt. Tycker du alla föräldrar i ALLA åldrar är naiva då? Statistiskt sätt kommer föräldrar separera innan barnet har hunnit fylla två, av olika anledningar. Alla dessa föräldrar (förhoppningsvis) valde att skaffa barn med en partner de förväntades spendera sitt liv med, (det gjorde Jasmine också. Deras separation har ingenting med deras ålder att göra).

För övrigt tycker jag inte du ska dra alla minderåriga mammor och pappor över en kant. ALLA minderåriga väljer inte ”MEDVETET” att bli gravida. Det finns ansvariga minderåriga och oansvariga minderåriga, i vilket fall som helst så är de minderåriga (Föräldrar som har minderåriga barn har ansvar för sitt barn). Ett par som planerar sitt första barn, eller av misstag blir gravida med sitt första barn vet inte alltid vad det innebär. Man kan spekulera, ta reda på info om hur det har varit för andra, men alla familjer är individuella.

Hej igen Jasmine!

Nu tänkte jag ägna mig lite tid åt att åtminstone försöka hjälpa dig.



För det första vill jag säga att du som 17-åring kanske inte hade "rätt" till socialbidrag, då du fortfarande inte är myndig. Men du som 18-åring har det. Om du förnekas socialbidrag har jag en känsla på mig att det har med din låga ålder att göra, och unga personer förväntas inte veta sina rättigheter, därför tycker auktoriserade personer om att trampa på dem. I annat fall så fråga om din mamma kan följa med dig som stöd. Jag är 21 år och ber mamma följa med mig som stöd ibland så jag känner att jag blir behandlad på ett helt annat sätt än om jag skulle vara där själv. Som sagt unga personer förväntas inte kunna sina rättigheter.



För det andra skrev du att du lever på 1500 kr. Jag antar att det är studiebidraget plus halva barnbidraget från Joline?! Visste du att du dessutom har rätt till underhållsbidrag från din pappa tom den dagen eller det året du fyller 20, sålänge du går i skolan, du måste bara ansöka om det.

Du kan även få extra tillägg på ditt studiebidrag. Jag vet inte de exakta reglerna, men ring och prata med CSN eller läs på deras hemsida.



Du kanske redan har försökt med detta, eller vet om det... Om inte så hoppas jag att det finns nått hopp om att utöka din och Jolines ekonomi. Lycka till Jasmine! Kram från Lisa

Byråkrati. Det är nog något utav det värsta som finns.

För fan, kämpa på! Det här kommer du ju lugnt klara. Ingen dör av svält eller fryser ihjäl i Sverige. I alla fall inte du. Du har en dotter, du är stark, ung, frisk. Och som svar på din fråga, ja man kan nog leva på kärlek!

håller verkligen tummarna för att det ska fixa sig för dig kramar!

Förstår hur det känns med soc har också haft problem med dem tidigare men du är en otroligt stark tjej som trots allt ändå lyckas med att vara en bra mamma och fin förbild för din dotter :) och att studera det tycker jag att du kan vara väldigt stolt över Go Jasmine!

Lisa



Jag tror du missförstod mig lite, du kanske själv kände dig träffad av något jag skrev? Jag försöker inte såra någon. Men jag tycker helt ärligt att en person som fortfarande går grundskola/gymnasium och bor hemma hos sin mamma har väldigt lite att falla tillbaka på. Även om man har flyttat in hos någon kille i den åldern är oddsen inte bra att man kommer att stanna med den personen resten av livet (dock är det inte sant för alla, jag har haft min man sedan vi var 12 år gamla, men de flesta gifter sig faktiskt inte med sina högstadiepojkvänner). Även om man vill satsa på en kille man är helt nedkärad i då, så kan man väl för fan inte lägga alla sina ägg i den korgen. Om killen lämnar en då?



Oavsett hur gammal tjejen som vill bli mamma är, tycker jag att det är själviskt att PLANERA att bli gravid utan att inte ha någonting att klara sig på själv. En 16åring har för många hinder för att inte kunna vara självisk i det här. Om hon automatiskt är hemlös, inkomstlös och i direkt nöd utan allmossor av sin mamma, staten eller en tonårsförälskelse, bör hon inte PLANERA att bli gravid ännu. Skaffa en stabil EGEN grund.



Dock är jag emot abort i annat än nödfall och om en ung tjej blir gravid utan att planera det, tjänar det ju ingenting till att inte stötta henne. Samma sak här, ingen tjänar ju på att Jasmine och Joline måste bo på gatan och svälta ihjäl, det är självklart inte var jag vill. Men sådana här val bör inte uppmuntras. Oddsen är bättre för en äldre kvinna som har egen inkomst, egen bostad och gymnasial utbildning. Faktiskt...

Och Lisa



...är det alltså mig du syftar på som borde gräva ner mig OCH är oetisk? Jag skulle verkligen vilja förstå hur du tänker då. Har du lust att förklara det för mig?



Anledningen jag är här är för att jag gillar Jasmines blogg, jag har alltid beundrat henne som pushar på och får toppbetyg samtidigt som hon har Joline att ta hand om. Jag beundrar ur hon siktar på en högre utbildning och ger sig fan på att lyckas. Jag tycker Jasmine är en underbart stark och smart människa som många av oss kan lära oss något av, men hon är ändå ett barn som har barn och då får man inte socialbidrag. Då får hennes mamma ta hand om sitt barn. Nej mamma är inte en ålder, det är något man är, det är sant. Men barn är en ålder och innan man har passerat ur den åldern har man lite annorlunda spelregler.



Lycka till Jasmine, jag önskar dig allt det bästa.

lycka till Jasmine, jag tror du kan klara det!

Du har rätt till försörjningsstöd, om inte helt och hållet så åtminstone den bit som avser underhåll från Andreas samt det som din far borde betala (om inte din mor får det).

Säg till om du vill låna pengar, jag vet att du betalar tillbaka ^^

ÅH! jag blir så arg när du skriver detta. Inte på dig utan på dom! Vadå har begränsat med pengar? Hur jävla mycket skatt får dom inte in? Och va fan lägger dom det på? jo knarkarjävlar som får en ny chans om och om igen. Ta kontakt med media. dom kommer ÄLSKA ditt fall och soc kommer få skämmas lite, eller inte lite, jävligt mycket. Du ber dom inte att försörja dig resten av ditt liv, du ber om lite ekonomiskt stöd för att ge ditt och dig själv det ni förtjänar.

Ge inte upp, tjata, tjata, tjata och ta kontakt med media då ger dom garanterat upp!

kram på dig.

Jag måste hålla med den mindre populära skaran här inne... Mamma är förvisso ingen ålder, i den bemärkelsen att Jasmine blev mamma när hon fortfarande var ett barn. Hon verkar vara en jättefin och kärleksfull mamma. Men det ändrar ju inte det faktum att hon inte är vuxen. Eller ska soc ta hänsyn till att "man känner sig vuxen"? Det fungerar inte så. På samma sätt som Jasmine har ansvaret för sitt barn har Jasmines mamma ansvaret för henne. Så enkelt är det.

Jasmine är 18 år dvs myndig. Eftersom hon fortfarande studerar så är hennes föräldrar försörjningspliktiga men han inte hennes mor råd att försörja henne och Joline så kan dom gemensamt gå till socialkontoret så får dom hjälp med den ekoonomiska biten. Jag har själv varit i denna situation, dock utan barn. Jag fick försörjningstöd enligt normen i min kommun. Kämpa på Jasmine!

den här diskutionen är verkligen intressant.



ett par ord till den rara tjej som kommenterade det jag och frida - var det? - skrev:

jag kommenterade faktiskt JÄTTEPOSITIVT så varför klankar du ner på mig för?

jag står för det jag tycker att man - i VARJE ålder - borde tänka igenom att skaffa barn. speciellt när man är ung. det är inte lätt att vara förälder plus att det kostar multum så varje par som funderar på barn borde först och främst tänka igenom sin ekonomiska situation ett par gånger innan man blir gravid.

nu skrev förvisso jasmine att hon och andreas hade någon slags ekonomisk plan och att den funkade så länge dom var tillsammans.. men det är dom ju som bekant inte längre och då har inte jasmine någon ekonomisk grund att stå på alls.

i sådana situationer måste man vara inbiten realist. älskar man varandra kan man vänta ett par år, absolut.

jag själv är tillsammans med någon som jag skulle vilja vara tillsammans med resten av livet och det är klart att jag skulle vilja ha barn med honom redan nu men som den realist jag är vet jag att det aldrig skulle funka för oss att skaffa barn just nu då vi fortfarande studerar (på universitet dock, tack och lov har jag gymnasiet lååångt bakom mig!) och bor hemma. jag har inget fast jobb vilket han har men det är inte så välbetalt att vi skulle kunna bo tillsammans och skaffa barn t.ex. imorgon. såå, för att få det att funka ordentligt - och bevisa för oss själva att vårt förhållande verkligen är så starkt och stabilt som vi har för oss idag - MÅSTE vi vänta ett par år.

Plus - det är otroligt kul att bara få vara ett tag också. njuta av varandra, bara vara "crazy". jag vet att många ungmammor påstår att dom inte alls vill festa och så vidare och det är absolut inte det jag menar. jag behöver inte heller festa.

MEN! jag tycker det är otroligt kul att sova ut under helgerna och ligga kl 11 en söndagsförmiddag och mysa, eller ligga på soffan bredvid varandra och läsa böcker. eller ta en weekendtripp till Paris.

När vi väl skaffar barn kommer det här bli ett minne blott och därför tänker jag ta vara på det så länge jag kan. Barn kan man skaffa nästan när som helst, och det är bättre att göra det när man har en stabil ekonomisk grund att stå på.



Och sen förresten - soc och försäkringskassan finns inte alls till för att ge pengar och bidrag till varenda kotte som kommer och ber om det!! absolut inte!! det är så satans socialistiskt att tänka så!

nu tycker jag förvisso att det är otroligt dumt att ge pengar till knarkare och alkoholister som spenderar sina pengar på knark/alkohol men det är klart som korvspad att man inte kan fååå bara för att man beeeeeer om det. absolut inte.

för att få bidrag måste det finnas en ordentlig orsak till att man får det. är man mindreårig med barn och oförmögen att ta hand om sig själv och sitt barn SKA man bo hemma hos sin förälder/sina föräldrar som är skyldiga enligt lag att ta hand om sina mindreåriga barn. Det är inget fel med det! Tvärt om!

Så, om dessa föräldrar i sin tur inte är förmögna till att betala för sitt barn och barnbarn kan man DÅ söka bidrag - och det är förmodligen DÅ man får det eftersom det finns sakliga orsaker för att ge det här bidraget.

Det finns jättebra orsaker till varför varenda människa inte får bostadsbidrag och egentligen är jag emot praktiken att varje familj - rik som fattig - får barnbidrag. För det borde bara människor som verkligen behöver det få. Tjänar man tillräckligt mycket för att klara sig utan den där tusenlappen per månad borde man inte få det.

Skulle det vara så skulle FK förmodligen ha mycket mer pengar över till folk som verkligen behöver hjälp.



Så. Tänk efter innan ni skriver någonting negativt. Vet ni ens hur skattesystemet i Sverige fungerar? Nähä, inte det? Jag är utbildad statsvetare så jag berättar det mer än gärna för er. I Sverige har vi ett progressivt skattesystem som betyder att ju mer du tjänar, desto mer betalar du i skatt. Så egentligen är det de rika som betalar för de fattigas bidrag och dyl. Tycker du att det låter fel? Well, grow up! För det är så det är.

Alla bankdirektörer, ABBA-Björn och Bennys osv betalar för att du kan söka soc-bidrag.



OCH DET ÄR DÄRFÖR DE FLESTA INTE FÅR DET!!! Tacka Gud för det, för annars hade det här landet gått under för mycket länge sedan.



Jasmine - bo hos mamma din, gå klart skolan, skaffa dig ett helgjobb (det är ingen som tagit skada av att jobba på McDonald's än) och flytta hemifrån då du kommer ha vetskapen att du kommer att klara dig helt själv! Du kommer inte göra Joline illa bara för det. Seriöst.

Hej ! tycker det det är så tråkigt att det ska behöva vara såhär i samhället, att personer på något sätt ser ner på "unga mammor". Det hjälper ju inte att jag skriver detta kanske, men du är inte ensam, hoppas du vet det. Det kommer lösa sig för dig och du ska absolut inte va arg på dig själv!? Du vill ju leva såhär, låt ingen trycka ner dig för det..Men samtidigt vet jag hur jobbigt det är, jag är i nästan samma situation själv. Jag är 18 år, gravid. Och får möta människor och samhället på ett sätt som du också antagligen, väldigt tråkigt att det ska va så.Men det är deras problem att de beter sig på det sättet. Ta hand om dig Kram!

Gud vad trött man blev att läsa den här diskussionen... Till er som säger "mamma är ingen ålder", nej visst, men att kunna försörja ett barn hänger ofta ihop med ålder, dvs man har hunnit skaffa sig en utbildning och ett jobb. Jag skulle aldrig drömma om att planera ett barn innan jag hade en säker inkomst, och än mindre innan jag ens börjat gymnasiet. Däremot är det väl ingen mening med att attackera Jasmine NU, nu har hon satt sig i den sitsen och försöker göra det bästa av det.

jag förstår hur du känner, exakt .. soc vill inte heller hjlpa mig utan hänvisar mig till andra kontor carje gång jag väl får tag på dom .. jag och min son bor nu hos min sons mormor vilket inte alls är hållbart i längden .. vet inte alls vad som kmr hända el vad jag ska göra, min sons farmor hotar mig med att ta ifrpn mig min son pga min situation eftersom jag e bostadslös och "lever" på dom och hon inte anser att kevin inte har de bra pga det och soc vill fortfarande inte hjälpa mig ..

jag har följt dig en kort tid efter du startade bloggen då din mage var pytteliten och innan jag ens sj var gravid, du intervjuade mig en gång också för ett skolarbete .. ajaa .. ville väl bara skriva att jag förstår dig, detta med att be andra om hjälp när man hade sin plan och ville inte bli en av de unga mammorna som inte klarar sig själva .. jag förstår, och jag håller tummarna för att de löser sig för dig, och för mig :) ta hand om er

alltså, det är ju hemskt och så och jag hoppas att det löser sig, men seriöst - du kan ju inte tro att du har rätt till en massa bidrag bara för att du blev på smällen och valde att behålla barnet? det finns liksom en massa andra som också behöver pengar och som kämpar för det och det finns ingenting som säger att du har mer rätt än dom bara för att du är en tonårsmamma. det här borde du ha tänkt på innan du skaffade barn.



Förlåt för att jag låter så hemsk och taskig - det är verkligen inte meningen. men iallafall så vill jag faktiskt berömma dig också, för att du berättade det här, det är väldigt modigt. och dessutom är det bra för alla "ungmamma"-bloggare har blivit sjukt populära och allt fler väljer att behålla sina barn om de blir gravida eller till och med försöker skaffa barn när de knappt ens börjat gymnasiet än. dem tror att allting kommer bli så himla perfekt för att man har studiebidrag och "barnets pappa står vid min sida hela tiden". jag hoppas att det här är ett wake up call till alla dem och att de inser att livet som ung mamma inte är så jäkla perfekt som bloggarna får det att framstå.



tillslut så "crashar" man ju och får flytta hem till sina föräldrar igen och kom igen - hur kul är det för barnen att sedan när man blir äldre berätta att man spenderade sina första år hos mormor/morfar/farmor/farfar för att mamma och pappa inte hade råd?



jag hoppas iallfall att det löser sig för dig tillslut!

En sak är iallafall säker, Du & Joline kommer säkert varandra närmare , hon kommer förhoppningsvis uppskatta andra sakeri framtiden som bortskämda snor ungar inte gör, & bäst av allt DU KOMER VARA SÅ MYCKET STARKARE ! Ni har varandra -

Lycka till.. det spelar ingen roll om du e ung eller gammal mamma. dET finns äldre mammor som skiljer sig o får ekonomisk kris.. vad har de för val då? Bidrag, precis som du o många fler i Sverige! :)

Hejsan. Jag läste din blogg när Joline var nyfödd, men sedan föll den i glömska. Nu har jag hittat tillbaka igen, och har kollat igenom ditt arkiv lite. Jag tycker det är kul att du fortfarande bloggar.



Jag kan känna igen mig i det du skriver i detta inlägg mycket väl. I alla fall i den ekonomiska biten. Jag och min sambo har en ettåring, en son. Vi hade räknat ut innan Connor föddes att allt skulle gå ihop sig med ekonomin, och det gjorde det. Sedan blev det tyvärr så att min sambo inte kunde plugga vidare på sin utbildning, av olika skäl. Det var inte hans fel, utan främst andras fel. Men tyvärr blev det som det blev, och vi blev tvungna att ansöka om socialbidrag. Så jag vet hur jobbigt det är, och för oss var soc helt omöjliga. Det var i den vevan jag startade min blogg, för att skriva av mig lite om det eländet, och samtidigt visa andra hur det kan bli, även om man planerar. Men nu verkar ju du ha fått det bättre, och det har vi med. Jag tycker att det är bra att du bloggar om det! jag kommer fortsätta läsa hädanefter!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: