Förlåt att jag tjatar om snö och slask men det här kalla vädret gör mig verkligen deprimerad. Jag som hade fått sådana vårkänslor och köpt färgglada sjalar och kände mig supertaggad i skinnjacka... vips, snö igen och minusgrader. Har trots det varit ute och promenerat idag, så Joline har fått sin beskärda del av frisk luft. Det är bara att acceptera. Jag är inte någon vintermännisk. : /

Josefine fick migrän igår så hon kom aldrig till mig. Jag käkade morötter och dippade i min ensamhet, samt mejlade några lärare och förklarade varför jag inte varit mitt gamla, vanliga glada och spralliga jag, för jag vill att det ska förstå att jag inte gett upp. Jag har bara haft en svacka och jag har inte varit på topp de senaste veckorna. Det är mänskligt och det måste jag lära mig att förstå. Jag har sådana enorma krav på mig själv men det känns som att jag lärt mig en viktig läxa av den här separationen. Jag är inte någon känslokall isprinsessa som har oändligt med energi. Jag är en människa. En sårbar person. Tänka sig va?

Nu sitter jag i skolan och ska göra en uppgift om jämnställdhet till sam B samt skriva ett kort arbete om en författare till Engelska B. Jag har en hel del att göra, men nu tänker jag välja att se framåt på vad jag har att göra och inte på vad jag  missat. Fick en massa nya ideér och inspiration när jag var i lägenheten idag och känner mig supertaggad på att börja inreda. Har hittat snygga tavlor till hallen och en stor, häftig och annorlunda till vardagsrummet... (Ni får se bilder när det är mindre kaos där). Nu är klockan 12 och det är dags för mig att sätta fart med några uppgifter. Joline är med Andreas.

STOR VARM KRAM,
det kan behövas i vinterkylan!!!