Så många gånger jag stått framför spegeln och kritiserat min kropp. "Fyfan vilka fula ben, de är för långa.. "min mage är för bred" eller "mitt ansikte är oproptionerligt". Så många gånger jag gett  mig själv kritik och mobbat mig själv. Först handlade det om att dölja kroppens förändringar, då gick jag på mellanstadiet och började klä mig i "killkläder", stora mjukisbyxor i size Large och stora T-shirtar, håret bakåtslickat i en hästsvans och stora luvtröjor. Alltid så stort som möjligt för att dölja brösten och höfterna.

Sedan förbyttes det mot ätstörningar då jag slutade äta delvis för att banta bort brösten och höfter/rumpa/lår. Kroppen fick ta så mycket stryk för den dåliga självkänslan inom mig. Under den här perioden fortsatte jag ständigt att kritisera min kropp, gärna framför spegeln och med en röst som ständigt hördes i bakhuvudet "ät inte! du blir tjock", "äter du det där blir du tjock, ser du inte fettet?" Hur mycket jag än visste innerst inne att jag var smal som en sticka, spelade det ingen roll när jag stod framför spegeln; hon jag såg var tjock, ful och oälskad.

När jag började högstadiet var jag normalviktig och började bry mig om mitt utseende. Köpte kläder, började sminka mig och kände mig fin för all uppskattning jag fick. Dock blev även det ett problem eftersom att jag saknade självkänsla. De fina komplimanger jag fick stärkte bara mitt självförtroende men inte min egen självbild. Utan de fina komplimangerna hade jag känt mig lika ful och värdelös.

Innan jag lärde mig att hantera ilska, sorg, besvikelse.. hanterade jag det med självdestruktivitet. Jag kunde straffa mig själv för ett dåligt resultat på ett prov med att sluta äta i två dagar eller se ner mig själv och sedan sluta äta i en vecka, för att bli smal. Jag såg inte att jag redan var så smal som det är normalt att vara.

I dag, när jag har fött barn, ammat och varit stressad och trött småbarnsmamma känner jag mig mer nöjd än vad jag någonsin gjort tidigare! Nu har jag självkänsla och även om självförtroendet kan vackla ibland har jag en trygg plattform inom mig som jag kan luta mig tillbaka på och veta "du är vacker och duger precis som du är.."

Älska er själva, ni är vackra! /Jasmine