Joline krånglade som sjutton inatt, jag förstod inte riktigt vad som var fel, kanske är det separationen som påverkar henne eller också är det kindtänderna som är på väg. Hon är inte helt sig själv utan mer gnällig och mammig och det är ju inte så konstigt då det givetvis är en omställning för henne. I morse promenerade vi i det fruktansvärda vädret till vår lägenhet för jag tänkte skruva ihop soffbordet och tvbänken. När jag öppnat alla förpackningar och tagit fram soffbordet för att sätta ihop det fick jag syn på att det var kantstött och förstört. Åh! Jag blir så j*vla arg och trött när det inte bara kan få gå smidigt någon gång... Nu måste jag åka in och byta och krångla. Planen var att minska kaoset av saker i lägenheten men när vi gick därifrån hade Joline bara rivit ut ännu mer saker.

Andreas var precis här och hämtade henne. Jag saknar henne förstås men samtidigt var det skönt med ett litet andrum just nu, då jag känner mig totalt slut och frustrerad. Jag har inte varit den bästa mamman de senaste dagarna, utan haft dåligt tålamod pågrund av alla saker i mitt liv som måste ordnas. Det är så mycket som krävs av en hela tiden. Nu har jag en stunds avkoppling så jag kan få chansen att hämta nya krafter och samla ny energi, då är jag en bättre mamma imorgon när hon kommer hem igen. Min älskling..

:-)