Jag och min bästa vän Josefine åker till Alicante, Spanien den 14 augusti ♥

I dag är det två veckor kvar tills vi står på flygplatsen med massvis av väskor, kaos och förväntningar. Det kommer att bli underbart roligt att få uppleva 10 dagar i Spanien med Josefine och få vara med på hennes första utlandsresa. Jag har haft turen som fått åka nästa varje år sedan jag föddes och har sett många delar av världen, vilket jag är otroligt tacksam för. Nu ska jag och Josefine sola, bada, shoppa, dansa loss, sjunga karaoke och föreviga oss på miljontals kort i Spanien. Vi längtar så! :-)

Det enda jobbiga är att Joline inte ska åka med oss och jag kommer bokstavligt talat längta ihjäl mig. Jag har varit ifrån henne två dagar som längst (två gånger) annars är jag så van att vara med henne på heltid med undantag för någon enstaka natt eller några timmar. Joline ska vara med sin pappa och vid något tillfälle hos mormor och det finns inga tvivel om att hon kommer ha det jättebra. Jag tvivlar inte på Andreas eller så, det handlar mer om mitt dåliga samvete och alla skuldkänslor. Tänk om det skulle hända Joline något när vi är i Spanien och att jag inte kan vara där med henne? Tänk om hon glömmer mig och inte vill vara i min famn när jag kommer hem? Tänk om, tänk om, tänk om, tänk om.. Jag tycker egentligen inte att man ska vara ifrån en 1,5 år gammalt barn i 10 dagar men jag åker för att samla krafter och vila upp mig innan skolan drar igång på riktigt igen med allt vad det innebär. Jag förnekar inte att det ska bli skönt men samtidigt känner jag ångest inför de sista dagarna då jag förmodligen kommer gråta massor och längta hem. Det positiva med resan,förutom att vi kommer ha svinkul, är att man lär sig uppskatta livet med barn, tidiga mornar, kaos, skrik, gråt, trots och allt underbart som ett barn medför när man kommer hem. :-)

PUSS & KRAM