Igår när jag kom hem och fick träffa Joline igen kände jag hur en våg av kärlek bara strömmade genom min kropp. Hjärtat svämmade över av kärlek och jag fick känslan av att "nu är jag hel igen, cirkeln är sluten". Detta var andra gången jag var ifrån Joline en hel helg och det är faktiskt bra att få sakna lite, för att förstå hur underbart det är att vara mamma och ha henne hos sig. Dessutom var vår Stockholmshelg en ordentlig energipåfyllning. :-)

När vi kom hem till till oss igår sprang Joline in på sitt rum och började att leka med dockvagnen och dockorna. Hon var så himla uppspelt och glad att hon gick runt och skrek "HEEEEEEEEEEEJ DOCKAAAAAAAAAAAAA" i minst en halvtimme. Hur mycket jag än försöker att leka med någonting annat - köket, klossarna eller rita så väljer Joline sina dockor. Jag var precis likadan när jag var liten. En riktig liten "dockmamma" och hela mitt liv har jag varit totalt förälskad i bebisar. När jag var 1,5 år drog jag upp tröjan och ammade min docka på dagis. Joline håller verkligen på med sina dockor med omsorg och är försiktig med dem. Det är utan tvekan Jolines favvoleksaker.