Sedan Joline föddes har jag inte haft så mycket tid att tänka. Innan hon föddes hade jag all tid i världen till att ligga rakt upp och ner och bara fundera över, vem är jag? varför är jag som jag är? Nu rullar vardagen på i raketfart och jag har knappt någon tid över för allt tänkande. Det kan jag sakna lite. Det där med tekoppen och bara få filura lite på livet och stora, viktiga frågor samt mindre, viktiga händelser. I dag har jag dock fått vara verbalt kreativ med fina Josefine och vi har pratat massor och det är så underbart att få prata med henne utan barnen för en gångs skull och få känna sig lite mindre mammig och få vara bara Jasmine en liten stund. (Jag älskar att vara mamma, så ni ska inte missuppfatta mig!)

Tre intressanta frågor som jag tycker alla ska ta sig tid att fundera på (om tid finns, vill säga)..

Vem är jag?
Vem är du? Om du inte ser dig själv som någon "roll" dvs. mamma, syster, sambo, dotter.  Om du bara fokuserar på DIG, vem du är, hur du är, vad du tycker, tänker och känner om saker.

Hur har jag blivit den jag är?
Vem/vilka har format mig till att bli den person som jag är idag? Är det händelser, stora som små, som har fört mig i en eller annat riktning eller förändrat mig som person? Är det saker runtomkring mig i samhället som format mig och påverkat mig och isånafall vissa saker/händelser?

Är jag nöjd med mig själv och hur jag blivit den jag är?
Är jag som jag skulle önska? Vad visar jag för andra människor? Hur uppfattar andra människor mig? Har jag formats av människor jag inte vill ska påverka hur jag lever idag och lever jag efter mönster som jag inte kan bryta? Fundera över om det finns någonting du vill ändra på.