Ni läsare är alltid så gulliga och kommenterar uppmuntrande att jag är duktig och bra mamma. Jag håller med er. Jag är stolt över mig själv, jag tycker att jag är en bra mamma och jag är så glad att jag orkat med allting som rör skolan samtidigt som jag varit mammaledig och missuppfatta mig inte, jag vill att ni fortsätter kommentera.

Jag vill bara klargöra att jag inte är perfekt. Jag orkar inte allt. Jag kan vara trött, ledsen, bryta ihop och gråta, ha dåligt tålamod och bara vilja ge upp. I bland får jag nämligen kommentarer eller mejl som handlar om att jag verkar vara så perfekt att människor börjar må dåligt och känna sig sämre bara för att de inte lagar egen barnmat eller gör vissa saker som "en bra mamma" ska göra. Jag är ingen bättre mamma för att jag har mycket energi och lagar egen barnmat eller pluggar samtidigt som jag är mammaledig. Att vara en bra mamma är att alltid vilja sitt barns bästa och ge massvis med kärlek och omsorg. Jag försöker att vara stark, gå min väg och göra det jag tror på men det är ingenting med mig som är helt perfekt och att göra som jag är inte nödväntdigtvis att göra som "en bra mamma". Alla mammor känner sina barn bästa och tar hand om dem på ett sätt som passar i just den familjen. Man ska inte gå in på min blogg och känna prestationsångest, utan alla ni mammor därute, var stolta över er själva och det enorma jobb ni gör med att uppfostra och ta hand om era barn.

Det är helt okej att bryta ihop och vilja ge upp. Det är mänskligt. Livet är mänskligt. Jag är mänsklig. Det är okej att erkänna en dag att "i dag vill jag inte och orkar inte och åh...", utan att känna sig dålig. Tryck inte ner er själva och försök inte prestera mer än vad ni känner att ni orkar med. Alla människor vill olika saker och orkar med olika mycket under olika perioder, man ska aldrig försöka efterlikna någon annan eller försöka leva enligt någon annans livsplan. Bara ni vet vad som passar er bäst och det är givetvis det ni ska rätta er efter.

PUSS PÅ ER FÖR ATT NI ÄR SÅ OTROLIGT BRA.