There is a hero, If you look inside your heart
kärnfamiljen behöver inte alltid vara den bästa. ett barn kan få en jättebra uppväxt med mamma och pappa på varsitt håll med. man är inte snäll mot barnet om man stannar kvar i ett förhållande som inte fungerar. det gäller att följa sitt hjärta och det tror jag du har gjort! många styrkekramar till dig!
Vill hålla med Felicia. Den kärlek och ömhet du känner och visar inför Joline kommer att finnas med i hennes hjärta och stärka henne oavsett om du och Andreas bor tillsammans eller inte. Det viktiga är att se till Jolines bästa och det är ju precis vad du/ni gjort och gör. Som jag ser det utifrån bloggen åtminstone.
Jag tror att Joline kommer att känna sig trygg och få en jättefin uppväxt, kanske inte den idylliska som du hade föreställt dig, men kanske en annan helt fantastisk resa som är minst lika god?
Det blir förstås andra förutsättningar iom en separaion men det betyder ju inte automatiskt att det är sämre eller dåligt, tvärtom. Det blir vad ni gör det till och med ditt hjärta och din kärlek till din dotter så känns det inte oroande någonstans.
Dina känslor är ju förstås dina känslor och dom kanske måste få vandra igenom dig. Men du är en förnuftig tjej och Joline kommer vara glad att hon har en så enastående, varmhjärtad mamma.
Som rubriken löd; There is a hero, if you look inside your heart.
Många kramar /Marielle
Jag kan bara hålla med Marielle och Felicia! Joline kommer att få en jättebra uppväxt även om inte du och Andreas lever tillsammans.
Mina föräldrar var unga när de fick mig, när jag var två år så separerade de. Idag är jag 22 och tycker att jag har haft en jättebra uppväxt med underbara föräldrar! Och jag är rätt så säker på att Joline kommer tycka det samma om några år, att hon har toppen föräldrar oavsett om de bor tillsammans eller ej.
Du är en toppen mamma Jasmine!
Styrkekramar till dig!
Det finns stunder i livet då man känner att man inte är tillräcklig, det är helt normalt. Men låt känslorna flöda & ta dig tid. För det är ju inte bara en omställning för joline, utan också för dig & andreas. Jag har följt din blogg enda sedan början, och jag tycker du är en jätte bra mamma, med mycket erfarenheter samt ett hjärta av guld. Det är iallafall det intrycket jag har fått av dig. Ta allt stöd du får & du kommer klara detta. Kramar från Victoria
Men hade du varit 30 så kanske erat förhållande hade kunnat hålla men eftersom du är en k*t 16 åring som vill "uppleva" saker så dumpade du ditt barns pappa fort som fan. Vad tror du att ditt barn kommer tycka om dig när hon växer upp, ett barn till mamma som inte klarade av att hålla ihop med pappa inte ens för ditt barns skull.
haha jag tror inte att joline kommer se på jasimne som "mamma som inte klarade av att hålla ihop med pappan ens för barnets skull"
ja fattar inte varför vissa läser mammabloggar om man bara stör sig på dom och irriterar sig på dom.
jag tror att de är ren avundsjuka! du är en så in i tusanimig bra mamma. bajsa på dom som säger något annat:D
Om ni hade stannat tillsammans även fast det inte gick så kan jag lova dig att du/ni skulle skada henne mer än nu.
Jag tackar gudarna varje dag för att mina föräldrar gorde slut. Jag är säker på att Joline kommer få en underbar uppväxt ändå!
Och den där bittra lilla människan som kommenterat här ovanför -försök strunta i honom/henne. H*n snackar bara skit.
till anonym: lilla gumman/gubben eftersom du inte hade mod nog att säga vad du heter så ska jag förklara dig en sak. Det finns FLERA styckna 30 års mammor som e skitmammor, vissa knarkar andra knullar och m.m. Vem har sagt att en 30årig morsa är bättre än en 16-årig?
tror du att hon är dum nog för att behålla ett barn som hon sen kan behandla dåligt?
Seriöst tänk efter lite, den här tjejen kan vara tusen ggr mognare än en 50 årig för allt handlar om hur man tänker.
Och för att du tänker helt idiotisk menas inte att resten gör det.
Det finns många unga mammor som man egentligen berömma eftersom de är ändå så unga kan de bete sig och tänka exakt som en vuxen mamma!
så jag berömmer och säger till alla unga mammor inkl dig jasmine, BRA JOBBAT! NI VISAR OMOGNA VUXNA HUR MAN SKA BETE SIG!
så anomym om du har ngt annan skitsnack för dig behåll de för jag tror att ingen här vill höra
Ibland är inte den idyliska kärnfamiljen det bästa. Är i samma typ sits som dig. Bor sj med min dotter på 6 månader. Hon träffar sin pappa "när han kan", nu väldigt sällan då han skriver uppsats. Han ville inte ha barnet men jag valde att behålla henne ändå. Han gjorde slut när jag var i 3.e månaden. Jag kommer nog aldrig får honom tillbaka men varje gång jag ser min dotter så ser jag min föra pojkvän i henne. Ångrar inte min lilla flicka.
Lycka till med din sötnos!
/22-åring mamma
En kärnfamilj innebär inte en idyllisk och fin barndom. En idyllisk och fin barndom får barn av kärleksfulla, ansvarstagande och omtänksamma föräldrar. Det är du. Du hade aldrig kunnat ge henne allt du har att ge om du inte mår bra. Jag förstår att du har skuldkänslor men jag önskar att du slipper dem snabbt för du är inte värd dem. Känn ingen skuld. Känn lycka.
Om mamma eller pappa i en ''kärn'' familj inte mår bra så är det absolut inte det bästa att växa upp i en ''kärn'' familj. tycker du ska vara stolt över dig själv att du var egoistisk för en gångs skull och gjorde vad DU kände var bäst för DIG men även i slutänden kommer vara det bästa för Joline.
Kram T
Håller med alla andra som har skrivit att kärnfamiljen inte alltid är det rätta. Ett barn tar mycket mer skada av att se sina föräldrar olyckliga tror jag. Den där idiotiska kommentaren en bit ovan hoppas jag att du inte bryr dig om. Det finns inga tvivel om hur mycket din dotter betyder för dig och jag är övertygad om att du gör det som är bäst för henne. Du verkar vara en super bra mamma. Sen inte sagt att det inte är ett otroligt tufft jobb, men poängen är att jag i alla fall tycker att du verkar fixa det galant!
Kram, Sofia
Denna anonym är ju antagligen en sådan person som skulle kunna vara en dålig förälder i en lägre ålder eftersom denne nu tror att du hade varit bättre(?) om du varit 30. Man känner ju andra genom sig själv och denna person verkar ju mycket mera omogen än vad han/hon tycker att du är. Vågar inte ens säga sitt namn :O
Det är klart att man har dom där känslorna, dom är nog alltid där i en situation som denna. Men det betyder inte att dom är rätt! Du ska vara stolt över dig själv, att du kunde säga till dig själv att det inte funkade, det är det som är styrka, att kunna erkänna för sig själv och andra att det inte funkar. Den kärlek du ger till Joline är allt som behövs och det är ingen tvekan om att din dotter är det viktigaste för dig och det är det som är det viktiga. :) Kram :)
