Igår hade jag och Joline en skön dag med långpromenad, där jag fick spy ut lite ilska över min livssituation till Josefine, som så snällt lyssnade, tack! Vi brukar turas om att spy galla varannan gång ungefär och när den ena börjar ”jag hatar det här... blir så jävla arg...” så säger den andra ”Ja, jag förstår.. mm, det är okej att känna så”. Det är så skönt med Josefine eftersom att vi turas om så mycket med att trösta, pigga upp och finnas till hands. Under en period behöver den ena av oss den andra mer, och senare är det tvärtom. All tid med dig är guld vännen.

Vi började även smida planer inför ett kommande projekt med unga tjejer som vi vill genomföra. Ni får veta mer när vi kommit längre i våra planer. Vi känner båda att vi har så mycket att dela med oss av och jag vill vara den person för någon annan tjej, som jag själv saknade när jag var 13 år.

Sedan käkade vi onyttig lunch på stan. Pizza! Och sedan lite attackpluggning inför engelskaprovet som vi hade på eftermiddagen. Det gick sådär, kändes inte allt för bra och defenitift inte så bra som jag hoppats på. Men jag tänker alla alla fingrar och tår för att det åtminstonde blir vg.