Jag är en kåt sextonåring (sjutton egentligen)
Ja, kanske, men jag är inte 30 år. Hur många är det inte som separerar idag? Äldre som yngre. Det är få barn som växer upp i kärnfamiljen. Det är svårt att hålla ihop genom småbarnstiden, kriser, noll tid och när man har noll energi kvar, då ska man få ett helt hushåll att gå runt och fixa miljontals saker. Cred till dem som fixar det, men jag kunde inte. Jag tycker att det är oerhört synd, men jag såg inte något annat alternativ. Vi skiljdes som vänner och som två stolta föräldrar till underbara Joline.
Hon är en länk mellan oss och vi är glada över att just vi fick henne tillsammans, annars hade det inte varit just Joline och vi hade inte haft henne här med oss varje dag. Vi älskar henne så oerhört, precis som andra föräldrar älskar sina barn oerhört. Och vi gör vårt bästa för henne, varje dag, precis som de flesta andra föräldrar gör allt för sina barn varje dag. Vi är några år yngre än medelåldern för att skaffa sitt första barn i Sverige. Vi gjorde inte allt i "rätt ordning" och vi skaffade inte barn vid "rätt ålder". Vi bröt normen, men vi kunde inte ha gjort ett bättre val. Joline är mitt mirakel och jag har inte ångrat en enda dag att jag får äran att vara hennes mamma. Jag älskade Andreas så otroligt mycket när jag blev gravid och när Joline föddes. Jag älskar Andreas idag för att han är en underbar pappa till vår dotter och för att han har så många bra sidor och för alla fina minnen han har gett mig under våra år tillsammans. Vi har delat så mycket fint, men vi lyckades inte få ihop det. Vi gav inte 100 % samtidigt och vi turades inte om med att vara den starka. Jag orkade inte till slut, för jag såg allting i en svart, nedåtgående spiral och jag ville rädda mig själv från att hamna på botten igen. Och rädda Andreas, för på slutet gjorde vi bara varandra illa. Jag tänker aldrig hålla ihop en relation för ett barns skull. Däremot kämpade jag till det sista jag hade, för vårt barns skull. Jag gjorde allt jag kunde. Jag gjorde allt som stod i min makt för att rädda förhållandet mellan mig och Andreas. Jag vill att Joline ska se sin mamma och pappa pussa och krama på varandra och vara rädda om varandra, inte bråka, skrika och säga elaka saker. Jag vill att Joline ska få vara med en lycklig mamma och en lycklig pappa och på slutet var vi inte lyckliga tillsammans. Som jag ser det, är vi bättre föräldrar nu. Jag tror att Joline kommer vara stolt över mig när hon blir äldre, för jag har kämpat och jag kämpar varje dag för hennes skull. Jag är inte perfekt och jag är ingen norm men jag är Jolines mamma och jag älskar henne. Jag finns här för henne.
.. Och jag är inte speciellt kåt!
För att hålla ihop för barnet skull skulle vara bra eller? Det Joline mår bäst av är nog att ha två glada föreldrar som mår bra, även om det är på varsit håll!
det är väl inget fel på att vara kåt! ;) och lyckade föhållanden sitter inte i åldern!
haha. vad är det för fel på par som bryter upp? man behöver inte vara tillsammans HELA livet bara för att man har barn ihop. Tillslut tröttnar man på varandra, det är bara så. Och det har ingenting med kåthet att göra.
Det var riktigt fint skrivet av dig :)
du är så himla mogen för din ålder! jag kan inte sluta tänka för mig själv hur bra du är varje gång jag läser dina såna här personliga inlägg! du är en sån stark person, du är verkligen en enorm förebild för mig ska du veta! och joline är så himla söt, precis som sin mor! :-)
".. Och jag är inte speciellt kåt! " Hahaha, det var kul skrivet :)
...förövrigt är det väl inget fel med att vara det heller
Så himla bra skrivet av dig! :)
Det finns många föräldrar som får barn i 30års åldern som inte är mogna som du är. Varför hänger alla upp sig på den biologiskaåldern? När det är den mentala mognaden som spelar någon roll. Det är tyvärr många som tror att jorden är platt. Att en som är 16 alltid är omognare än en som är 30, bara för att majoriteten är det. Men jag hoppas att de flesta förstår att människan är mer komplex än så. Jag tycker du har ett väldigt bra sätt att bemöta sådan här kritik. Det är alltid ett nederlag med en separation när det är barn inblandade. Man får gämföra pest eller kolera, och ett liv med en dålig relation är mer skadlig för barnet än några månaders jobbig separation. Speciellt när barnet är så litet som ert. Men alla måste fundera vad som är bäst för deras familj.
Håller med Felicia. Själv var jag 24 när jag fick barn och jag tänkte då varför har jag inte skaffat barn tidigare?
Naturligtvis spelar inte åldern någon större roll, men det är ändå ganska naivt att säga att den inte spelar någon roll alls. Jag är nybliven mamma och det är, precis som du skriver, svårt att få ihop vardagen med allt som ska hinnas med. Är man jätteung när man skaffar barn har man ju ingen erfarenhet av att leva ihop. Att bo hemma är stor skillnad på att bo tillsammans och sköta ett hushåll. och så ett barn mitt i allt det där. jag tycker man ska tänka efter när man skaffar barn. OAVSETT ålder. Jag tror att det är bra att i förväg problematisera. Hur fungerar vår familj? Är vi redo att bli föräldrar? Att dela lika på hushållet? Få en fungerande ekonomi?
Jag tycker ni har gjort ett kanonjobb Eran dotter vekar fantastisk och ditt skrivande fängslar. Lycka till!
Ser verkligen upp till dig :)
Stå på dig! Du vet själv att du är den perfekta Mamman för Joline. Jar är och har alltid varit grymt imponerad över allt du klarat av och orkat med :)
Kramar, Sofia
Hehe, starkt av dig att svara på frågan. Är så många sådana typer som försöker allt för att provocera fram någon reaktion.. Ha det superb!
Här kommer en 40-årig mestadels levt ensam med sin nu 17-åriga dotter och blir imponerad av ditt inlägg! :-) Jag var visserligen inte 17 utan hela 23 när dottern föddes, jag borde rent "logiskt" ha haft mer erfarenhet/er? än dig eftersom att jag inte direkt kommer från en problemfri uppväxt men jag anar en riktig mognad hos dig som är häftig att finna hos en så ung morsa!
Säger bara ja och amen till allt du skriver, man ska INTE stanna ihop bara för att man "ska", en unge förtjänar åtminstone en lycklig förälder och inte ens det kan man erbjuda i en icke fungerande relation. Tror att det kommer att gå bra för er två som föräldrar även om många problem fortfarande väntar, att man separerar som vänner innebär inte att man går fri från trubbel längre fram i relationen, tyvärr, men är man bara säker på sin sak, vet varför man valt att avsluta och gå vidare så får man stödja sig på det även om saker o ting kan svaja längre fram..
Jag o dotterns farsa har inte alltid gått ihop efter separationen, snarare tvärtom, men det är bara att ta sitt ansvar, det är ALDRIG barnets fel att det inte fungerar och vad man som förälder då måste göra är att ta ansvar för sin del, och ja, stå över en hel del tjafs som dessvärre kan, och brukar :-( komma fram eftersom att det är många år man kommer att ha relationen till den man/kvinna man valt att lämna...
Svammel o babbel o prat, litentanta i ett nötskal antar jag, men jag tror på dig, bara så att du vet :-)
Kram!
jag är SÅÅ STOLT över dig Jasmine!!!Du och Andreas har verkligen lyckats separera med Joline i fokus, ni båda gör allt för att Joline ska ha det så bra som möjligt. Jag är så stolt över att du har blivit en så stark och verbal person, du skriver fantastiskt & du kämpar med ditt pluggande. Du är en helt otrolig mamma till Joline!!! Jag kan förstå att man tycker 17 år är ungt, men om träffar dig så känns det som den naturligaste sak i världen att just du skulle skaffa barn tidigt & från allra första stunden som lilla Joline kom till världen har hon fått all kärlek av sina unga föräldrar & oss andra!& jag håller med..... du är go, glad har massor av energi, tusen bollar i luften, massor av omtanke & kärlek att ge..... men du är inte speciellt kåt!!!!!
men som jag har sagt, om du träffar någon som du verkligen blir kanon kär i, så kan det dyka upp:)
du är bäst!!! Jag älskar dig & Jollis!!!!!
massor med kramar från mamma
inlägget ovanför är jag som skrivit inte jasmine// Jolines mormor
har du haft sex med någon efter ditt förhållande med andreas?
det finns faktiskt statistik på att de flesta tonårsföräldrar separerar, något på 70 % har jag för mig. har insett själv ju äldre jag blir att hur underbart det än är med barn så ÄR man inte mogen att bli mamma för ung. hur moget man än beter sig! och med det menar jag inte att man ska åmgra sitt barn eller inte behålla det om man blir gravid. det är bara en iakttagelse från min sida. sen är det ju väldigt mysigt med barn men vuxen är man inte som tonåring. trodde jag var vuxen när jag blev med barn men inser att jag verkligen inte var det trots att jag altid känt mig mer som 50 än tonåring.
wiee ee kååt :P är sj 16.. så jag kanknulla veem som helst mohaha grr :D.. btw adda min msn [email protected]
