Om förhållandet efter bebis:
Men det är svårt att hitta balansen mamma/pappa och som partners/sambos. När Joline föddes ammade jag henne hela tiden, flera gånger i timmen. Hon sov aldrig. Hon hade kolik. Hon skrek om hon inte fick vara i min famn. Hon skrek om vi inte gick fram och tillbaka med henne. Hon var missnöjd för magen krånglade. De första två månaderna kramades vi knappt någon gång vad jag kan minnas. Jag sov sittandes & ammandes i soffan hela nätterna. Mjölk överallt. Bajs överallt, bebis för hela slanten. De få gånger jag låg i sängen låg Joline på min mage. Försökte jag lägga ner henne för att ligga nära Andreas, vaknade hon och blev ledsen. Så såg vår verklighet ut i början och jag skriver detta för att ni ska vet att det går över. Sömnen kommer, skratten och leenden från bebis kommer. Allting har sin tid och man måste låta det ta sin tid. Härda ut och se till att fokusera på den underbara lilla människan som har berikat livet. Fokusera på vad ni har och inte på vad ni inte hinner med i förhållandet.
När jag var mitt uppe i denna amningshets tänkte jag inte på Andreas och att ge honom en kram. Det skulle jag hinna sen. Vi hade det så mysigt när vi tittade på henne, de få gånger hon låg fridfullt och var nöjd. Vi hade och har fortfarande världens finaste tjej. Att få dricka te tillsammans en kväll var något speciellt och om jag ska vara ärlig hade jag inte en tanke på att uppoffra mig själv till honom och ge honom massa energi just då, jag ville bara ligga helt för mig själv i soffan eller sängen när Joline väl sov. Möjligvis i Andreas famn. Jag älskade tiden när Joline var bebis. Den var helt otrolig och fantastisk. Jag gick mer än gärna 11 timmar fram och tillbaka i vardagsrummet på natten, eller ammade henne 5 gånger i timmen, bytte blöja konstant osv. Jag var ju nybliven mamma åt min bebis, och då spelade ingenting annat någon roll. Och vad säger detta om vårt förhållande då? Jo, man fixar det! Man är så pass oegoistisk att det funkar på det här sättet under en period. Allt detta tjat om egentid, mammatid, pappatid, lyxtid och alla dessa fria tider går folk på nerverna, tror jag. De börjar hetsa om denna tid så fort bebisen kommit för att det står att det är så viktigt i MAMA och alla andra MAMAtidningar.
Mitt tips till er som är gravida och nyblivna föräldrar. Vill ni stanna hemma och inte gå ut, stanna hemma! Är det vad som känns rätt, lita då på den känslan. Lämna inte bort för att få egentid "bara för att" utan gör det för att du vill eller behöver. Stressa inte och försök skynda på. Njut. Njut. Njuuuuuuuuuuuuuuuuuuut. För bebisen är bara pytteliten under en pytteliten tidsperiod. Kom i håg det, alla fina mamas och papas.
Jag vill knappt lämna bort Freija ännu och hon är 7 månader. Familj och släkt börjar bli lite smått putta över att inte få vara barnvakt men de skiter jag fullständigt i. Jag bestämmer själv när min flicka ska lämnas bort. De får vara hur sura de vill.
Sååå kloka ord!!! Jag har resonerat likadant med min sambo (Em´s pappa).
Hon är ju faktiskt inte liten så länge och vad är det att "offra"??? Jag har skaffat barn för att jag VILL det inte för att hon är ett slags "hinder" för mitt vuxenliv. Jag gör det som känns bäst för oss och tanken är att vi ska leva tillsammans förhoppningsvis många år fram över och då är Emilia så stor att hon inte ens VILL ligga i mammas famn och pussas och gosa ;-)
Du är en sån fin och omtänksam mamma, gillar att läsa din blogg!
Kraaam.
vi har, eller jag har kanske jag ska säga..oroat mig för just detta..med bara en månad kvar till födslen så kommer tankarna! Men måste säga att du skriver mycket klokt! =)
jätte bra skrivit!
jävla falska människa. du skrev en sak på fm. sen så skriver du nåt helt annat. det är ju för faan inte du som skrivit ihop detta. Har gillat din blogg tills nu. trodde allt material du skrivit var skrivet av just DIG Jasmine
Du ska alltid låta så jävla vuxen o klok,men nej din omogna sida lyser igenom, tyvärr
Jättebra skrivit. Du har en jättebra blogg som alltid är lika kul att kika in på.
HUr har ni de med erat sexliv nu? har du samma lust och gör ni de fortfarande "lika ofta"?
Jasmine jag vet att det är som du skriver o att du menar det! Du är ovanligt klok för din ålder och en jättebra mamma till Joline .Tyvärr finns det alltid såna som Amanda som inte unnar andra lycka . Avundsjuka och missunnsamhet är verkligen tecken på omognad.
jag håller på amanda !! trode de du skrev kom från dig, men istället har du kopierat tex från någon annan.
Jag fattar inte, vad är de som Jasmine har gjort som är så falskt? Jag tycker de hon skrivit är jätte bra.
Ni är bägge två "anonyma" våga stå för vilka ni är istället för att sitta där och gömma er bakom varsin skärm.
Håller med Caroline, det du skrever är jättebra!
Har följt din blogg sen start o det är otroligt roligt att följa ditt liv! Du har förresten världens sötaste dotter! Lycka till <3
jag undrar hur de som påstår att texten är någon annans om de har bevis på det ? Annars är det ju ännu onödigare att på påpeka det om man inte ens har bevis ! Jag tror på att det är dina EGNA ord :)
Jag läser Mama och är mamma men det där med egentid är viktigt enligt mig och det är mina egna ord! Tyckte det var jättejobbigt att få tid men min kille som förälder. Hade inte räknat med det. Men när vi lämnade bort henne första gången kändes det bara så rätt. Jamilia stortrivdes med att tillbringa lite tid med mormor och morfar eller farmor och farfar och då kände jag att jag gott kunde koppla av med min kille. När vår dotter är med är jag bara mamma- när jag är själv med min kille blir jag My igen och kan koppla av på ett helt annat sätt. Jag spänner mig inte lika mycket. Jag är inte lika stel och känner att jag ska fokusera på någon annan.
jag respelterar din åsikt men för MIG är det jätteviktigt med ensamtid med min kille och att få egentid för mig själv. Annars hade jag blivit galen faktiskt för jag tycker det är viktigt att få vara ensam och tänka och hinna med saker jag tycker är kul att göra. Man är inte enbart mamma. Dessutom tycker Jamilia det är jättekul att vara iväg över natten hos sina släktingar. Hon tröttnar lätt på att bara vara med mig eller Daniel (fast nu går hon på dagis också).....
De e väldigt bra skrivet:) du verkar vara så mogen och duktig!
