Skulle du älska Joline lika mycket om hon hade fötts utvecklingsstörd?

Den här frågan kan vridas och vändas på ur många perspektiv. Grunden är trots allt att man självklart ÄLSKAR sitt barn, oavsett utvecklingsstörning. Kärleken till barnet som har legat i magen, och som man fött och sedan tar hand om ändras inte för att barnet har en cp- eller utvecklingsstörning eller missbildningar. Däremot skulle jag, som jag tror att de flesta andra föräldrar, bli chockad vid födseln om jag inte vetat något tidigare. (Har aldrig varit med om detta och kan inte veta hur jag skulle reagera, detta är bara vad jag tror..) Beroende på vad barnet har för skada känner man ju medlidande och kan vara ledsen över att barnet inte kommer att kunna leva på samma sätt som som barn utan olika skador. Men jag skulle se till att ta kontakt med andra föräldrar som har barn i samma situation och byta erfarenheter. Skulle läsa på. Fråga. Förändra. Och självklart göra allt för att mitt barn skulle kunna leva ett så bra liv som möjligt. Kärleken skulle alltid bestå, även om utgångspunkten kan vara en annan när barnet föds. Är du nöjd med det svaret?