Pust
Nu sitter jag här igen, bedövad i halva ansiktet. Det känns så knepigt att tala. Har skickat några svenska uppgifter till min egen mejl så att A ska kunna skriva ut dem i skolan. Väntar på att Joline ska komma, hon har varit hos sin farmor & farfar med A. Vi ska knalla hemåt och försöka tvätta två maskiner tvätt. Joline ska få bada lite också, det var ett par dagar sedan nu. Hon var torr förut så jag har låtit huden vila och bara oljat massor. Nu är hon len som en liten baby ska vara igen.
I kväll ska jag plugga slutspurten inför NP i morgon. Jag ska också börja att arbeta mig igenom de 15 sidorna med information om Schitzofreni som jag arbetar med. Och en fråga till er läsare: Har du någon "ur verkliga livet" upplevelse utav sjukdomen? Jag vill nämligen intervjua/ställa några frågor till någon som är/har varit i kontakt med sjukdomen personligen och använda mig utav det i specialarbetet. Självklart kommer jag inte att nämna några namn eller övriga uppgifter. Tacksam för svar.
min pappa lider av den sjukdomen, samt manodepressivitet
Min farfar led av den sjukdomen. Jag var den enda som riktigt förstod att han led utav den. Men jag var väldigt ung och ingen lyssnade på mig så han fick ingen hjälp alls. Eftersom att alla bara viftade bort mina misstankar. Ingen lyssnade på mig, ingen såg det som jag såg. För 3 år sedan dog min farfar. Det tog jag mycket hårt. Han stod mig väldigt nära och jag var den som stod honom närmast.
Alla mina födelsedagar jag kan minnas köpte alltid farfar en stor Prinsesstårta till mig och vi satt och fikade hemma hos honom i hans tomma lägenhet (han hade slängt alla möbler, djävulen satt i möblerna, sängen hade han dock kvar). Tänk va att inte någon förstod vad som stog till när han till och med tömde lägenheten på alla möbler.
Minns också att han hade en spindel i köket en sånn där liten husspindel som kan dyka upp i hemmen han sa att han kunde prata med den... det var märkligt men jag var aldrig rädd när han pratade om så skumma saker. Han var ju min farfar han var alltid snäll, men jag såg hur han led.
Jag hoppas att han har de bättre där på andra sidan att han slipper sin sjukdom och har många som bryr sig om honom. Jag tänker ofta på honom och hur de hade varit om han hade fått hjälp tidigt i sjukdomen.
Jag gjorde ett projektarbete som jag relaterade till farfar och hans sjukdom när jag pluggade psykologi.
Nu lider ju inte jag av den sjukdomen personligen men jag skrev ett inlägg om Schizofreni gör ett tag sen på min blogg, det kanske kan vara intressant för dig att läsa. :)
Min bästa kompis lider av schizofreni,
skrev ett arbete om det/honom i psykologi A förra terminen.
Det är en fascinerande sjukdom!
Hejsan Jasmine, du känner inte mej men jag var kompis med din mamma när hon var i din ålder och jag träffade faktiskt dej när du var i Jolines ålder. Jag har bott i Australien sedan 1990 och tappade tyvärr kontakt med din mamma som åren gick. Jag hittade din blogg via google efter att jag såg ditt foto i lucia artikeln.
Jätte kul att se kort på dig nu som vuxen (du är ruggigt lik din mamma vid samma ålder) men oxå att läsa dina ord och tankar. Jag fick mitt första barn när jag var 32 och har nu en flicka (Anna 4 år) och en pojke (Harvey 2.5 år). Jag tror att ens värld alltid ändras till det bättre när man blir mamma, oberoende av ålder. Fortsätt med ditt skrivande, du har riktig talang! Jag tittar in igen nån dag.
Kram till Maivor och Linda från mej.
Erika
Tycker det är så härligt att läsa om dig och din kompis Josefine! Ni är alltid med era döttrar och ni är så otroligt mogna och bra på att ta hand om era barn! inte ofta man ser sånt hos unga mammor faktiskt... :D
Kramar!!
Jag måste bara säga att jag gillar din blogg!! Har läst den dagligen i nästan 10 månader. Du skriver jättebra och har en
jättesöt dotter!
gud så söt unge :O
Gillar din blogg. Den är så mysig och positiv. Söt flicka har du också!
Jag har inga personliga erfarenheter med den. Men har nyligen läst en bok som heter Karens olika ansikten/karens många ansikten, handlar om Karen och hennes 17 personligheter som var tvugna att komma fram pga av hennes hemska barndom. Riktigt läskig,riktigt bra och intressant. Den är skriven av henne och hennes psykolog som hon gick hos i 18 år elller något sådant. Nu är hon frisk, men man kan liksom läsa om hur det fungerade för henne, en körde bil en lekte med barenen osv. riktig fantastisk bok. Där finns också olika samtal med hennes olika personligheter under hypnos
Riktigt häftig och intressant
