I förra inlägget började jag att svara på era frågor, men var tvungen att avbryta för att Joline blev skrikig. I kväll har hon haft långs skrikperioder pga. hennes stora sugbehov. Hon vägrar dock både napp och Andreas lillfinger. Ger jag henne mat hela tiden blir det för mycket för hennes mage och det resulterar i magknip, så det blir skrik hur vi än gör. Jag ringde och pratade med två mammor från föräldragruppen, Amanda och Veronica. Amanda tipsade om en napp från babyproffsen som hennes dotter tagit direkt (tydligen liknar den en riktig tutte..) Måste också passa på att gratulera dem. Amanda fick dottern Alexandra den 25/12 och Veronica sonen Charlie, minns inte datumet, men det var nu i januari.
I morgon ska jag åka in till Örebro och gå på unga mammor, sedan ska jag träffa Veronica och Charlie och kanske Amanda och Alexandra också. Kul! Det kändes så skönt att prata med dem och höra att de faktiskt har samma problem, att vi inte är ensamma. Jag har ju Josefine såklart men Jimena har ju aldrig varit lika missnöjd som lilla Joline. Vi får se hur det går i Örebro i morgon, förhoppningsvis är Joline glad och på bra humör, det håller jag tummarna för. Vill träffa er, Karro och Noah också. Jag hör av mig till er.

Hej! Var du nån gång under din graviditet inställd på att göra abort?
Ja, det var jag. Fast hela tiden visste jag att det var fel, att det aldrig skulle gå. Det var precis som att jag försökte och låtsades att det någonsin skulle gå, innerst inne visste jag att det var omöjligt, att det inte fanns något val. Det var någon vecka efter graviditetsbeskedet som jag funderade på abort, men inte för att jag inte vill ha barnet. Jag var rädd att jag inte skulle klara av det och utan Andreas stöd. På kvällen när jag lade mig tänkte jag ändå alltid att jag skulle behålla barnet, så tankarna på abort var onödiga. Efter någon vecka, när allting lugnat sig, slutade jag att ens tänka tanken på abort.

Varför valde du att behålla din dotter?
När jag tittar på henne nu, våran älskade Joline, är det svårt att svara på frågan. Hade jag ens något alternativ? Tänkte jag ens en annan tanke? Jag minns bara att allting kändes så rätt, att längtan efter ett barn var så stor, att jag ville ha ett barn mer än någonting annat i världen. Och, nu sitter vi här, tillsammans som tre.

Jag undrar om Josefine har någon blogg? kan du inte länka till den isåfall?

Josefine skaffade ganska nyligen en blogg, jag har den länkad på bloggens vänsta sida. http://josiejoos.blogg.se/ läs den, hon och Jimena är alldeles underbara. 

hur gick förlossningen? var det jobbigare än du trott? Sprack du?

Förlossningen gick jättebra, jag har skrivit en förlossningsberättelse i ett tidigare inlägg. Det var faktiskt lättare än jag föreställt mig och jag är jätteglad över att få ha varit med om någonting så häftigt. Det häftigaste jag någonsin har upplevt, helt klart. Jag sprack lite och fick sy något stygn men vad gör det när jag fick världens finaste Joline. 

Nu har jag skrivit ett ganska långt inlägg, Joline ligger och sover på Andreas mage. Hon kommer att vara attackhungrig när hon vaknar men än så länge sover hon med nappen i munnen. Haha, kan man tänka sig, det går framåt. Om hon lär sig att ta nappen förenklar hon både kvällar och dagar för både oss och sig själv. 

.. skruttan håller på att vakna nu!

Godnatt från oss i tvsoffan här. Andreas, Jasmine och Joline.