Minifomdroppar
I morgon ska vi till bvc och väga+mäta Joline, då ska jag prata med min barnmorska om minifomdropparna och om hon tycker att vi ska fortsätta med dem gör vi det. I kväll har hon haft jätteont i magen och skrikit.. skrikit.. och det är så jobbigt att se henne ha ont.
Pratade med Veronica i telefon, hennes son Charlie har tydligen fått diagnosen kolik efter en månad, innan har han varit hur nöjd som helst. Joline kan ju ha fått kolik nu också, fast det har gått ett tag. Hon har haft riktigt ont tre gånger på 4 dagar men varit gnällig, haft gaser och småont däremellan. Det kan ju vara en liten släng utav kolik.. Jaja, hursomhelst så vill jag hjälpa henne och det hoppas jag kunna göra.
Nya bilder på Joline kommer i morgon. Hon har precis somnat på mage över mina knän, helt utmattad av all smärta och allt ont. Om jag kunde, skulle jag ha ont i stället men det kan jag inte och jag känner mig så maktlös. När hon har skrikit tilltäckligt länge psykar allting ur och jag vet inte vart jag ska ta vägen, orkar inte höra mer.. Då känner jag mig som en dålig förälder men samtidigt vet jag att jag INTE är det. Vilken förälder tycker inte att det är jobbigt när deras barn skriker? Det är just magknipskriket som ät jobbigt att lyssna på, som skär hjärtat mitt itu, som får det att kännas som att hjärnan ska sprängas, kroppen brista. Det värsta är att man vänjer sig så det känns mindre och mindre för varje gång. Första gångerna grät jag, nu är det inte lika illa.
Lilla, finaste Joline. Du anar inte hur lycklig du gjort mig, hur du berikat mitt liv. Jag kommer ALLTID att göra allt för dig, finnas till hands. Underbara dotter!
Usch vad jobbigt. Har inte haft kolikbarn, men yngsta är förstoppad istället, skrek varje natt mellan 3-6 månader!
Som du beskriver, så är man sååå maktlös och skulle gärna ta all smärta själv bara barnen mår bra! Hoppas det ordnar sig för J´s lilla mage!
Hur gick det för A på uppkörningen?=) Fick han körkortet?
usch vad jobbigt. vet hur det känns. men ofta har barn en skrikperiod mellan 0-3 månader. så det är inget oavnligt. men man känner sig ändå maktlös. men dte är bara bra att mn blir lite mer härdad av deras skrik. annars skulle man bli helt galen till slut.
Åh, vad jobbigt för Joline och för er båda. Du har väl redan fått tips om vad du inte ska äta för att hennes mage ska må bra? Kram!
de går nog över snarty :)
Åhh, stackars liten! Hoppas hon mår bättre snart!
det är så vackert hur du skriver om din dotter man blir verkligen rörd! märks verkligen att hon är viktigast i världen (självklart). tycker du är en super bra mamma, och som du skrev i nåt av dina första inlägg så behövde du någonting att leva för eller nåt sånt var det, snacka om att du har hittat rätt väg, all lycka till dej och din lilla familj! kram kram
Vilken söt liten tös du har! Hoppas hon snart är på bättringsvägen!
lite jobbigt att läsa texten när det är så ljust rosa på vitt... kanske lite mörkare rosa? jaja, strunt samma. lycka till med sötbebis!
Låter jobbigt! vet du hur många som läser din blogg?Hoppas det blir bra snart!Kram:)
ja vore roligt att veta hur många som
läser din blogg dagligen :)
Jag har slutat läsa den här bloggen pågrund av den otroligt rosa texten, står inte ut!
usch vad jobbigt för er båda, stackars lilla Joline! förstår att du vill byta plats med henne och ta all hennes smärta, skulle jag oxå vilja. hon är gudomligt söt! :)
Måste tyvärr hålla med en av kommentarerna. Den rosa texten är inte så tilltalande, sticker i ögonen.
