Jag svarar Anonym
jag har kollat upp det där du skrev om att Joline är blyg och inte trivs hos andra så ni har kommit överens om att inte låta andra hålla henne, bara mamma och pappa. För det första vill jag bara skriva det att jag inte trycker ner dig på något sätt och jag vet själv hur jobbigt det är när folk ska "lägga sig i" men vill ändå få ur mig detta ingen ner tryckning !
Jo, jag har kollat upp det och det är faktiskt så att om ni endast låten sötnosen få vara hos er och bara hos andra ibland kommer det att föla med henne livet ut, dom kommer sitta där. Tex så kommer det bli svårare barnet att sova över när den blivit lite äldre - att skiljas från sina föräldrar någon timme kan kännas tufft och obekvämt.
Om barnet får lära sig att sova och busa i andra famnar än dom två hon är van vid, lättar ni på hela hennes uppväxt,jag trycker inte ner bara säger detta för eran och framför allt Jolines skull !
ha det underbart !
Jag förstår om du inte vill trycka ner mig och det gör du ju inte genom att endast skriva dina åsikter. Men du känner inte riktigt till hela historien och jag håller inte med om vad du skriver. Vi vill självklart att Joline ska kunna känna sig trygg hos andra personer och vi låter henne ha kontakt med andra människor, tex. är hon med sin mormor ett par gånger i veckan och sin gammelmormor någon gång i bland. Det handlar inte om att hon gnäller när hon är hos andra/främmande människor, hon gallskriker. Hon blir helt hysterisk och det kan ta timmar att trösta henne, här om kvällen var det en "främling" som tog henne från A och hon snyftade ett par timmar i sömnen efter det. Det är bara jag som kan trösta henne när hon blivit ledsen hos någon annan. Min barnsköterska på BVC sade precis som jag, att det är bra att vi inte låter andra hålla henne på en gång eller rycka henne i från oss, vi bygger upp en grundtrygghet hos Joline genom att göra så. Självklart får andra personer hålla henne, men inte helt främmande människor/personer hon bara träffat någon gång. Jag tycker att man ska respektera även ett litet barn och inte bara rycka honom/henne från sin mammas/pappas famn, då är det våran uppgift att skydda henne. De kan först sätta sig bredvid och prata med Joline så att hon får vänja sig vid dem, är hon sedan på bra humör kan de få hålla. Vi känner ju trots allt Joline bäst och vet när det är lägligt, dvs. när hon är pigg och mätt! I början lät jag henne vara hos många andra personer, men jag vill respektera henne nu när hon visar så tydligt att hon inte vill. Varje gång någon tar henne och hon blir så där hysterisk försvinner en bit trygghet - det är min teori. Ett litet barn har också en integritet och behöver tid på sig att lära känna/känna sig trygg med en person, det går inte på någon sekund. Jag vill inte krama och prata vitt & brett med någon jag aldrig träffat förut, det är precis samma sak med vissa barn. Jag tycker inte alls att jag och Andreas gör Joline en otjäns, tvärtom, vi stärker henne och ger henne en trygghet. Vi respekterar att hon just nu inte vill bli runtkastad bland människor hon inte träffat förut. Vi ger henne utrymme att lära känna nya personer, fast från våra famnar och när hon visar att det känns rätt, tycker vi att det är okej.
Bra skrivet! Förstår dig verkligen. Man vill ju sitt barn det bästa :)
Jag tycker du resonerar klokt och tror att ni löser det där själva kanon! :)
Jag tycker precis som du Joline visar ju klart och tydligt att hon inte vill kastas runt eller ligga i någon annans famn då ska hon ju inte behöva det. Bara för att hon är liten och inte själv kan säga NEJ betyder det ju inte att vi föräldrar och andra kan göra som vi vill hon är ju en liten egen individ och självklart är mamma och pappa alltid tryggast och dem som varit med från början.
Hon lär sig nog med tiden att vara hos andra men nu är det inte dags för det. Det är ju bättre att låta henne välja själv när hon vill. Skulle man tvinga henne så tror jag att DET skulle göra det värre. Det ni gör nu att låta henne bara vara hos er tror jag stärker henne. Men alla har ju olika åsikter här. Ni ska agöra precis så som ni tycker är bäst för er lilla tjej.
Håller med dig till hundra procent! Hon har ju ufrämlingsrädsla och de har de flesta barn, det går över så småningom om man bara är en trygg bas för sitt barn, precis som ni resonerar! den där anonym verkar ju inte ha en susning om barnpsykologi what so ever! hon har säkert kollat i nån dålig populärvetenskaplig tidskrift, blah! Fortsätt med det du gör, du är kanon!
Jag har läst igenom din text och måste börja med att säga att du skriver och uttrycker dig otroligt bra för att vara 16 !
Absolut så har du helt rätt, jag erkänner att jag kanske "sa först och tänkte sen" fast det är ju inte heller rätt eftersom jag gick inn ganska mycket på det ämnet, men som du sa så visste jag ju bevisligen inte alls hela bakrunden, nu när jag hört den så fint och detaljerat förstår jag helt varför ni gör så ... jag föröker inte ta tillbaka det jag skrivit eftersom det är sann fakta MEN ingen fakta som ni behöver haka upp er på !
ber om ursäkt.
Jag tycker att du gör helt rätt. Joline är fortfarande så liten och ni har all tid i världen att låta henna vänja sig vid andra människor. Det är inget man skyndar på, speciellt inte eftersom hon verkar bli så otroligt ledsen av det. Hon vill vara hos sin mamma och det är mamma som duger mest. Då ska det vara så också tills det känns bra att göra på annat sätt.
lycka till!
jag tycker ni gör helt rätt. För ett tag sen ville min son bara vara hos mig och sin pappa, mormor&morfar, men nu har det börjat släppa och han kan vara en liten stund hos andra ( farmor, farbror och folk han träffar rätt ofta). Blir barnet ledset och skriker är det väl ändå en självklarhet att lämna tillbaka det till mamman eller pappan!
Jag tror ni gör rätt. Jag känner en familj som adopterat tre barn från kina. Nu vet man ju inte vad de varit med om under deras tid på barnhemmet men en av de flickorna var iaf likadan som er flicka när hon var bebis. Hon ville bli buren hela tiden av sin mamma eller pappa. Tog någon annan henne blev hon totalt hysterisk. Hon kunde bli det när föräldrarna skiftade om att bära henne också. Nu är hon 8 år och världens socialaste charmtroll! Så det ska nog gå bra med ert lilla hjärta också.
Ni gör rätt. Det är inte meningen att barn ska vara till för alla. Jag själv tycker om barn men vågar aldrig fråga om jag får hålla dem. Det är bättre när de blir större och kommer självmant till mig, då vet jag och alla andra att det är deras eget val. Ni verkar ju vara väldigt sociala ändå, så hon blir nog en social och trygg tjej, med stor integritet. Integritet är viktigt idag så det är en av de största tjänster man kan göra sina barn, att lära dem att respektera sig själv.
Man kan faktiskt inte säga att det är sann fakta eftersom att alla individer är olika. Det är helt upp till var och en vad som känns bäst och vilken metod i utveckligen som fungerar bäst. Jag tycker att Jasmine och Andreas är helt otroligt duktiga föräldrar och resonerar precis som man ska i deras fall.
