Till fredagen förra veckan hade vi som uppgift att skriva ett tal till en bästa väns bröllop, talet skulle vi redovisa inför klass & det skulle vara högst 3 minuter långt. Vi hade bara en dag på oss & jag skrev talet på morgonen några timmar innan lektionen. Ett tal till Josefine. Josefine skrev ett tal till mig, det var så otroligt fint. Jag tänkte skriva en del ur Josefines tal.

"Åh, min underbara vän! Nu när vi känt varandra i snart ett år och gått igenom varandras svårigheter så har jag minsann endel att säga till dig!  När du gör någonting lägger du ner din själ i det och ger inte upp förren det är precis så som du vill. Samtidigt tänker du på ett moget och vuxet sätt och innan du gör din sumering av saker och ting, har du sett det hela från alla möjliga håll och kanter. Det finns många saker du är bra på och det ena är att tala! Du kan tala fort och du kan tala långsamt, du kan tala hetsigt och du kan tala känslosamt, utan att någonsin vika en tum från medvetenheten om VAD du talar om. Tro mig, jag skulle inte vinna en diskussion med dig vare sig du hade rätt eller fel. Jag tänker önska dig all lycka i livet och lova dig att jag alltid kommer att vara vid din sida, när du än behöver mig. OCh du förstog nog, att det var dig jag pratade om, Jasmine Magnusson. "