Jag undrar om ni köpt några saker till barnet ännu?
I mina tidigare inlägg har jag lagt in bilder på kläder som vi köpt. Och i går beställde jag vagn och skötbord på babyproffsen. Till en början ska vi ha en korg som vi ska klä in och ha sänghimmel till. Senare ska vi köpa en spjälsäng som passar till skötbordet. Jag kommer att lägga in bilder på alla saker vi köper, så håll utkik.

Hur ni ska klara er ekonomiskt?
Till en början ska vi bo hemma hos mig. Under den tiden ska vi spara pengar så vi har en buffert när vi flyttar hemifrån. Andreas börjar jobba på helgerna efter den 8/12, då han fyller 18. Han kommer att tjäna bra och dom pengarna ska senare gå till hyra och räkningar. Utöver hans lön har han sitt studiebidrag, vi har barnets barnbidrag och jag har min mammapeng. (Har ej skickat in moderskapsintyg än, men när det kommer får jag veta mer) Dessutom kan vi få bostadsbidrag när vi flyttar och så har vi bra backup hemifrån. Det här kommer vi att fixa!

Hur träffades du och Andreas?
Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg, så läs det. Nu har vi iallfall varit tillsammans 2 år och ett par veckor.. <3

Var barnet planerat/hur kan man välja att behålla ett barn när man är 15/ Varför använde ni inget skydd/ville ni ha barn nu?
Ett barn är nästan alltid välkommet. Och enligt min mening var bebisen planerad. Vi hade pratat mycket om framtiden och barn. Vi använde inget preventivmedel för att det inte skulle kunna bli barn, så det 23/4 det här året plussade jag på gravtestet. Jag har alltid älskat barn och velat ha mitt första barn tidigt. Dels för att jag kände en saknad efter någonting. Hur mycket jag än försökte, så blev jag inte riktigt hel. Det fattades en pusselbit och den pusselbiten ligger i min mage nu. Andreas tycker också mycket om barn men först i början var han alldeles chockad. Det är nog ganska vanligt att papporna blir det. Så första veckorna var turbulenta. Nu har Andreas vant sig vid tanken och längtar efter bebisen lika mycket som jag.

På frågan, varför vill man behålla ett barn när man är 15, svarar jag:
Mitt val stod emellan att leva resten utav mitt liv i ett mörker. Att ständigt vara deprimerad och ledsen. Jag skulle alltid ångra om jag gjort abort, jag skulle ständigt levt med frågan ´om jag behållt barnet, hade jag då...` Jag skulle inte ha kunnat gå vidare. För mig fanns det inget val. Jag tänkte att det här barnet är en gåva och jag tänker göra mitt bästa. Att göra en abort fanns alltså inte som ett rimligt alternatv. Och idag, just nu, är jag så himla lycklig att jag följde mitt hjärta.

Är du medlem på familjeliv?
Nej, jag är inte medlem på familjeliv.

Är det folk som kommer fram och frågar saker i skolan? Eller ger kommentarer kanske? Eller glor dom bara?

Nästan ALLA glor och teaterviskar ´titta, där är hon som är gravid...´ Som tur är bryr jag mig inte. De flesta är bara nyfikna och vill veta mer. En del kommer fram och frågar saker och så vill dom känna på magen. Jag har inte fått höra nått negativt utav någon i skolan men det är nog många som snackar. Fast vafan, låt dem snacka. Om dom inte har nått bättre för sig så bjuder jag på det.

Hur vill du vara som mamma ?
Gud vilken svår fråga. Självklart har jag tankar kring hur jag vill vara och hur jag ska ställa mig i olika situationer tex. ska barnet sova i sin egen säng eller inte? Sådana frågar tar jag och Andreas upp då och då så vi ska veta vart vi har varandra när lillen är här. En del saker tycker man olika om, fast det är ju inte så konstigt. Vi båda har blivit uppfostrade på så olika sätt. Jag tycker att min mamma har varit fantastisk, så många saker ska jag försöka göra på samma sätt som henne. De negativa sakerna som hon gjorde ska jag försöka att ändra på och förhoppningsvis kan jag bygga en nära och bra relation till barnet.

Hur fick du reda på att du var gravid, hade du några symptom?
Jag trodde att min mens var försenad men jag var inte säker för jag har aldrig haft någon riktig koll på det där. Men så köpte jag iallfall ett gravtest utifall den skulle dra ut på sig mycket. En kompis till mig var med mig och köpte testetJag hade sagt till Andreas att jag kunde vara gravid. Så, kvällen den 23/4 smög jag in på toaletten och kissade på stickan. Sedan lade jag ifrån mig testet. Jag var helt säker på att det skulle vara negativt. (eftersom jag inte blivit gravid på väldigt lång tid trodde jag att det kanske inte gick..) Men när jag kollade igen var det ett knallblått + tecken i rutan. Jag blev både lycklig och nervös och så fick jag fjärilar i magen. 

Jag kände inte av några typiska tecken innan jag plussade. Det var först när jag började att må illa och bli känslig för lukter som jag förstod att jag gravid. För mig var det så svårt att inse. Dessutom blev jag otroligt trött på dagarna så jag sov hela eftermiddagarna och lade mig tidigt på kvällen.

Jag svarar på resten utav frågorna ikväll.
/Jasmine