Bloggar från skolan
Tjoho.
Just nu sitter jag i skolan. Har haft matte och lunch, så nu väntar jag på att Datakunskapen ska börja. En evigt lång väntan varje torsdag, men det går. Jag har tid att plugga matte då och det är bra. Just nu går matten superbra, vilket är skönt för förra kapitlet var ett rent helvete.. ^
Någon skrev och frågade i förra inlägget hur lång tid det tog för mig att bli gravid.
Det tog ca. ett år.. Men första månaden jag släppte tankarna på barn, blev jag gravid. Jag tror att det mesta är psykiskt. Man ska inte ´försöka´ för mycket utan bara slappna av.
.. Ni som är/har varit gravida och läser mig blogg, kände ni er deppiga och hade ångest under eran graviditet? Jag är så trött på att allting beskrivs som rosa moln och enbart lyckligt. Mår alla verkligen så bra? Jag har känt en del ångest och deppat en del på senaste tiden. Inte för att jag inte vill ha barnet, det vill jag verkligen. Snarare för alla förändringar med kroppen, rädslan för att bli lämnad, att inte duga till. Att inte kunna trösta barnet, att inte vara en bra förebild. Finns det fler som känner såhär? Jag är övertygad om att alla har en sådan fas i sin graviditet. Tyvärr är det nästan en SKAM att erkänna eftersom graviditet alltid förknippas med en massa gulligull. Vissa mår fysiskt piss, andra psykiskt, vissa både och. Jag har haft tur och mått fysiskt bra. Men, jag tänker ta hål på den där bubblan där allt måste vara lyckligt. Det ska vara OKEJ och ACCEPTERAT att inte älska allt med graviditet. Vad tycker ni?
- tack för alla positiva kommentarer, ni stärker mig!
jag tror att de flesta känner så i perioder. Humöret och hormonerna går ju upp och ner. Jag har också farhågor med min graviditet, tror att alla har det mer eller mindre. men det finns nog ganska många som känner så, men är för stolta för att erkänna det. Eller vad tror du? Men var ditt planerat? :) Men vadå befrielse? :P Går tiden mkt snabbare alltså? :D haha.
Alltså jag har inte gjort rutin ultraljudet än, men jag har gjort 2 andra. Det första var för att fastställa i vilken vecka jag var i, och det andra var i vecka tolv för att se så att fostret hade alla kroppsdelar eller ngt, men man får göra ett här i v 12 iaf, för att kolla ds o lite sånt :) Ah jag vet, fick bilder på mitt 12:e ultraljud, jätte mysigt att ha :) oh, jag vill med känna att tiden går fort :) Hoppas du har rätt, så att det känns som om tiden bara springer iväg sen efter 20:e veckan. Jag har inte känt ngn spark än, men däremot har jag känt sprattel och rörelser :) Och det måste vara ifrån den ^^ Kände du sparken tydligt i vecka 16 eller vad man ska säga`? Men, var din bebis planerad? :)
Min mamma kände sig också deppig och så när hon var gravid med mina småsyskon, det är ju mycket pga av hormoner. Den där rädslan att inte räcka till fanns också där. Det är ingen fara! Helt normalt att känna så.
För mig tog det 6 månader att bli gravid, men jag blev inte gravid först jag verkligen önskade att få barn. Lustigt hur det kan bli :) Nu sitter jag här med världens vackraste liten dotter på 3 veckor. Helt underbart! Och jodå, jag var deppig under graviditeten. Tror det har mycket med hormoner att göra, nu ammar jag ju och det mesta har släppt men ibland kan jag få lite "depp-återfall" eller vad man ska säga.
Du kommer bli en jättebra mamma. Ni kommer fixa det kanon båda två. Tänk vad mycker mer ni kommer att orka till skillnad från dom som är runt 40 när dom får första barnet, själv var jag 21 när jag fick mitt första barn och hon blir 18 i mars. Kram och LYCKA TILL. Anette
barnet som du väntar var alltså planerat. eftersom det tog ett år. så ni har försökt i ett år?
jag måste bara fråga.. du FÖRSÖKTE alltså att bli gravid? va andreas med på det? kan du inte berätta hela historien om VARFÖR du villva ung mamma och "ge upp" det liv du har och börja om med nått mkt mer allvarligt, hur kan du va säker på att andreas är the one? Hoppas allt är bra med dig o babyn, Puss
Man kan väl aldrig vara säker på att någon är the one men man måste ju se det på det viset, annars kan man ju aldrig bli riktigt seriös? Klart att du kan vara lite deppig, det är man ju i vanliga fall också ibland, ellerhur? Du behöver nog inte oroa dig för hur du kommer bli som mamma, det kommer att ske naturligt och jag tror du kommer bli en riktigt bra mamma! Kram
Jasmine, du är den person som aldrig ska vara rädd för att inte bli en bra förebild. Vem skulle kunna vara bättre? Ta hand om dig och magen! /josephine.
Du kommer bli en underbar Mamma, inget du behöver vara orolig för! Ditt barn kommer bli lyckligt lottad med dig som Mamma! kram!
Så känner nnog många gravida. har hört talas om något som kalals förlossningsdeppression, men det är kanske ngt annnat?
jag har verkligen mått "upp&ner" under graviditeten.. olika från dag till dag :) nu känner jag mig oftast deppig, men tror att det är för att det närmar sig och man längtar så mkt :)
Hejsan!! och ett jätte grattis...
Jag tror du kommer bli en jätte bra mamma, hoppas jag får träffa barnet någon gång sen..
Kram Emma A
alltså, verkligen inget ont mot dig, men jag blir jätteledsen när jag ser folk skriva/säga att det bara är att slaaaappna aaaaaaav så blir man gravid. Så är det verkligen inte, och tror mna det har man aldrig själv varit ofrivilligt barnlös, med allt vad det innebär av utredningar och IVF-er...
