Så här stor är magen nu i v22+4. Gud vad fort tiden går! Var det inte nyss jag skrev här på bloggen att jag var i v20? Varje ny måndag går jag in i en ny vecka. Det är kul för då vet jag att varje gång skolan börjar efter helgen igen så är det en vecka mindre kvar tills jag får se min lilla bebis.



Min lillasyster Amelia viker och gör iordning bland mina bebiskläder. Hon tyckte att det var dålig ordning där! Och hon hade rätt. Sist Josefine var här visade jag henne kläderna och sen orkade jag inte vika tillbaka dem igen. Nu är den första kartongen fylld men jag har en till. Snart kommer en overall+skallra och så småningom startkit från Ellos. ´varför köper du så mycket?´ undrar ni kanske. Jo, det gör jag därför att jag tycker det är så himla kul. Jag har alltid gått och kollat på bebiskläder när jag varit och handlat. Nu får jag äntligen köpa kläder och då tänker jag göra det! Det är väl inte roligt att vara gravid om man bara ska tänka att ´tänk om det händer nått då..´ och då..

Några frågor som kom i efterhand:

Varför vill du döpa ditt barn?
Till en början vílle jag inte det. Jag hade tänkt att ha en namnfest eller någonting för jag gillar inte allt snack om gud och fadern och sonen.. Men, samtidigt tycker jag att kyrkan är fin och det är ju en tradition att döpas just där. Så finns det ju orgel och mikrofon. Allt blir lite enklare. Därför bestämde jag mig för att jag vill ha dop. Och när jag och Josefin började prata om dubbeldop lät allting mycket roligare. Nu är jag mer positivt inställd till det och det känns kul att göra på ett lite annorlunda och eget sätt trots allt. Det blir ett jättepartaj :)

Vad sade dina föräldrar när du/ni berättade att du var gravid?
Ja, vad sade dom? För mamma berättade jag i v.8. Hon blev inte förvånad eller chockad. Istället frågade hon mig lite saker och hur jag tänkt både praktiskt och känslomässigt. Hon ville veta om jag var säker. (I början var inte Andreas det och jag var beredd att skaffa barn på egen hand, därför tyckte hon att det var extra viktigt) Och jag var säker. Jag hade tänkt på allt.. Det här barnet är välkommet till familjen oavsett om tidpunkten inte är den bästa. Så då var hon också glad och när kaoset med Andreas var över blev hon ännu gladare. Nu är hon enbart positiv och det gäller mina andra släktingar också.
Andreas mamma och pappa + släktingar fick veta i v16. Lång tid efter att min familj fick veta. Andledningen var att Andreas kände sig rädd och osäker på deras reaktioner. När vi väl berättade sade hans mamma bara ´Åh, jaha.. okej, då är det klart att vi ska göra det bästa utav situationen´ Och nu är hon glad och behandlar mig på ett vuxet sätt. Det här barnet är välkommet på alla håll!

.. Och vännerna?
Ja, några har kanske tyckt att det är lite tidigt. Det är väl inget konstigt med att tycka det? 15 och 17 (föräldrar vid 16 och 18) kanske låter väldigt ungt. Det är ändå ingenting jag bryr mig om. 16 år på pappret betyder ingenting för mig. Det är hur man är och beter sig som spelar någon roll. Andreas kompisar tycker att det ska bli kul. Dom frågar massa saker och verkar tycka att det är rätt så ballt. Haha! Dom är härligt. Detsamma är det med mina vänner. De flesta har reagerat positivt och varit övertygade om att allt kommer bli bra. Det är jag med, så det så.

I kväll har jag tittat på Beck - den svaga länken. En jättebra Beck-film kan jag tipsa om för er som är Beck lovers men som inte sett den än.

I morgon är det utflykt till Statsparken. Härligt! Sedan helg..

Kram på er alla! Andreas och bebisen, ni har fångat alla mina drömmar. Jag älskar er.. det gör jag verkligen. <3