Fredagen den 27/7 var vi på det efterlängtade ultraljudet:
Mamma och Andreas var med mig. Barnmorskan var väldigt bestämd, hon sade ´jag tittar först och talar sen´. Mer var det inte med den saken! Bebisen rörde på sig och allt såg bra ut. Andreas var fascinerad och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var så skönt att få beskräftat att allt faktiskt var BRA. Der finns en bebis därinne, en riktig liten bebis som dessutom är VÅRAN. Vi ska ha den hela livet. Fasiken, det känns knappt verkligt när jag skriver det. Har svårt att förstå att den finns därinne. Den sparkar dock varje dag: så jag blir ordentligt påmind. Min längtan är redan enorm. Jag vill att tiden ska gå FORT.

Förresten fick vi se bebisens ansikte framifrån, hittills har jag bara sett bilder tagna från sidan. Vi har en bild på ansiktet framifrån. Jag och mamma + många fler tycker att den har Andreas näsa. Iallafall, världens finaste plutt <3

Kanske scannar in bilderna och lägger ut dem, får se.
Godnatt!