I helgen är det två år sedan jag och Andreas träffades. Då kommer jag att skriva och berätta om hur vi träffades och lite om vårat förhållande under dom här två åren. Jag älskar dig Andreas <3


SVAR PÅ ERA FRÅGOR:

Hur gammal är du? Hur gammal är Andreas?
Jag fyller 16 den 7/9. Andreas fyller 18 den 8/12

Vad sade Andreas när du berättade att du var gravid?
Han visste att jag kanske var det eftersom att mensen var sen. Så han var lite förberedd. När jag visade honom testet sade han typ ´jaha´ och ´okej´. Han fattade inte riktigt grejen.. han hade så svårt att tänka sig att det verkligen hade blivit barn. Att jag var gravid. Men han vande sig vid tanken och nu säger han lite gulligare saker än Jaha och okej.

Var din graviditet planerad?
Eftersom vi inte använde något skydd för att jag inte skulle bli gravid, så kan man säga att det var planerat. Men inte såhär freaky att vi prickade in ägglossning och tog febern och sådär. Det blev barn bara, helt enkelt.

När kommer bebisen? Vet du/ni om det blir en flicka eller pojke?
Han/hon är beräknad till den 23/12, dagen innan julafton och den tredje advent. Vi vet inte vad det blir. Eller jo... en bebis hoppas vi på, men inte vilket kön på bebisen. Jag var nyfiken och ville veta. Andreas tycker att det ska vara en överraskning och så blir det. Jag kan bara tro och gissa. I början var jag tvärsäker på flicka. Nu vet jag inte längre. Det är olika vad jag tror från dag till dag. Andreas tror ingenting (som han har avslöjat för mig iallfall).

Läste du Emelies (ungmamma15.blogg.se) blogg innan du blev gravid och ville göra samma sak?

Jag läste Emelies blogg innan jag blev gravid och tyckte att den var jättebra. Hon är tuff och modig. När jag blev gravid kände jag dock inte att jag ville göra samma sak. Har haft bloggar i flera år och tyckte att det kunde vara kul att blogga om graviditet och barn. Det har jag ju inte gjort förut, haha.

Hur tänker du göra med skolan?
Jag har börjat skolan. Går på Rudbeckskolan i Örebro. Ska gå där och göra så gott jag kan så länge jag orkar. Är en riktig pluggis så det ska nog gå bra. Någon gång nästa höst börjar jag. Det beror på hur många kurser jag hinner läsa klart nu. Håller det lite öppet men skolan är viktig så jag satsar hårt! Går sam förresten.

Har du fått några elaka komentarer än? Eller konstiga blickar från folk på stan?
För det mesta är folk positiva. I allafall vad dom säger till mig/oss. Vissa kanske har andra åsikter men det är bara skönt att slippa höra massa negativt. En del personer har sagt att jag förstör mitt liv och mister min ungdom. Att dom är ledsna för min skull. Det skiter jag i eftersom jag inte alls delar deras uppfattning. Bara för att dom hade känt/känner så när dom var/är tonåringar så gäller det inte mig. Jag är skitglad för den här bebisen! Förresten - verkar det inte onödigt att dom är ledsna för min skull? Snacka om att slösa energi på skitsaker. Några negativa blickar på stan har jag inte märkt något av. Dom flesta i skolan kollar och viskar med det får man räkna med och det kan jag ta. Jag är stolt över mig själv, Andreas och min fina mage.

Hur ska ni bo när bebisen är född?
Vi ska flytta (min mamma, jag, min syster och Andreas) till en större och bättre lägenhet. Så i början ska vi bo hemma och se till att vi får ordning på ekonomi och sådär. (Andreas helgjobbar) När allt har lugnat sig ska vi leta efter en egen lägenhet. Jag hoppas på Örebro! Men det tar vi som det kommer, det löser sig alltid. Hemma hos mamma ska vi måla och inreda ett rum så det blir jättefint.

Har du tänkt på några namn än?
Jag tänker på namn varenda dag. Har jättemånga fina. Men när någon frågar står det alldeles still i huvudet och jag kan bara komma på något enstaka. Skriver ner en lista och lägger in här på bloggen så småningom. Ett ovanligt namn blir det iallfall. Jag vill att bebisen ska heta någon speciellt. Något unikt. Och kanske något internationellt. Vi får se! Håll utkik!

Vill du leva med andreas för resten av livet?
Det har vi båda velat och planerat från första början. Jag älskar honom lika mycket idag som i början när vi var tillsammans. Skillnaden är att kärleken är djupare nu. Nu när vi valt att skaffa barn tillsammans också, så blir allting mycket mer verkligt. Det är vi två och vi ska kämpa för vårat förhållande och våran familj.

Och till sist: bebiskläderna från La Redoute (vet inte riktigt hur det stavas) Och en bild på mig och Andreas.