Förvirrad i Stockholm

Mitt hjärta, sårbarhet, ett öppet sår
Stockholm ger fullständigt fan i hur jag mår

Min själ, ihålig, tom någonstans
Stockholm, ibland önskar jag att du inte fanns

Min stolthet, så slagen, alldeles öm
I skuggan av mig är Stockholm berörd

Min trygghet, så trygg, jag klarar det här
Stockholm, jag går så länge benen bär


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0