Jag har beställt väggord till mitt sovrum. Det kommer bli galet fint.
Vad tror ni?

Vi fick det stressigt imorse.. Joline satt hela vägen och sade "vill inte till tandläkarn..". Vi fick vänta en stund och då hann hon leka med alla saker och det negativa släppte. Vi bjöds på båda pannkakor, soppa och köttbullar. Hon är så otroligt duktig på att prata och leka kreativt!

Väl inne så vägrade hon öppna munnen, men till slut kunde tandläkaren/sköterskan räkna tänderna och frågade lite allmänt om hennes matvanor och om hon använder napp osv.. Sedan informerade hon lite och vi fick ställa våra frågor. Sedan fick hon välja en tandborste och hon valde den limegröna! Hon fick även titta i en låda med olika figurer och välja en. Det tog tid. Och lite mer tid. Slutligen valde hon en liten, glittrig sköldpadda. Det var den totala lyckan. Jag blir så avundsjuk på henne då, att hon kan glädjas så otroligt av det lilla.

Nu sitter jag på jobbet.

Jag verkligen värdesätter tiden jag får med Joline nu, när jag jobbat så mycket. Varje minut blir lixom speciell med henne och jag blir överöst av kärlek när vi har kvalitetstid tillsammans. I går sov jag hemma hos mamma, men jag gick upp vid 6 tiden och gjorde mig iordning, så gick jag ner till Andreas och väntade tyst på att Joline skulle vakna. När jag kom in på hennes rum blev hon jätteglad och sträckte upp sina knubbiga armar.. det är så mycket kärlek! Jag gjorde iordning en riktig lyxfrukost åt oss med fruktbitar, yoghurt, mackor och te så åt vi tillsammans framför tv:n. När jag slog över från Voice till barnkanalen sa Joline "Inte roligt med programmet, mamma", då handlade det om barn som var på dagisutflykt. Min superballa dotter föredrog Voice. Då blev det Vakna med the Voice.

Hon var på så bra humör imorse. Glad, pigg, pussig och kramig! Önskar att hon kunde vara så alla mornar, tänk vad enkelt och smidigt allt skulle gå. Hon satte på sig alla kläder frivilligt. Ja, till och med bytte blöja utan att skrika eller sparka eller snurra runt. Hon gick sedan direkt ut till sin vagn och satte sig även där helt FRIVILLIGT. Vi gick till dagis och sjöng olika sånger på vägen. 

Allting gick smidigt vid lämningen, inga tårar idag. Skönt!

♥

Jag kollade på Vakna med the voice imorse och underbara ANN SÖDERLUND var där som gäst. Ann är en sann mammaförebild, verkar vara en galet skön människa - hon förtjänar cred. Hon inspirerar. Det gjorde mig glad att höra henne när jag vaknade, så jag fick massa energi att köra på idag.. Idag är Josefine Craaford med och biktar sig i Anns online program "mammabikten". Det måste ni se!

Sitter på jobbet, har i nuläget sålt 5 stycken, slutar klockan 19:00.
Önskar er en mysig söndag ♥

Köpte denna snygga Leopardmönstrade sjal igår på H&M, För 79 kr.

Var även tvungen att köpa en ny tröja, då jag spillt ner mig själv med

dricka, så jag var dyngsur. Det blev ett panikartat köp, men jag blev

nöjd. Fick med mig en vit skjortklänning/tunika hem. Känns helt okej.

Jag slutade 21:00 idag. Kom hem vid 22:00. Satte mig och tittade på Mammabikten, Ann Söderlunds nya program. Hon hade intervju med min favvis Katrin och hennes Bingo och även Sanna Lundell. Sköna morsor! Ett jäkla bra program. I morgon ska jag kliva upp med Joline och mysa med henne tills det är dagisdags och jag ska till jobbet. Heltid även imorgon, så jag kommer hem sent på kvällen. Det är sjukt mycket nu... ♥

Jag är på jobbet. Har sålt två stycken, så det går trögt.

Heja mig!

För en gångs skull har jag tid att bara sitta ner och njuta, beundra och fascineras av Joline. Jag har tid att låta stoltheten växa sig gigantisk. Tid för att se att hon på riktigt blivit stor, så självständig - så egen, så unik. Hon är knappt medveten om min närvaro, hon är uppe i en lek, där hon spelar alla roller. Där hon är ett självklart centrum. Egocentrerad, på ett fantastiskt sätt.

Det är helt galet att två år har gått. Att vi tillsammans har överlevt alla vaknätter, alla vakna vällingtimmar, mjölkstinna bröst, alla de tusentals bajsblöjorna, alla leksaker på fel plats, alla tårar.. Vi har skapat så många minnen - så mycket vackert att rysa över, le åt och gråta till. Amningsstunder, sparkar inifrån magen, otrolig smärta och obeskrivlig glädje vid världens coolaste förlossning, din första tand, dina första steg, och när du sade mamma för första gången. Lilla älskling, nu blir du bara större och vi ska skapa så mycket mer tillsammans. Vi ska överleva så mycket mer. Vi har en lång resa framför oss. Tillsammans, alltid tillsammans.

Nu vill du kliva upp ur badkaret.

Nu är min nostalgitripp slut.

Nu är det dags att ge järnet igen.

♥

Jag kan bli så trött av att läsa föräldratidningar. Ja, nästan förbannad. De bidrar i allra högsta grad till en del utav den stress som råder bland alla föräldrar idag. All den sjuka prestationsångesten. Föräldrar luras att tro att man bara är okej om man köper ekologiska grönsaker eller en EKO body för 349 kr i någon mossigt grön färg. Att man bara skulle vara helt okej om man går på både babysim, babysång och 7 andra aktiviteter. Detta plus så mycket mer. Det enda som betyder någonting i slutändan är kärlek, trygghet och framförallt att ha roligt. Kvalitetstid.

Idag nästan uppmanas föräldrar att lämna bort sin bebis efter två veckor för att skynda iväg på Bio och romantisk middag, bara för att få den där "vuxentiden". Vart fanns det här behovet förr? Det fanns inte. Och förr höll föräldrar ihop. Idag lämnas 50 stycken skilsmässoansökningar in varje dag, trots alla biobesök. Trots oxfilén. Det är inte okej att tycka det är okej att mysa tillsammans med bebis hemma i soffan, nej, man måste vilja ut - på kärleksweekend, hotellnätter.. Att nöja sig med hemmaliv. Mamma och pappliv, är helt uteslutet. Det finns lixom inte. Då är man dålig, mossig, tråkig och helt enkelt inte tillräckligt "business" för att få platsa i MAMA.

Vi läser och läser. Där står mamma Sofia med sina ångkokta grönsaker. Där i bakgrunden finns Dr Albert och berättar att napp efter ettårsåldern är sjukt skadligt. Och i förgrunden finns Emma Pettersson med sin superplatta mammamage och fräscha ögonskugga som uppmanar till träning, för det är inte okej att "sunka ner sig". Okej, men Emma Pettersson bor med sin man i fin villa och har en bebis som sover 12 timmar per natt. Pappa Per jobbar deltid och ställer upp som fan. Mamman som läser heter Helena och är ensamstående - hennes lilla bebis vaknar varannan timme och Helena vräker i sig socker för att orka med.

På följande sida läser vi att såna där bruna, coola boots är inne till våren. Våra kids bara måste ha sådana. Såna har alla, försäkrar något modemirakel. Och så kostar de "bara 749". JAHA? Jasså? Inte mer..

Vi borde sluta läsa och börja må bättre.

Joline har världens hosta och "aj,aj" i öronen. Jag har endast lite feber, är dyngförkyld och hostar som om jag hade varit kedjerökare i minst 50 år. Vi försöker fokusera på att överleva här.

Nu ska jag diska efter vår Fajitas-lunch.

Jag är inte fullkomlig utan dig.. ♥

Jag ligger i soffan och är sjukt sjuk. Jag är förbannad över att just jag blivit sjuk, just nu, när jag absolut inte har tid för det. Min näsa är skinnflådd eftersom att jag snytit mig ca. 100 gånger i timman, sedan jag vaknade i morse. Och jag har hostat så mycket att jag fått träningsvärk i magen. Utöver det har jag galet hög feber som gör så att jag knappt orkar stå på benen. Det är faktiskt riktigt illa med mig.

Joline har varit med Andreas hela dagen. Jag saknar henne så otroligt mycket, men jag har verkligen inte orkat göra mer än att sova och som sagt.. snyta mig. Tråkigt att inte få spendera den här dagen med Joline och Andreas, men nu är det som det är och jag vill inte riskera att smitta dem.

Nästa vecka kommer att bli slitsam. Tuff. Massa nya rutiner, dagisscheman, jobbtider, skolan.. Huvudet håller på att sprängas på grund av alla tankar som snurrar angående hur det här ska funka i praktiken. Jag vet inte än. Jag är fast beslutsam att vi ska fixa det här tillsammans, jag och Andreas, men jag kan inte få ihop HUR vi ska fixa det.

Ska lyssna på vacker musik och försöka få ihop ett fungerande dagisschema.

Jag har alltså fått tre veckors provanställning som säljare åt Comera, som säljer åt Comhem. Igår var min första, hela dag på jobbet och det gick jättebra! Jag är så otroligt peppad inför det här - eftersom att jag så gärna vill ha jobbet. Jag ser det även som en utmaning och är helt övertygad om att jag kommer ha nytta av det som jag lär mig nu, resten utav mitt liv. Det är en väldigt bra erfarenhet.

I går jobbade jag mellan 13:00 - 21:00, idag mellan 11:00-18:00. Ska snart åka med Joline till dagis, sedan göra iordning mig för jobbet. Jag berättar mer senare. Just nu känner jag mest att "Shit, vad det går bra nu". :-)

Jag har Joline, min ängel. ♥

Den 23 april 2007 fick jag beskedet som förändrade mig som människa. Som förändrade mitt liv. På en toalett, vid ca. 20:00 på kvällen, visade graviditetstestet positivt. Plus, som i positivt. Ett blått plus som lyste upp mitt ganska mörka sinne och som gav ljus i mörker åt min längtan efter just dig.

Den dagen förändrade du mig, Joline. Då visste jag inte att det var just dig jag väntade, men jag visste att jag väntade den ljuvligaste gåvan på jorden. Det allra finaste gåvan för mig. Du fick mig att känna mig trygg och för första gången på länge kände jag att jag visste vem jag var. Jag kände att jag, tillsammans med dig, skulle bli den människa som jag önskade vara. Och att du och jag – mot världen, skulle kunna uppnå precis vad som helst. När som helst. Mot vem som helst.

Jag somnade den kvällen, full av förväntningar. Alla drömmar besannades. Jag kände mig speciell och vacker som fick bevara en så viktig hemlighet, en sådan stolthet som du, inuti min kropp. Jag vill dela med mig till alla men samtidigt hålla dig alldeles för mig själv. Jag behövde inte höra vad de andra skulle tycka, för jag visste redan själv att det inte skulle spela någon roll. Jag ville inte att någon skulle få ta sönder min bubbla av lycka och lugn. Jag vill inte låta någon smutsa ner oss.

Du fyllde mig med styrka, lilla hjärtat. Jag var full av liv. Under alla de veckor som du fanns inuti mig, älskade jag dig högst på jorden. Jag bar dig alltid med ryggen rak, för de andra, som ville oss illa – såg jag inte ens. Jag saknade dig. Jag längtade efter dig. Jag ville så gärna hålla dig i famnen.

Jag kämpade för att göra dig stolt. Kanske misslyckades jag på många sätt, men jag vill berätta att jag försökte. Jag jobbade för att få pengar till saker som du skulle få. Jag pluggade för att det skulle vara mindre kvar att göra när du skulle födas. Jag höll om min mage på kvällen och höll speldosan nära, så att du skulle höra. Samma melodi fick du höra när du var nyfödd. Den får mig att rysa idag.

Den 2 januari, klockan 15:46 – var månader av väntan över. Du, min skatt, kom till oss och gav mig allting jag någonsin önskat. Dina vackra, mörka ögon. Dina händer som knöt min hand. Din kloka blick som lugnade mig och bekräftade mig. All kärlek till dig omslöt mig och vaggade in mig i en våg av ömhet. Jag svävar på samma våg fortfarande. Trots att motgångar i livet har fått mig ur balans, har jag aldrig lämnat den kärleken. Aldrig lämnat den Tryggheten. Vår symbios.

Du har fått mig att öppna ögonen för världen. Jag vet nu vad obeskrivlig lycka är och hur det känns med innerlig sorg. Du har visat mig vad kärlek är när den är vacker och hur ont svek kan göra när någon man älskar sviker. Du har med all din charm, lärt mig så mycket om mig själv och andra. Du har gett mig mer kärlek än vad jag många gånger förtjänat. Du har legat stilla i min famn. Du har varit en värme under kalla nätter, när jag hållt din lilla hand.