Lördagskväll. Jag, Joline och Andreas har ätit pizza direkt från kartongen
i soffan. En slökväll. Nu ska jag lyssna på ljudbok och äta sura vingummin.

Joline har målat den här till mig. Och så säger hon bestämt:
"Sätta den på kylskåpet, mamma". Då gör jag det.

Med rätt kläder kan vi dölja kärlekshandtagen. Med en bra push up BH, är det ingen som anar sönderammade bröst. Våra bebis-bristningar (som jag hävdar är tatueringar för att vi ska minnas de allra vackrast som nånsin hänt oss mammor), finns väl dolda under tunikor och stickade koftor. Vi slänger inte fram brösten i fikarummet på jobbet och låter våra arbetskollegor spana in hur långa tuttarna blev efter bebis-amning. Vi är trygga där, med kläderna på. Med våra svarta "räddare i nöden" tröjor och i favoritjeansen.

Men på badhuset försvinner tryggheten. Min trygghet. Och istället blir jag ödmjuk. I bebispoolen plaskar vi mammor, och där känner jag en slags samhörighet och förståelse. Ingen utav oss verkar trivas speciellt bra, där vi försöker räta på oss för att magarna ska se plattare ut. Vi sitter ändå där, på den där kanten och lekar tittut med bebisen, storasyskon och andras ungar. Trebarnsmorsan i de slimmade jeansen som alla avundades i kön, visar nu upp ben med både celluiter och ytliga blodkärl. Hon är såklart fortfarande fruktansvärt snygg, och tänk vad hennes fantastiska kropp fått utstå. Vad hon är stark. Vad vi är starka. På något sätt blir vi alla, mer eller mindre, av samma skrot och korn, just precis där, i badhuset. Vid kanten av barnpoolen.

I duschen blir det ännu mer tydligt. Mitt i all nakenhet. Utsatthet. Obekvämhet - så kommer arbetskollegan in, och den gamla ovännen från gymnasiet. Där står man och försöker schamponera, trots allas blickar. Eller, känns de bara som de tittar? När nyblivna mamman går förbi med liten bebiskula kula, nickar man och ler förstående. Och där, bland alla platta bröst, långa bröst, bristningsrandiga rumpor och rynkiga magar - finns ett systerskap. Ett jävla girlpower. Åtminstonde känner jag, och upplever den. Vi måste peppa varandra, vi måste höra ihop.

Fan vad tuffa vi är.

Joline har precis klämt sitt lilla, knubbiga finger. Jag har tröstat. Hon har gråtit alldeles hjärtskärande. Det är någonting hemskt och hjälplöst över ett barns förtvivlade skrik. Men nu är det bra. Hon leker igen.

Önskar er den allra bästa Lördagen.

Joline väcker mig som sagt runt sextiden på morgonen. Jag ordnar film och fruktmys i soffan. Sedan lägger jag mig och läser någon bok i någon timme. Vi säger inte ett ord till varandra, vi bara "morgonmyser" och startar. Vi gillar tystnaden, att det är lite segt och sedan.. rivstartar vi. Joline blir tokig och klättrar på väggarna, jag städar, duschar. Skönt i allafall att vi matchar varandra.

My, min älskade pregovän, vägrar lilla i sin soffa och läsa på inför förlossningen. Hon blir rastlös. Hon blir galen. Idag föreslog hon Eskilstuna Djurpark och vi nappade. Förklarade för Joline att vi skulle se krokodiler, apor och lejon. Packade kylväskan, badkläder, lagom många festisar och slänge upp bilbarnstolen på vagnen så gick vi iväg till busshållsplatsen. Joline var svintrött vilket betyder kaos. Hon satte sig på marken i ren protest och där stod jag, fullpackad, genomsvettig - med en galen tvåochetthalvtåring på armen. Gallskrikandes. Övervägde att vända och gå hem igen men My tog en strid åt mig. Som en ängel räddade hon situationen. Ungen, min älskade lilla trotsiga prinsessa, sprang faktiskt ifatt mig och gav mig en kram. Det tog dock bara två minuter innan hon var på väg åt ett annat håll. När vi väl kom på bussen somnade hon. Deckade. Jag överlevde!

Djurparken var dock en succé. Värt varenda krona och vartenda kaosutbrott. Joline har blivit så stor. Hon var så stolt när hon fick ringa Andreas och berätta "Jag har sett lejonkungen, farliga hyenan, hoppedilen (krokodilen) och fått köpa apa. Sett Pippis Apa.. Nej, ingen glass nu, efter maten bara". Tack My och Lena för en kanondag ♥

Jag hamnade i soffan, trots att jag borde städa. Borde plocka kläder. Borde lämna sopor. Men himlen är alldeles rosa, och jag vill bara läsa. Njuta.

Såå mysigt när Joline väcker mig på mornarna. Hon kryper upp bredvid och lägger sig nära, så puttar och lite och tjatar "Mamma, gå upp nu" och gör sen en frukost och filmbeställning. Den här morgonen var det Pippifilm och nektarinbitar, yoghurt och mjölk. Gullis!

Idag ska vi sola & bada.

Jag tänker vara ute i god tid i år. Förra året sprang jag runt alldeles för sent och letade efter en bra overall. Alla rätt storlekar var slut. Alla snygga färger slut. Allt slut. Nu har jag beställt fleeceställ från H&M och idag köpte vi ett fodrat regnställ från Didrikson och ett enkelt, tunt samt nya stövlar.

Jimena och Josefine var här igår. Innan de kom pratade jag med Joline om det här med att låna ut saker. Jag kände mig överdrivet pedagogisk, men det fungerade hur bra som helst. Vi gömde hennes favvohund i min garderob för det var den hon var mest rädd om och inte ville låna ut. När Jimena kom lät hon henne låna alla saker och de lekte så fint. Underbart att se dem leka med varandra ♥ Förut var det mest "det här är min, det där är din" snacket. Nu kom de på lekar och busade och skrattade. Jag byggde koja i hela vårt vardagsrum och vi lät dem ha kuddkrig. Så ofattbart, otroligt och fantastiskt att våra små bebisar blivit stora tjejer.

Mamma har gjort naglar på mig. Fransk under, svart över. Fint va?

♥

Nu svälter vi inte.

Igår var vi på badhuset hela dagen. Jolines lycka var total. Hon blir alldeles galen i vattnet och skriker högt av glädje. När vi skulle gå därifrån till bussen, somnade Joline nästan på mammas axlar och till slut i hennes famn. Såhär har hon inte sovit i min famn sedan hon var liten bebis. Då kunde hon sova trots att jag böt blöja, kläder eller lyfte och krånglade. Nu är det 15 kg trotsålders-bebis. 15 kilo kärlek.

Joline har fått den här fina klänningen av Lena, Mys mamma. Hon hade
fyndat den på Lindex-rean. Jag tycker den är ascool. Joline tackar! :-)

Vi har haft det underbart. Lungt. My har fascinerats över att se mig sitta stilla och bara stirra rakt ut i luften. Länge. Det har varit en tystnad, som är så ovan. Jag har känt mig rastlös och obekväm, samtidigt som det var så välbehövt. Vi har unnat oss massa god mat och mys.. Här kommer några bilder ♥



Tisdagskvällens outfit. Vi gick ut och åt grekiskt.



Världens vackraste..



Lillan.. ♥

Svartvit tubtopp/klänning för 49 kr på H&M.
Har mer eller mindre bott i denna under juni och juli.

Kom hem till mobilräkning, dagisräkning, hyra, unikdekor räkning, hushållsel... och så hade jag tydligen glömt två stycken skålar med yoghurt framme mitt i allt pack-kaos. Resultatet av detta var 3000 flugor som flyttat in i mitt kök och en inte allt för god stank. Jag har styrt upp nu. Men ändå! Välkommen hem, sweetnows.

Jag lämnar mamma-Jasmine hemma en stund och åker till Köping med My ♥. Andreas har nu kommit hem från Dalarna och är ledig den här veckan! Joline och Andreas får lite pappa-dotter tid. Jag får ensamtid och chans att vila upp mig. Snart är semstern slut och vardagsveckorna med hysteriska frukostar, springa-till-dagis-mornar och jobbet startar.

Jag och My var en hel del i Köping när vi var yngre. Vi har förmodlingen bus-plingat och pallat frukt på varenda gård i hela området där hennes pappa bor. Vi har även ätit för många kebabtallrikar och kört olika lekar så som "plånbokstricket", vilket betyder att vi knöt en fiskelina runt en plånbok och ställde oss på en bro, så väntade vi tills någon tog upp den och så ryckte vi upp linan. En annan grej var att vi gick till konsum och slog in ett paket med fint papper och så lade vi det på cykelvägen, sent på kvällen, och gömde oss i buskarna - så väntade vi på att någon skulle komma och öppna paketet och bli besvikna för att det var tomt... Såna saker roade vi oss med. De senaste två åren har Joline alltid varit med när vi hälsat på där, och i Oktober föds Mys lilla bebis. Så det här blir förmodligen vår sista ensamtripp till Köping på väldigt länge. Mysigt!

Vi packar ihop oss för ännu en heldag på stranden. Det är det enda alternativet; att vara utomhus mycket. Joline blir rastlös så lätt och klättrar på väggarna här hemma. Ja, det spelar till slut ingen roll hur kreativa lekar jag försöker skapa tillsammans med henne.. hon hänger i dörrhandtaget och skriker "UT". Vi har hängt på stranden varje dag i en vecka nu, med matsäck och strandleksaker, dockor och solkrämer. Joline njuter av att bara springa omkring och plaska. Dessutom har vi träffat dagiskompisar som varit där med sina föräldrar, så Joline har fått leka med dem. Jag, jag ligger som en strandad val på min randiga filt och bara jäser. Jag älskar solen. Jag avgudar den svenska sommaren. Varje kväll frossar vi i jordgubbar på vår balkong och kollar sedan på flera filmer i rad i "mammas käng". Min säng. Jag känner att jag börjar inse det här med semester på riktigt nu och det skrämmer mig, för snart börjar de vanliga rutinmässiga veckorna igen. Det kommer förmodligen att kännas som en befrielse det också, och jag kommer vara helnöjd med min och Jolines fina sommar tillsammans. ♥

Jag sitter på min balkong och lyssnar på Sophie Zelmani. Hon påminner mig om platser, människor som stod mig nära och minnen. Vackra. Miserabla. Jag bara njuter och jag vet inte av vad. Jag är ensam här men känner mig mindre ensam än någonsin förut. Jag är bara så tillfredställd med det som är nu. Så otroligt nöjd. Ibland saknar jag, och drömmer mig bort.. men mest utav allt, fascineras jag och är stolt över mig själv. Jag är 18 år; Joline, min prinsessa, är 2,5 år gammal. Hon mår hur bra som helst. Hon är hur bra som helst. Oavsett vad alla andra säger, vad "de" tycker och tänker, så är hon mitt "kvitto" på att jag är den allra bästa mamman. Det är jag.

 Vi åkte till sommarstugan; njöt hela dagen, spelade kubb, badade, fiskade.. Och så kom kvällen. Jag gick med Joline i vagnen för att hon skulle somna, efter ett par kilometer blev det äntligen tyst i vagnen så jag gick tillbaka till torpet och bäddade ner henne i sängen. Gick till stuga nummer 2, och började laga iordning en "grillbricka" åt mig och My. Blandade olika grönsaker, frukter och ostar med kött.. Gick in med brickan till "sovstugan" för att väcka My, men då vaknade Joline, så jag fick ligga bredvid henne en bra stund innan jag äntligen gav upp och gick på promenad nummer två. Till slut somnade hon. Jag och My började värma på maten igen, för att sedan kunna äta. Vi lagade på gasolspis och värmde revbensspjäll i gasolugnen. När jag skulle böja mig ner för att öppna luckan och stänga av spisen, kom plötsligt en halvmeter-meter lång låga ut från ugnen och det blev en stor smäll, sedan rök i hela rummet. Jag fick lågan rakt i ansiktet, kastades bakåt och skrek sedan åt My "Spring, spring ut från huset då förfan", hämtade med mig telefonen och sprang. Utanför var jag så skärrad och uppjagad, My sprang efter mig och ville se hur jag såg ut i ansiktet men vågade inte titta när jag vände mig om. Hon upprepade samma fras gång på gång; du blöder, du blöder.. men det gjorde jag inte. Däremot försvann både ögonbryn, ögonfransar och en del utav hårfästet. Så nu är jag utan all typ utav ansiktbehåring..

Det kunde ha gått mycket värre,
jag är glad för att det gick så bra som det gjorde.

Jag har precis sträckläst. Och då menar jag verkligen sträckläst, Carin Gerhardsens andra del av Hammarbyserien. Mamma, pappa, barn heter den här alldeles förskräckligt bra boken. Det är så jävla bra böcker att jag knappt vågar tro att det är sant, ni måste ge den första delen pepparkakshuset några sidor, innan den verkligen griper tag.. sedan, är ni fast. Jag lovar.

Och nu ska jag lyssna på ljudbok. (Ja, ni hörde rätt. 18:åringar gör också det, åtminstonde en!) Så blir det när man inte har någon tv. Då är läsning grejen. Denna gång vassa, apcoola Katarina Wennstams senaste roman - Alfahannen. Har någon läst den?

Imorgon åker jag, My och Joline till mormor och morfars sommaridylliska torp och övernattar där. Utan el, rinnande vatten, måsten och ljud ska vi spendera dagar i en eka, bland hallonsnåren och på bryggan. Hur låter det? TREVLIG SEMESTER MINA BÄSTA BLOGG-VÄNNER ♥

Idag, helt plötsligt, frågade jag mormor "kommer jag att få reda på när Pappa dör?" och det kommer jag tydligen. Jag kommer att få ett brev. Ett brev. Det känns viktigt att få ett avslut, trots att det inte finns någon historia att avsluta. Jag skulle vilja vara där, med en blomma.. sitta en stund bredvid, och låtsas känna en närvara. Det närmsta min pappa jag någonsin kommer att komma. Skulle hoppas att han kan se mig, och känna stolthet, för vem jag har blivit. Jag skulle vilja säga att jag inte anklagar honom, eller beskyller honom, att jag varken är bitter eller arg.. jag försöker bara förstå. Och acceptera. 

När jag tittar på gamla foton, och ser in i hans ögon, tycker jag mig se samma djup som jag ser när jag möter min egen spegelbild. Och jag är övertygad om att vi skulle förstå varandra, om han bara gav oss chansen. Jag begär inte, jag kräver inte och viktigast av allt; jag dömer inte. Kärlek och perfektion är inte samma sak.

Jag skulle vilja skriva ett brev. Jag kanske skriver det, men jag skickar det aldrig. Han kommer inte att läsa, och om han mot all förmodan skulle göra det kommer mina ord att kväva honom.. få honom att tro att jag kräver. Och han kommer tro att jag är besviken, trots att jag för länge sedan lämnade besvikelsen bakom mig. Jag vill inte tynga honom med påminnelsen av min existens, för jag tror inte att han orkar det. Jag är det förflutna.

Jag är inte det minsta arg, jag bara önskar att han mår bra. Jag hoppas så innerligt att han är en bra pappa åt mina småsystrar och att de någon gång kanske söker upp mig, så att jag får ta del av deras historia. Det vore en viktig pusselbit. Jag önskar honom all lycka, välgång och allt välmående. Jag känner en kärlek, trots att jag inte kan identifiera till vad. Kärlek är ett diffust uttryck. Så mycket. Pappa är alltid pappa. Min pappa.

♥


I wear this crown of thorns
Upon my liar's chair
Full of broken thoughts
I cannot repair
Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here


If I could start again
A million miles away
I would keep myself
I would find a way..

Hon har fixat det utan blöja hela dagen idag.
Hon är fööööör bra.

♥
Jag och Andreas jämför bränna. Haha ;)


Matar "kackan", som hon säger..

Min stora tjej kissade på toaletten igår. Hon sa att hon behövde kissa, så kissade hon. Och jag blev så stolt. Har inte tjatat eller försökt tvinga henne, har tänkt att "det kommer när det kommer" och att hon måste bli intresserad själv först, sen kan man peppa. Nu är det alltså dags att peppa, torka alla olyckor och peppa igen. Kanske får en blöjfri unge efter sommaren. Duktiga, Jollis!

Joline har somnat. Jag borde förmodligen städa upp alla leksaker, bädda rent i min säng, ta upp alla kläder, tvätta.. Ja, listan är lång. Istället ligger jag här, i mitt fina vardagsrum och äter jordgubbar med överdrivet mycket maränger, vispgrädde och socker. Och så läser jag ännu en bok av Carin Gerhardsen. Hon är galet bra. Min MAMA tidning har kommit idag. Jag har två liter jordgubbar kvar. Och så har jag lånat en ljudbok, Katarina Wennstams - Alfahannen. Hon är också helt sjukt bra. Vilken jävla kväll det här kan bli. Tvätten, kläderna och leksakerna finns förmodligen kvar imorgon också. Ni har uppmuntrat mig till det här med Semster. Med stort S.

Tack för grilltipsen. Jag ska testa. Alla!

När jag ser era fina, stärkande MAMAGIRLPOWERkommentarer,
blir jag alldeles varm inombords. Tack till er vackra som boostar
mig och min självkänsla, dagligen, på den här bloggen. KÄRLEK.

"Det sitter inte i leopardklänningen",
så sant som det var sagt.

Joline leker med mig. Hon är engagerad och brinner för leken. Jag sitter mest som en döing, med datorn i knäet och håller på att svimma av värmen. Vi har varit på stranden hela förmiddagen och halva eftermiddagen, kom hem alldeles nyss. Vi har badat massor och ätit, fikat och lekt. Så skön dag.

Nu leker Joline att vi bor i olika hus. Jag bor i mitt rum, och Joline i sitt rum. Hon har knytit en telefonladdare runt sitt gosedjur "vargens" hals, och så kommer hon och "vovven" och hälsar på mig. "Hej, är det bra" inleder hon vår konversation och jag svarar "Jo, hur är det själv?" då svarar hon "Det är lite för varmt för oss.." och klappar sin hund på huvudet. Så småpratar hon lite mer. Och till sist säger hon "Vi ses i morgon igen, nu ska vi ta bussen till dagis och hämta barnen. Kommer imorgon runt 4-5. Hejdå!" och så försvinner hon. För att sedan komma igen. Och så börjar leken om på nytt, med vissa små detaljskillnader - annars samma.

Nu ska jag försöka slita mig och hitta på någonting roligt att äta till middag..
VAD ÄR ERA BÄSTA GRILLTIPS? Kalla såser, potatissallader..?

Jag sitter hemma i mitt vardagsrum. Det är så harmoniskt här. Jag känner mig så hemma här, och det är skönt att äntligen känna ett sådant lugn. Lyssnar på Nordmans vackra låt "den sista du ser" och drömmer mig bort. Jag njuter av tystnaden, men saknar Jolines skratt och små fötter mot golvet. Hon kommer snart hem och jag har hunnit få riktig abstinens. Ett dygn utan henne, sedan blir jag rastlös. Det är inte längre skönt att vara själv, det är inte skönt med tystnad - jag vill ha henne här. Det är inte riktigt hemma, när hon inte är här. Och det blir aldrig på samma sätt, utan henne. Vackra barn.

Jag och My har legat på stranden hela dagen med tidernas matsäck, massvis utav tidningar och såklart "Förlossningshandboken". Det finns ingenting jag inte skulle göra för dig, My ♥ Det var så härligt.

Igår spelade olika band här i Nora. Jag, mamma, Erika och Eva gick ut tillsammans. Och tappade bort varandra lika fort. Kvällen var inte alls lyckad. Jag kan inte slappna av i den här stan. Jag stod helt städad, på ett och samma ställe hela kvällen och bara tittade mig omkring. Det känns som att de flesta vill mig illa och letar fel, att de ha fördomar och dömer ut när jag går förbi. "Man har inte en leopardfärgad klänning och bara ben, när man är mamma" och tusen andra fördomar. Det känns bara obehagligt, ångestladdat och jobbigt. Aldrig mer. Tråkigt dock att behöva känna så, när det samtidigt är så roligt att träffa gamla klasskompisar och andra man känner igen men sällan ser. Det negativa överväger dock det positiva.

Vi går till Maivor och äter frukost nu. Joline ska med till torpet och mysa
hela dagen och kvällen. Hoppas att ni får en underbar dag i solen!

Mítt vardagsrum är inte längre ett krigsfält. Det börjar ta form.
Här får ni en liten tjuvkik.

Middag på balkongen. När vi skulle skåla sa hon "mamma och Joline".
En skål för oss.



Det är så coolt att vi kan umgås. Att vi faktiskt äter middag på vår balkong och pratar. Vi pratar om dagis, om maten, om jordgubbar om morgondagen. Om dagen. Hon förstår mig. Vi förstår varandra. Min lilla bebis. Min lilla Joline som var en sprattlande "Liten" i min mage, som var en ömtålig bebis med fjunigt huvud i min famn, som gned sitt svullna tandkött mot mitt pekfinger. Som är så otroligt vacker. Som är så älskad..

När staden snöat över, och gården blivit vit
Då vet du att jag drömmer, jag drömmer dig hit
När allt snöat över, och gården blivit kall
Då vet du att jag drömmer
För det är snö, det är som moln överallt

Då vet du att jag finns, att jag finns kvar hos dig
Trots att jag alltid springer, är jag där du hör mig
Om du inte hör mig, om du inte gör
Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör

Jag, jag älskar dig
Så högt så du hör
Om det är så

Hur länge, tror du att längtan kan växa, växa?
Om vi förgör
Hur länge, hur länge?
Sommaren har gömt, sommaren har gömt

Men jag har inte glömt
Hur det är att älska
Och jag älskar dig ,jag älskar dig
Så högt så du hör

Och hungern den sitter i rösten inte i magen, i rösten
Därför är vi tysta, om saken
Och det är så
Och det är så
Jag älskar
Så högt så du hör
Och, och det är så
Högt, högt, högt, högt...

♥

Jag älskar Jolines fiskar. Helt ärligt. Jag ska kämpa för dem.

Såhär slut var jag inatt, efter timmar av fix i mitt vardagsrum. Resultat?
Ja. En del av det ser ni på bild. Resten kommer. Men vi kan säga såhär :
Grönt.

Magi.

Nu har vi blivit med "slöjstjärtar".
Java & Nemi flyttade in hit idag.

Jag fick semester-panik imorse. Först har jag gått och laddat för semestern i flera veckor.. nedräkning, tjat och massvis av längtan. Framförallt planer. Det här ska jag göra, och det här OCH DET HÄR. Men, så kom semestern och dag två är jag så rastlös att jag skulle kunna betala för att få jobba. Njuta av låååånga lediga dagar, nja, det funkar helt ärligt så där. Jag vet inte hur man gör när man är ledig och bara "tar dagen som den kommer".

Grejen är nog att det är just alla höga förväntningar, som gör att jag känner mig rastlös. För det känns inte okej att bara ligga i sängen och äta glass och titta på film, med Joline, en hel förmiddag och sedan bara hänga på gräsmattan utanför med två traktorer och en boll. För semester ska ju vara SÅ mycket. Så överflödigt. Så jävla viktigt. Man ska hyra vit sommarstuga med blåa gardiner i smögen, åka på weekendresor, besöka alla avlägsna släktingar och dricka vin med dem på deras mysiga landställen.. och vandra hand i hand längs strandpromenader och äta färska räkor med dyr skagenröra. Att bara ligga still bland vita lakan, är inte något att skryta med i augusti och visst känns det lite som att det här med semester har blivit lite utav en tävling?

Det är så mycket jag vill hinna med. Men lika lite som jag orkar med.
Ingen bra ekvation för en Semester, med stort S..

Nå, är vi lite lika?

Åhléns har ett stort sortiment av kläder med Pippi Långstrump som motiv.
Finns i alla möjliga färger, mönster och utföranden till helt okej priser. :-)

Två stycken bilder från vår mysiga utekväll. BÄSTA!

Joline har fått några nya plagg till garderoben.

Joline blir bortskämd av gammelmormor och gammelmorfar, vid deras sommarstuga, idag. Hon får fiska, bada och springa naken på gräsmattan hur långt hon vill för det är flera kilometer fram till närmsta bilväg. Hon får njuta. Och jag ska passa på att träffa en tjejkompis i Örebro. Vi ska gå och sätta oss på någon uteservering och dricka varsin mango cider. Njuta av livet. Av solen. Och av semestern.

Joline ligger och softar i poolen. Det är hennes grej. ♥

Jag var på afterwork/avslutning med jobbet igår.
Nu har jag semester!

Jobbar näst sista dagen idag, innan semestern.
Joline är på dagis. Jag har målat naglarna lila.