Jag sprang till dagis för att hämta Joline. Som vi båda har längtat efter obegränsat soffhäng med äppeldoftande ljus och massvis av frukt och godis. Och det började bra.. jag använde "vi ska ju köpa fredagsmys" som en trigger för att slippa jaga henne runt hela dagis för att få på henne mössa och overall. Det fungerade. När vi gick från dagis var det harmoni, vi sjöng "tipp, tapp" hela vägen till affären och Joline försökte fånga snöflingor på tungan. En idyll. På affären gick det bra, bortsett från lite överdrivet tjat vid kassan och att hon nästan välte kundvagnen. MEN halvvägs hem kommer ett oväntat, hysteriskt utbrott. Jag förstod aldrig vad det handlade om och kanske visste hon inte själv? Hela trapphuset ekade när vi väl var framme och svetten lackade såklart på mig "Jaha, det var det fredagsmyset" hann jag tänka typ 100 gånger innan vi hamnade utanför ytterdörren. Det lugnade sig till slut när alla ytterkläder var av, indianmusiken på och vi två under en tjock filt i soffan. Kramstund. Det var nog vad som behövdes för att rädda vår fredagkväll som sedan blev hur mysig som helst, med tacos och godis framför Lotta på Bråkmakargatan och Idol.

Nu sitter jag och njuter av äppeldoftande ljusen, min avslappningsmusik och det enastående lugnet.
Vackert.