Joline blir mer och mer lik Andreas. I går när han hade henne i famnen tittade jag på dem och såg massvis med likheter. När hon föddes var hon jättelik mig, nästintill kopior på vissa bilder. Nu, när hennes ögon blivit bruna och håret mörkare och hon fått "hans färger" blir dragen från honom mer markanta i hennes utseende. Tidigare när jag ställde en fråga här på bloggen vem hon var lik svarade majoriteten pappa. :-) 

Jag funderar ofta över hur hon kommer se ut när hon blir äldre, hur lång hon kommer bli och hur hennes personlighet kommer att utvecklas. En utav de bästa sakerna med att vara mamma är att man alltid har någonting att se fram emot. Det kommer alltid en ny, händelerik morgondag och så många roliga åldrar att längta till. Just nu ser jag fram emot tiden då vi kan börja ha en tvåsidig kommunikation i ord.

.. miljoner stjärnor men bara en på jorden